Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Handboll med Radio-Glenn

Kos och Dragan - 30 år senare

Publicerat söndag 10 september kl 22.36
Kos och Dragan: Ni vägrade prata engelska med oss efter jul.
(6:32 min)
Kos och Dragan
1 av 3
Dragan Mihailovic och Veroljub Kosovac, 30 år senare. Foto: Glenn Göransson
Dragan
2 av 3
Tidningsartikel från Kristianstadsbladet när Dragan blev klar. Foto: Kristianstadsbladet
Kos
3 av 3
Klassisk tidningsartikel från 1987 när Kos, nästan ensam, besegrade IFK Skövde i en kvalmatch. Foto: Kristianstadsbladet

Det har gått drygt 30 år och för er som minns så presenterade IFK Kristianstad 1986 två nyförvärv som skulle sätta märkbart avtryck i klubbens historia. Dagens inlägg handlar om Dragan Mihailovic och Veroljub "Kos" Kosovac. Två spelare som betytt mycket för IFK - och för mig personligen.

Jag minns det som i går. Sommarträning i slättängshallen och dåvarande ordförande, Sven Roos, presenterade stolt två nya spelare inför samlad trupp. Jugoslaver, Dragan och Kos. Kunde inte ett ord svenska och vår småländske tränare, Kenneth Mattelin, försökte på sin oefterhärmliga smålandsengelska förklara för våra nya lagkamrater vad som skulle hända och vem som var vem. Vår stackars andretränare, Leif Rosenberg, stod bredvid som ett frågetecken då engelska inte var Leifs starka kort. När träningen drog igång märkte man direkt att detta var handboll på en annan nivå. Dessa två lirare visste hur det här gick till. Kos, som hade spelat i Barcelona innan han kom till Kristianstad, stängde igen redan på uppvärmningen. Dragan, som kom från Röda Stjärnan i Belgrad, hade ett skott som till och med Bo "Tjommen" Ahlberg blev imponerad av.

Jag uppfattade att vi skulle träna två gånger om dagen men jag hörde fel, det var två gånger i veckan..

Kos

Det gick ganska snabbt för jugoslaverna att komma in i gänget och vid ett träningsläger i Vårgårda, några veckor senare, skulle det visa sig på allvar. Här såg vi vilken förstärkning som grabbarna verkligen var. Träningsturneringen, med flera elitserielag, den sprang vi hem och Kos blev utsedd till bäste målvakt i turneringen. Det såg alltså riktigt bra ut inför kommande säsong.

Jag upplevde Sverige som ett underbart land att komma till men träningskulturen blev en chock.

Dragan

Vad Kos och Dragan dock inte visste när de kom var att vi andra var glada amatörer som antingen pluggade eller hade heltidsarbete vid sidan om. Vi tränade 2-3 gånger per vecka, något som Kos hade uppfattat som 2 gånger per dag när han skrev på för klubben. Chocken var alltså total för våra nyanlända och det skulle visa sig, flera gånger framöver, att kulturskillnanden var monumental på hur vi levde - kontra Kos och Dragan - i det vardagliga livet och inte minst, hur vi tränade.

Jag bor och lever i Qatar där jag är målvaktstränare för deras landslag. Jag har varit där i fem år nu och stormtrivs.

Kos

Vi lärde oss ganska så omgående att förstå varandra då vi snappade upp jugoslaviska termer medan Kos och Dragan lärde sig vårt språk ganska snabbt. Redan till jul gick det att prata svenska med grabbarna och sportsligt gick det riktigt bra. Vi tog oss till kval där vi i ett förkval först fick möta IFK Skövde, som inte hade förlorat en match i sin fruktade hall på flera år. Vi började hemma och Kos var fullständigt formidabel och rubriken i Kristianstadsbladet dagen efter löd: "Kos sövde Skövde"

Returen några dagar senare var uppskriven. IFK Skövde hade några bollar att ta igen men det skulle ordna sig, laget hade ju inte förlorat på hemmaplan på tre (3) år! Returen var en Lördagsmatch och knökfullt på läktarna. Vi s-p-r-a-n-g ifrån hemmalaget och vann även den matchen. Stor matchhjälte: Veroljub "Kos" Kosovac, så klart! I slutkvalet ställdes vi mot Hellas (med Erik Hajas), Katrineholm, Vikingarna, Sävehof och Cliff från Stockholm (med Staffan Olsson). Tyvärr räckte vi inte till och om jag minns rätt så var det Sävehof, Katrineholm och Cliff som gick upp det året. Men, SOM våra jugoslaver dominerade i kvalmatcherna, synd bara att vi andra inte riktigt räckte till.

Det skulle dröja några år innan vi gick upp. Säsongen efter blev riktigt dålig (med Mats Magnusson som tränare) med några riktiga bottennapp, bland annat förlust hemma mot - Ulricehamn! Åter efter, 1989, fick vi ny tränare i Ulf Sandgren. Lennart Ebbinge och Jonas Sandberg lämnade proffslivet i Spanien, flyttade hem och förstärkte upp laget. Och det blev bingo. IFK vann serien och i kvalet vann man avgörande matchen i Katrineholm och blev klara för "nya" Elitserien på våren 1990. Lyckan var därmed total i handbollstokiga Kristianstad och Kos och Dragan skulle äntligen få visa upp sig för yttersta handbollseliten i sitt nya hemland. Nästan samtidigt blev Sverige Världmästare i Tjeckoslovakien och handbollen fick en rejäl skjuts uppåt med stort intresse för vår sport.

Men, för Kos och Dragan var det annat att tänka på. Det var oroligt på Balkan och deras familjer var allt annat än i säkerhet. Kriget i Jugoslavien var runt hörnet och det påverkade - såklart - båda två.

Mer om detta, och hur det gick framöver för Kos och Dragan, i kommande inlägg.

Tills dess, lyssna på ett samtal som vi hade igår när vi, åter igen, strålade samman nere i Ystad. Lyssna också på vad sportchefen på Kristianstadsbladet, Patric Nilsson, minns från 1986.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".