Jag har en grundinställning när det gäller Paris – jag gillar dem. Bandet består av två sköna utåtriktade tjejer och två lite mer anonyma killar, och tillsammans gör de syntig discopop som gör det omöjligt för höfterna att inte svänga.
Som andra låt i konserten kör de sin genombrottssingel Streetlights och publiken hakar snabbt på i refrängen. Pulsen höjs och även om stället inte är fullsatts så skapas en intim stämning. Det är många unga tjejer som står längst fram vid kravallstaketet och det märks tydligt att det är de som uppskattar Paris mest. De skriker, dansar och klappar i takt till nästan varje låt bandet spelar under kvällen.
Det är första gången jag ser Paris live och det slår mig att livetrummorna ger de mer syntiga låtarna en lite annorlunda ljudbild än den jag är van vid från skivan. Det är kul. Jag gillar när konserter bjuder på mer än bara raka albumversioner.
Bäst under konserten är nya singeln Hey Sailor. Det är en grym låt som på ett par minuter lyckas ta kol på en drös korkade fördomar om hur tjejer och killar är. Och Paris säger dessa viktiga saker på ett charmigt och icke-agressivt sätt, vilket gör Hey Sailor till en alldeles fantastisk liten popdänga, som är väldigt svår att motstå. Precis som Paris.
av Helena Iles
