Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Bernt Lysell inför sista konserten med gänget

Publicerat torsdag 3 juni 2010 kl 15.00
Efter det här blir det mer kammarmusik för Bernt Lysell Foto: Olivia Borg /SR Foto

Han har haft en nyckelroll i Sveriges Radios symfoniorkester i mer än 30 år. Han sitter längst fram till vänster bredvid dirigenten, men på söndag gör Bernt Lysell sin sista konsert som konsertmästare i radiosymfonikerna på Berwaldhallen. I ett av verken är han dessutom solist. Det hör inte till vanligheterna, men i inledningen till den här intervjun hör vi honom i alla fall med orkestern under ledning av Esa-Pekka Salonen i ett stycke i a-moll av J S Bach.

- Många vill ju gärna framträda vartenda år. Jag vill inte det. Jag tycker att det är väldigt påfrestande att spela solo med en orkester när man inte gör det så där jätteofta så att man håller på med det jämt och ständigt, säger Bernt Lysell.

Men att vara konsertmästare är inte bara att vara en utvald och skicklig försteviolinist. Det är också att vara en förbindelselänk mellan dirigenten och orkestern, att omsätta dirigentens idéer till orkestern, och så har han eller hon ett ansvar för att hela orkestern låter bra rent tekniskt.

- Det kräver mycket förberedelse, berättar Bernt Lysell och fortsätter:

- Man måste veta vad man spelar, alltså kunna inte bara sin stämma. Man måste kunna partituret så pass väl att man kan jobba med det under veckan utan att behöva titta efter 'vad var det där nu då?', men nu har jag ju spelat i orkester under 40-50 år så mycket kommer tillbaks så då får man även en annan djupgående känsla till vad musiken är egentligen.

Konsertmästaren balanserar stämmor

Konsertmästarens uppgift är alltså bland annat att balansera olika stråkstämmor mot varandra och att följa hur ett tema behandlas, och det har inte hänt vid bara ett tillfälle att Bernt har haft en annan uppfattning än dirigenten om hur ett visst verk ska framföras.

- Många gånger, har det gjort.

Kan du ge något exempel?

- Nej inte direkt så här men det händer så pass ofta. Många gånger tycker man riktigt illa om det ibland. Det konstiga är att efter ett tag, låt säga att det går några år och så kommer samma person tillbaka och gör om samma sak och då kan man till sin förvåning upptäcka att man börjar tycka litet om det där som man inte tyckte om. Så att det ligger en slags utveckling i att man är tvungen att göra någonting som man inte vill, som är ganska intressant tycker jag.

Kan det hända i det ögonblicket att man som konsertmästare då omedvetet spelar på ett sätt som också gillas av stämmokamraterna eller orkestern i stort och att de har följt dig mer än dirigenten?

- Det kan kanske ha hänt, ja, men jag är nog en ganska solidarisk typ egentligen. Det har nog inte hänt många gånger att jag i-n-t-e har försökt omsätta det som en dirigent vill i praktiken. Det kan ha hänt någon gång när jag har tyckt att det har varit alldeles på tok ... att det har lett till något annat håll, men väldigt diskret så att ingen ska tycka att det ser för utmärkande ut.

Och det är förstås ingenting du kan berätta om?

- Nej, det ska jag inte berätta om nu, nej. Får bli senare ha ha.

Vad är det viktigaste då med att vara konsertmästare?

- Ja, den viktigaste funktionen är att man får det att klinga bra, att man får en atmosfär av något slags ... ja, ett fritt musicerande. Mitt i alla regler som finns som man ska följa så gäller det att komma bort ifrån det där ändå där man kan presentera någonting levande ... en levande kontakt till publiken. Det är ju det vi lever för, det är det.

Bernt Lysell lyssnade på fiolvirtuoser som Ojstrach tillsammans med sin pappa som också spelade fiol, och på den vägen var det. Det var något hos fiolen som svarade mot Bernts själ.

Bland några dirigenter han har gillat att spela med nämner han i kronologisk ordning alltifrån 70-talisten Chung via Blomstedt till Giulini.

- Fantastiska musiker, alla på sitt sätt, som alla får en egen klang i orkestern. Det är det som är det fantastiska med dirigenter att orkestern låter inte likadant från vecka till vecka utan det beror på vem som står framför orkestern, och ingen har väl ännu kunnat tala om för oss vad det är som händer. Det där är ju intressant, att en människa kan påverka en orkesterklang så mycket. Det är märkligt faktiskt, säger Lysell.

Men om man nu sitter som konsertmästare sett från publikhåll till vänster om dirigenten - vad uppfattar man av verket där skulle du säga som du har hört som du skulle uppfatta på ett annat sätt om du satt i publiken?

- Ja, det skulle jag säkert uppfatta på ett annat sätt om jag satt i publiken. Det har du rätt i. Man får ju inte helhetsklangen där jag sitter. Det får man inte, men jag tror att man känner samma inspiration, alltså det som händer, utvecklingen - ja, själva andan i musiken tror jag att man upplever ändå på samma sätt, även om man sitter ute i publiken.

Bernt tycker mycket om kommunikationen i musicerandet, och allra varmast om hjärtat ligger kammarmusicerandet.

- Det tilltalar mig absolut mest, det gör det.

Varför just kammarmusik då?

- Det är ett för mig mer naturligt sätt, ett utbyte av musikaliska idéer. Man övar naturligtvis mycket innan en konsert och i konsertögonblicket kommer man på någonting och man får ett svar från någon annan, och just den där kommunikationen - och kommunikationen med publik är oslagbart. Det är det verkligen.

Vi står utanför podiet där en repetition precis ska börja. Det är litet konstigt att gå i pension nu efter mer än 30 år som konsertmästare i Sveriges Radios symfoniorkester, säger Bernt.

- Litet overkligt, men som jag berättade för dig förut så är ju pressen stor på att sitta i en sådan funktion så att i det stora hela så är det ju rätt för mig. Det är det.

Vad ska du göra sedan då?

- Jo, nu ska jag spela kammarmusik och det ser jag ofantligt mycket fram emot. Uppsala kammarsolister. Jätteroligt.

Berit Nygren

berit.nygren@sr.se

Lysells sista konsert på Berwaldhallen som konsertmästare i radiosymfonikerna spelas in av Sveriges Radio P2 Live Klassiskt och sänds på midsommarafton, fredag 25 juni kl 1930.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".