Äldres berättelser i centrum på Folkoperan
Medeltidsdikter som sveper längs väggen, över hundra personer på scen och i mitten sju 80-åriga damer som delar med sig av sina livshistorier. Allt det här kan ses på Folkoperan i Stockholms nya uppsättning av Carmina Burana.
Ingert Glasman är en av de äldre damer som valts ut till operaföreställningen och upplevelsen har gett henne ett nytt perspektiv på tillvaron.
– Man har ju sitt eget lilla paket, så att säga, att bära på, och då upptäckte jag att man är ju inte ensam. Det var en lugnande effekt att veta att vi sju har någonting gemensamt som vi delar, säger hon.
Kör- orkesterverket Carmina Burana komponerades 1935 av den tyske tonsättaren Carl Orff och bygger på dikter från 1100- och 1200-talet. I de gamla skrifterna lovsjungs kärleken, köttets lustar och det förgängliga livet som rinner människan ur händerna. Mellika Melouani Mellani är konstnärlig chef på Folkoperan och hon säger att för henne var det viktigt att hitta något som på scen kunde matcha den dramatiska musiken:
– Och vad skulle vi ställa det emot, det här stora verket som talar om det livet, vilka har mest erfarenhet? Jo, några som har levt väldigt länge och det blev då de här åttioåriga damerna som vi har med i vår föreställning.
Kvinnornas berättelser är deras egna och ingen av dem har några tidigare erfarenheter från vare sig opera eller teater och ingen av dem sjunger under föreställningen. Solisterna Olle Persson, Miriam Ryen och William Baker medverkar tillsammans med Folkoperans kör och många fler gästande körer. Runt hundra personer medverkar på scen samtidigt. Att arbeta med så många människor med skilda erfarenheter har gjort att repetionerna skiljer sig från hur arbete vanligen går till säger Mellika Melouani Mellani. Men valet att ha med människor utan scenvana handlade om att komma så nära verket som möjligt:
– Vi var inte ute efter gestaltandet, utan att de är de där är, hur de än är, med hela sina liv. Vi ville att de skulle möta det här verket på ett nära och naket sätt, utan förställning eller vad man nu ska säga. Därför bad vi om det, säger hon.
Ingert Glasman som också är en av de två kvinnor som pryder affischerna runt i stan säger att hon tycker att äldre människors erfarenheter ofta glöms bort och att hon önskar att samhället kunde se vilken resurs de faktiskt är:
– Jag har lärt mig hur viktiga vi människor är i allt som sker omkring oss. Vi är ju åttio år, nästan allihopa och över, och har blivit behandlade på det här sättet, som en så viktig del av det här. Att veta det här, jag har fyllt åttio, men än kan jag.
Sofia Bagge
sofia.bagge@sverigesradio.se
