Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Arrogant och elak - Prokofjev i nytt ljus

Publicerat tisdag 14 november 2006 kl 10.05
Sergej Prokofjev anno 1937

En elak, arrogant, ovänskaplig typ. Så framställde Sergej Prokofjev ofta sig själv i sina dagböcker. Dagböckerna hölls gömda i flera decennier, först av Prokofjevs vänner och honom själv, senare av Sovjetregimen. Nu publiceras första delen av de mycket omfattande dagböckerna för första gången på något annat språk än ryska. (P2 Mim 14/11)

Mitt i Musiken har pratat med Anthony Phillips, som har översatt och nu gett ut volym 1 av Prokofjevs dagböcker. Anthony Phillips säger att dagböckerna är otroligt öppenhjärtiga, att Prokofjev där verkligen avslöjar sina allra, allra innersta känslor.

- Vad de här dagböckerna berättar för oss är vilken enastående individ han var. Han var extremt sårbar, och letade väldigt ängsligt efter kärlek, vänskap och stöd.

- Dagböckerna målar honom i väldigt dåligt ljus. Han är elak mot männsikro, han är är arrogant och ovänskaplig. Och han ser inga hinder att berätta för oss som läser dagböckerna vilken konstig, oälskvärd person han är. De flesta gör inte så, så det är en ganska otrolig sak att göra för en person som vi ser som så fullkomligt övertygad om sin egen genialitet. Han var det, förstås, men han behövde också mycket hjälp, säger Anthony Phillips.

Prokofjevs dagböcker kommer ges ut på engelska i totalt tre volymer. Den volym 1 som nu har släppts av det brittiska förlaget Faber & Faber innehåller Prokofjevs kompletta dagboksanteckningar under åren 1907-1914.

Sergej Prokofjev föddes 1891. Den här nya boken började alltså skrivas av en 16-åring som då redan hade gått ett par år på musikkonservatoriet i Sankt Petersburg. Enligt Anthony Phillips var det här den kanske tyngsta musikutbildning som fanns i världen för 100 år sen. Prokofjev fick studera för storheter som Rimsky-Korsakov och Glazunov, men när dagböckerna inleds menar Anthony Phillips att Prokofjev just har insett att han har en egen konstnärlig röst. I dagböckerna skriver den unge Prokofjev om sina strider mot de i grunden konservativa lärarna som inte alls förstås hans musik. Prokofjev vänder sig mest mot Alexander Glazunov, berättar Anthony Phillips. I dagböckerna beskriver Prokofjev Glazunov som en enda stor bromskloss mot allt som kan kallas musikaliskt nyskapande. Trots lärarnas motstånd fortsätter Prokofjev under dom här åren ändå att utvecklas med stormsteg, både som kompositör och pianist.

Prokofjev var väldigt framgångsrik på konservatoriet, inte minst som flickjägare. Dagböckerna är fyllda med noteringar om rader av flickvänner, fast Anthony Phillips konstaterar att Prokofjev i sina dagböcker också erkänner att han ofta var riktigt elak och hård mot tjejerna. Ändå flockades dom runt honom.

De dagböcker som Anthony Phillips nu har översatt och gett ut på engelska har i sig en märklig historia. Strax efter ryska revolutionen stack Sergej Prokofjev till Amerika och lämnade de här dagböckerna och många andra dokument i sin lägenhet i hemstaden. Några av hans vänner tog stora personliga risker genom att samla ihop papperen och gömma dom. Hade de inte gjort det, säger Anthony Phillips, så kunde dagböckerna ha blivit brända av den nya kommunistregimen.

Prokofjev fick så småningom dagböckerna till sig i Paris. Han skrev nya, omfattande dagböcker under sina år i Amerika och Frankrike, och alla dagböckerna låstes sen in i ett bankfack fram till Prokofjevs död den 5 mars 1953; samma dag som Josef Stalin dog. Men efter Prokofjevs död, berättar Anthony Phillips, pressade Sovjetregimen på hans familj och lyckades lägga beslag på dagböckerna, som blev inlåsta i ett arkiv i Moskva. Först i och med perestrojkan fick Prokofjevs barn och barnbarn tillträde till det låsta arkivet, där de ägnade nio år åt att skriva av och avkoda dagböckerna.

- Prokofjev skrev i en slags kod, berättar Anthony Phillips.

Koden var inte till för att göra dagböckerna oläsliga för andra, utan koden var ett sätt stt snabba på skrivandet, eftersom han skrev så ofantligt mycket.

- I princip skrev Prokofjev på vanlig ryska, fast utan vokaler.

Anthony Phillips arbetar nu för att kunna ge ut även volym 2 och 3 av Sergej Prokofjevs dagböcker. Enligt en överenskommelse med Prokofjevs familj så är det de kompletta dagböckerna som ges ut. Inget är struket eller redigerat, bara översatt till engelska.

Bl a ägnas en stor del av volym 1 åt det som Anthony Phillips ser som en av de mest omskakande händelserna under den här tiden i Prokofjevs liv; det självmord som hans bäste vän Max Schmidthoff begick 1913. Ett självmord i vars kölvatten Prokofjev också tvingades inse att hans älskade själsfrände faktiskt till stor del hade varit en bluff.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".