Stämningen är tät när Seventy Miles går upp på scen. Det känns i luften att publiken har förväntningarna högt ställda – och inte utan anledning. För trots att första plattan ännu inte ligger ute i skivdiskarna är det inga duvungar som står på Kulturhusets scen. Ena frontmannen Peder har ett förflutet som trummis och låtskrivare i nyligen upplösta The Motorhomes och Patricks andra band The Infants spelade på popstadsinvigningen. Dessutom är det hemmamatch – bandet har sina rötter i Jönköping.
Väldigt snabbt står det klart att Seventy Miles stora styrka är låtarna – som är stämda i moll. Det är definitivt inget man plockar fram på skrattkursen, men Seventy Miles blir aldrig gnälliga. Låtarna är bitterljuvt smäktande med starka melodier – ibland slåss ett piano om uppmärksamheten, men för det mesta spelar gitarren i första rummet. Sångaren tvingar upp rösten till lägen där den nästan – men bara nästan – brister.
Vemodet till trots – publiken håller humöret uppe och hänger med hela vägen. Riktigt bra är det, särskilt under den starka finalen när samtliga på scen kramar ur det allra sista ur sina instrument.
av Robin Hjelte
