Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Jätteorkester spelar blåsarsymfoni

Publicerat fredag 29 februari 2008 kl 14.50
Arenan som inspirerade tonsättaren John Corigliano till en symfoni för 70 blåsare.

Blåsmusiken må vara i kris, men i Göteborg det finns i alla fall så pass många blåsare att de räcker till för att göra ett europeiskt uruppförande av John Coriglianos tredje symfoni för inte mindre än 70 blåsare.
Och de kommer att ta både scen och salong i anspråk under konserten.
(SR Mim 28/2)

Cirkus Maximus heter symfonin, som är inspirerad av antikens största kapplöpningsbana där 300 000 personer kunde få plats på läktarna.
Tonsättaren John Corigliano har valt att istället låta musikerna ta plats runt publiken. Musiken ska föra tankarna till dagens nyhetsflöde.
Även idag använder vi våld och spänning som underhållning, fast nu via teveapparaterna, säger dirigenten Bjarte Engeset.
- Vi ser på världen, vi ser på våld, vi ser på nyheter bara genom att zappa med fjärrkontrollen. Vi är omgivna av en massa klanger. Det här har också ett slagt ideologisk tanke bakom sig. Det är ett väldigt spännande stycke att jobba med, säger Bjarte Engeset utnämner utan tvekan Cirkus Maximus till ett av de viktigaste verken för blåsorkester i detta århundrade.

Organisatorisk bedrift
Att dra ihop de 70 blåsmusiker som behövs för att kunna uppföra Cirkus Maximus är en organisatorisk bedrift.
I Göteborg är det möjligt tack vare ett samarbete mellan Göteborg Wind Orchestra och högskolan för scen och musik. Ett samarbete som pågått något år och som ska byggas ut, om alla planer går i lås.
Att framföra Cirkus Maximus kräver också mycket av både av den enskilda musikern och av dirigenten eftersom musikerna står utspridda i salen.
-Det är en extra dimension i det hela,. Man hör mindre och ser mindre. Det är väldigt komplext, alla spelar olika rytmer hela tiden. Men det är för att få fram känslan av att vara omgiven av musik, förklarar Bjarte Engeset.

Märet Öman

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".