Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Lulle Ellboj lyfts fram ur glömskan

Publicerat tisdag 26 februari 2008 kl 15.12
Lulle Ellbojs och hans orkester spelade på Vinrterpalatset

Lulle Ellbojs orkester bestod av unga, stiliga musiker som spelade den allra senaste jazzen från Amerika på Vinterpalatset i Stockholm i slutet av 1940-talet.
Nu har Martin Westin berättat historien om orkesterledaren Lulle Ellboj och hans tid på Vinterpalatset.
(SR Mim 26/2)

Martin Westin har gjort något som i det närmaste liknar en musikarkeologisk gärning och lyft fram orkesterledaren Lulle Ellboj ur skuggorna. I boken Farlig pardans på Vinterpalatset berättar han Ellbojs historia, en historia som är starkt förknippad med historien om Vinterpalatset.
Vinterpalatset var nordens största danssalong med plats för
1 500 gäster.
Det var här Stockholms ungdomar roade sig, trots att moralens väktare högljutt vädrade sin oro för att dansen skulle leda till fördärv. Kritikerna varnade för att såväl dryckenskap som veneriska sjukdomar skulle sprida sig bland ungdomarna. Vinterpalatset beskrevs som en tummelplats för jazzruset.

Jitterbuggvakter
- Det skulle gå ordnat till. Man måste ordna så att det var kulturella dansuppvisningar emellanåt och godtemplarnas ungdomsorganistation inspekterade nykterheten. På dansgolvet gick det två herrar som kontrollerade att man inte jitterbuggade för mycket för var också farligt, ansågs det, berättar Martin Westin.

Lulle Ellboj hade satt ihop en orkester med unga musiker, bland de yngsta en 19-årig Arne Domnérus och de ville spela det allra senaste sena av den amerikanska jazzen, trots att de något äldre jazzmusikerna rynkade på näsan åt deras stil.
- Till och med orkestern upplevdes som lite revolutionär så där. Trumpetarna spelade med ”flare” och skakade på instrumenten. Och de spelade högt, högt. Man sa att trumpetsektionen var tvungen att ha njurbälten på sig för att de spelade så högt och starkt. Och det gjorde de hela kvällarna, säger Martin Westin.

Kort epok
Epoken Lulle Ellbojs orkester blev kort, bara fyra år.
Storbandens storhetstid var i princip slut i slutet av 40-talet och orkestern splittrades, vilket hängde ihop med att de unga musikerna blivit duktiga och attraktiva för andra orkestrar. Det gjordes mycket få skivinspelningar med Lulle Ellbojs orkester, förutom några enstaka plattor med några schlagerlåtar.
Det berodde framförallt på den stora bristen på schellack som var en följd av kriget. Lulle Ellboj, som avled innan han flyllt 50 glömdes bort. Men flera av spelningarna på Vinterpalatset hade direktsänds och spelats in på band av Sveriges Radio och fanns bevarade. Martin Westin fick av en händelse höra en av inspelningarna och hans nyfikenhet var väckt.
- De spelade så jädra bra. Jag blev väldigt entusiastisk. Sen började jag jaga Lulle Ellbojs tre söner och till sist fick jag gå ner i källaren hos en av dem och där stod det en gammal sockerlåda med lackinspelnignar och där hörde man att det här var en av eruopas bästa orkestrar.

Märet Öman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".