Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Från 2012/2013. Nyheter från musikens värld. Här får du höra om det svenska och internationella musiklivet...

Strindberg, färgen och musiken

Publicerat måndag 13 augusti 2012 kl 16.00
"Han drar sig tillbaka och är lite av en martyr"
(3:27 min)
August Strindberg. Foto: Kungliga biblioteket

Strindbergåret pågår för fullt och nationalskaldens liv och författarskap lyfts fram ur alla möjliga synvinklar. Musiken var viktigt för August Strindberg som både var en intresserad lyssnare och flitig amatörmusiker.

På Strindbergsmuséet i Stockholm kan man komma närmare hans musicerande och intendenten Erik Höök säger att han ibland spelade hellre än bra.

– Nej han kunde klinka lite gran, han har själv berättat hur han spelade psalmer vid pianot. Han har också försökt spela Wagners Tristan och Isolde i pianoutdrag och han skriver fy fan för han tycker det låter illa

I Strindbergs lägenhet i det så kallade Blå Tornet på Drottninggatan står hans svarta piano kvar i matsalen. Miljön är bevarad och det är inte svårt att föreställa sig hur han satt här med sina vänner, avnjöt goda supéer och lyssnade på musik - "Beethovengubbarna" kallade de sig. I Strindbergs barndomshem var musiken alltid närvarande och några av hans syskon blev också duktiga musiker senare i livet. Men August drog sig undan när familjen spelade, kanske som en markering mot sin musikälskande far, men Erik Höök tror också att han redan då började odla sin outsiderroll. 

– Det har ju även Strindbergs syskon skildrat hur han drar sig tillbaka och är lite av en martyr. När det ska delas ut frukt så gömmer han sig bara för att sen säga att nu fick inte jag  någonting

Men musiken var en stor del i Strindbergs liv, ofta skrev han in den i sina böcker och dramer och själv spelade han gitarr - både hemma och på sina resor i 1800-talets Europa. En av hans absoluta favoritkompositörer var just Beethoven, speciellt senare i livet då Strindberg blev mycket religiös. Kanske ångrade han också att han som ung inte fördjupat sig i musikteori. 

– Han har ju också svårt med notläsning. Det är ju jättefestligt,1906 någonting skriver han en förenklad pianoskola i tidskriften Idun, för han har lite jobbigt med förtecken, så han tycker man kunde rationalisera bort dem och ersätta dem med färg istället, grönt och rött, och så skulle man ta bort taktstrecken också för det var onödigt pedanteri.

Strindberg levde i en tid då det vanligaste instrumentet för musiklyssning i hans borgerliga miljö var pianot, men det är frestande att tänka på vilken musik han gillat om han hade levt idag.

– Ja det är otroligt svårt att veta, Beethoven förmodligen han funkar jiulika bra idag som då om han hade fått levt 10 år till så hade han fått ta ställning till Duke Ellington, säger Erik Höök.

På Konserthuset i Stockholm pågår en mindre utställning om Strindberg och musiken fram till 23 augusti. På samma ställe kommer en filharmonikonsert äga rum den 16 augusti, där musik inspirerad av Strindberg kommer att framföras.

Sofia Bagge
sofia.bagge@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".