Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Musiken måste drabba lyssnaren

Publicerat måndag 7 november 2011 kl 14.08
Matematiken blev ett sätt att frigöra sig från den musikaliska traditionen.
(4:05 min)

Musik med motsättningar, så skulle man kunna beskriva tonsättaren Iannis Xenakis verk. I år är det tio år sedan han dog, och nu kommer den första boken på svenska om Xenakis.

Det är inte en musikforskare som skrivit avhandlingen om Xenakis utan en idéhistoriker.

– Jag vill beskriva hur han tänkte, säger Andrej Slavik.

Många betraktar den den grekiske tonsättaren Iannis Xenakis som en av vår tids största och mest inflytelserika kompositörer. Andrej Slavik, som är idéhistoriker vid Göteborgs universitet, har inte närmat sig Xenakis främst som musiker utan för att undersöka hans idéer bakom musiken.  Xenakis var en väldigt flitig skribent och i artiklar och i böcker berättade han om sina kompositionsteorier:

– Man kan säga att jag har läst Xenakis texter på samma villkor som man hade läst texter av en filosof som Jean Paul Sartre eller vem du vill. För min del har det inte känts nödvändigt att blanda in musiken i det där, utan jag har försökt gå så långt som möjligt i hans texter och i hans idéer och sen är väl förhoppningen att om man läser min bok ska kunna få en djupare förståelse för hur Xenakis tänkte och att det sedan kan färga av sig på den egna musikupplevelsen.

För kanske är det svårt att berätta för lyssnaren hur musiken ska tolkas. Xenakis, född i Rumänien och uppvuxen i Grekland, blev arkitekt och kom då i kontakt med Le Corbusier som han samarbetade med. De arkitektoniska idéerna spelade en grundläggande roll i Xenakis första kompositioner och han använde sig av matematiska teorier och använde sig tidigt av datorer. Han letade efter ljudets grundläggande byggstenar och ses därför som en kompositör som satte formen främst. Men han hade också en stark känslighet för naturen och musiken präglades också av hans återkommande minnesbilder av andra världskriget.

– Man kan säga att matematiken för Xenakis blev ett sätt att försöka frigöra sig från historien och från den musikaliska traditionen. Det blev ett neutralt sätt att närma sig det konstnärliga skapandet.

Xenakis, som fick Polarpriset 1999 har ofta ansetts som en svår och nästintill obegriplig kompostiör.
Hur såg han då själv på musik?

– Xenakis såg på musik som ett sätt att uttrycka idéer och att artikulera sin egen hållning till livet. I den bemärkelsen var musiken för honom nästan en filosofisk uttrycksform. Samtidigt insisterade han alltid på att musiken måste vara något omedelbart och något som drabbar lyssnaren.

Xenakis skrev musik för stora orkestrar men också verk för mindre ensembler, och i Sverige har slagverksensemblen Kroumata ofta spelat hans verk. Att hans musik är svår enligt många påverkade inte Xenakis. Han gjorde aldrig avbön från sitt sätt att komponera:

– Han hävdade in i det sista att han var konsekvent modernist utifrån sina ursprungliga utgångspunkter. Å andra sidan kanske man inte ska dra förhastade slutsatser om vilka de utgångspunkterna var, säger Andrej Slavik.

Andrea Valderrama
andrea.valderrama@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".