Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
#gömdisverige

För honom är det självklart att gömma

Publicerat söndag 14 maj kl 20.31
Kyrkoherde: Jag kan bli förbannad över att behöva förklara
(4:22 min)
En präst står mot en vägg.
John Liljebladh, kyrkoherde i Förslöv-Grevie församling. Foto: Saffi Yucel, Sveriges Radio

Det är betydligt färre som kommer att återvända självmant i år enligt den senaste prognosen från Migrationsverket jämfört med tidigare prognoser för året. Papperslösa är en växande grupp, och de är beroende av hjälp.

I år tror man att 10500 återvänder självmant, det är 3200 färre än vad man tidigare trott.  Papperslösa är en växande grupp som är beroende av att människor ställer upp, och hjälper.

En av dem som gömt flyktingar i många år är John Liljeblad, kyrkoherde i Förslöv- Grevie församling. Ett arbete som inte alltid möts av förståelse från omgivningen.

– Det är många i omgivningen som inte förstår varför vi gör det. Det blir sådan polarisering om var resurserna läggas. Och det är klart att tycker man att skolan är dålig, och sjukvården inte fungerar så blir det konkurrens om pengarna. Det här sammantaget med rädslan för det främmande är väldigt jobbigt att kämpa mot.

 John Liljeblad har stor erfarenhet av att hjälpa flyktingar. Det handlar om människor som fått ett avvisningsbeslut, och som enligt lag ska lämna landet, men många väljer att stanna kvar. De håller sig undan i fyra år för att sedan kunna komma in med en ny asylansökan. Enligt Migrationsverkets prognos så beräknas 33 000 personer, avvika efter avslag i sista instans de kommande 3 åren.

Deras analys visar också att det är lättare att få personer att återvända självmant ju kortare tid de vistas i Sverige. Generellt blir det längre vistelsetider i Sverige innan de får ett avslagsbeslut vilket beror på att antalet ärenden i snabbprocessen är färre, och att handläggningstiderna i överprövningarna blir längre.  Människorna som av olika anledningar väljer att stanna i landet är beroende av att det finns de som vill hjälpa, som till exempel kyrkor, privatpersoner och olika organisationer. Men varför gör man det? Varför går man med på att gömma människor i månader och ibland i flera år?

– Jag kan bli både förbannad och frustrerad över att behöva förklara vad kärlek och medmänsklighet är. Det här är självklart för mig. Det är klart att jag ibland har sagt nej, då jag inte haft tid själv. Men då gäller det att be andra om hjälp. Jag har till exempel en gammal pensionerad polis som är expert på internationell rätt och han brukar hjälpa mig med pappersexercis. För det är nästan det värsta, att slåss mot myndigheter, säger han. 

Johns Engagemanget för flyktingar började redan på 80-talet. Men för honom handlar det inte om att hjälpa flyktingar, det handlar om att vara  medmänniska. Han har genom åren sett hur människor han gömt lyckats bygga upp bra liv, efter att de tillslut fått uppehållstillstånd. Det handlar bara om att få rätt förutsättningar från början menar han.

– Man behöver bara hjälpa dem på traven. Det finns inte någon i världen som inte tar tag i sitt liv om de får en möjlighet. Ett gott exempel på det är chilenarna som kom hit på 70-talet. Då fick varje chilensk familj en fadder. Och de har gång på gång berättat vad det betydde. En ingång in i samhället, och sedan har de klarat sig hur bra som helst.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".