Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Skåne

Anna: "Jag kände hans andetag i nacken"

Uppdaterat måndag 23 april 2012 kl 16.49
Publicerat måndag 23 april 2012 kl 05.55
Anna: ”Jag kände hans andetag i nacken"
(1:41 min)
1 av 2
Sven- Erik Alhem, ordförande i Brottsofferjournernas riksförbund, kräver hårdare straff för de som hotar vittnen. Foto: Johanna Petersson/Sveriges Radio
2 av 2
Anna fick nog av hot och flyttade från orten. Foto: Louise Johansson/Sveriges Radio

Anna fick flytta från sitt hem i nordöstra Skåne på grund av hot från mannen hon skulle vittna mot i en stundande rättegång. Hon polisanmälde hoten men utredningen lades snart ner på grund av brist på bevis. Ändå ställde Anna upp i rättegången.

– Jag tycker också att det skulle vara otroligt tuffa straff för den som gör sig skyldig till övergrepp i rättssak så att ingen ens skulle våga sig på det, säger Sven Erik Alhem, Brottsofferjourernas Riksförbund.

Det var i november förra året som Anna fick nog av hot och obehagliga situationer och tog beslutet att flytta från hemorten. Hon berättar att när det var dags för lägenhetsvisning så fick hon en obehaglig överraskning.

– När jag öppnade dörren var det mannen jag skulle vittna mot som stod där. Det var han och tre av hans vänner.

Anna berättar att mannen ville titta på källaren och han ville att Anna skulle gå med ner. När Anna kom ner ställde sig mannens tre vänner och blockerade utgången. Anna såg hur en av männen började "greja med något knivfodralliknande" i byxlinningen. Hon blev rädd och sprang mot trappan och tryckte personerna åt sidan.

– Jag sprang upp för trapporna och till bilen. Mannen jag skulle vittna mot kom efter och tog tag i bildörren så att jag inte kunde stänga den. Då satte jag foten på gaspedalen och tryckte till så att jag nästan åkte in i grannens bil.

Anna och hennes mamma som satt i bilen åkte genast hem för att ringa polisen. Ett par timmar senare dök en patrull upp. Hon berättar att de sa att hon inte skulle vara rädd, att mannen säkert inte skulle göra något. Anna upplevde att de inte tog hennes oro på allvar. Varken Anna eller hennes mamma kallades till något förhör och snart fick Anna ett brev hem om att anmälan var nedlagd på grund av brist på bevis.

Kammaråklagare Johan Eriksson tror inte att det är många vittnen som hotas. Samtidigt medger han att mörkertalet kan vara stort.

– Det ligger i sakens natur att blir man hotad så kanske man inte ens vågar berätta att man har blivit hotad.

Enligt Brottsförebyggande rådet görs ungefär 6 000 anmälningar om övergrepp i rättssak varje år. År 2010 ledde 400 av anmälningarna till åtal. Sven-Erik Alhem som är ordförande för Brottsofferjourernas riksförbund tycker att man borde jobba mer förebyggande.

– Det bästa är om man kan spela in vittnens observationer direkt på video. När uppgifterna redan är så väl dokumenterade finns det ingen anledning att hota.

Anna heter egentligen någonting annat men vågar av rädsla inte avslöja sin identitet.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".