Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Naturmorgon 17 januari 2008

Lyssnarnas fågelmatsfrågor och Niklas Aronssons svar

Publicerat onsdag 21 januari 2009 kl 08.14
1 av 6
2 av 6
Foto: Sture Kull.
3 av 6
4 av 6
5 av 6
6 av 6

Lördagen den 17 januari sände Naturmorgon ett specialprogram om fågelmatning. Gäst i studion var Niklas Aronsson, författare till boken Mata fåglar. Dessvärre hann vi inte med alla frågor som kom in under morgonen. Men Niklas har nu skriftligen svarat på de allra flesta! Här kan du läsa kommentarer och rapporter från fågelmatande ltyssnare och Niklas’ svar:

 

Inför vårt fågelmatarprogram berättade en lyssnare att han nyligen räddat en talgoxe som fastnat i den här sortens talgbollsautomat, tillverkad av Hammarplast, enligt uppgift i 100.000-tals exemplar.
   Strax efteråt rapporterade Göteborgs-Posten att en talgoxe fastnat och dött i just en sådan automat (se länk nedan). Tydligen finns det anledning att varna för just den här konstruktionen.


http://www.gp.se/gp/jsp/Crosslink.jsp?d=113&a=470973

Senaste nytt: Med hjälp av en skruv M6, 25 mm lång, och en mutter har Sture Kull nu fixat talgbollsautomaten så att fåglar inte ska fastna mellan talgbollarna!
  De lyssnare som har en foderautomat av den här sorten kan ju testa om det fungerar.
 

Hej på er i mitt bästisprogram. Tog ett foto på en fiffig fågalautomat förra vintern vid Slumnäs, Tyresö. Den är gjord av en plastdunk (2 liters?) Fylld med frö och upp och nedvänd släpper den bara ut  tills botten är fylld eller så mycket gästerna äter Ombyggd av ett litet hus så den ser snygg ut.Under kan man pynta med ytterligare mat. Kanske inte den mest detaljerade bild men det kanske ger idéer till någon.

Bitte Isacsson

Hörde just ert program om fågelmatning, där någon uschlade ut havre. Jag håller inte med. Vi bor i Hammarby sjöstad, vid vattnet och matar med både solrosfrö, talgbollar och jordnötter. Men har också upptäckt att havre går hem hos ett betydligt bredare spektrum: gräsänder, gäss, kol- och björktrast, pilfink, kaja, skata, sothöna och, sist men inte minst, en rörhöna som har övervintrat här flera år i rad.

Birgitta Gunnarsson

Niklas Aronsson svarar: Alltså visst, men de flesta har kanske inte den artsammansättningen du beskriver. Jag kan svårligen tro att trastar, pilfink, kaja och skata skulle på något sätt föredra havre. Min erfarenhet är att solrosfrön hellre äts av pilfink och trastar, medan skator och kajor skyfflar i sig det som finns. Jag menar inte heller att havre alltid är dåligt, men många köper slentrianmässigt fröblandningar med mycket havre och har kanske i princip bara mesar och grönfinkar på matningen. I en sådan situation blir det en massa havre kvar liggande orört.

Flyttat till höghus, 7:de våningen med balkong i S/V, Karhögstorg i Lund, med stort grönområde framför balkongen. Hängde ut min fågelmatare strax innan julhelgerna, fullt med solrosfrö. Idag satt 3 blåmesar och hackade frö. Skulle vara spännande at få höra om det finns fler rapporter om matning på hög höjd.

Eva Fredriksson, Lund

Blev ganska bestört över en del i dagens program om fågelmatning. Ta detta först med havre till gulsparven. Något ni ansåg ”onödigt då den inte förekommer överallt  där det matas..” Nu äter fler än gulsparv havre, säd. Bl a pilfink, de samlas på de fält där jag utfodrar landets sista kornsparvar. Sen finns ju gulsparv i så gott som hela landet, även om de nordligaste sökt sig ned till sydliga delar av landet på vintern. Ska de då inte få den föda de så väl behöver? Klart ändra er om detta.
  Sen till det andra olyckliga om att vi matar för vår skull.  Vännen Siv blev mycket upprörd. ”Skulle jag inte mata även om jag inte vore hemma och såg fåglarna - självfallet”. Bortsett från vår glädje med att se fåglarna äta och må väl tror jag att den mycket spridda matningen bidrar till att just de övervintrande arterna tillhör de som ökar.
  Sen till detta med ”fåglarnas behov av salt”. Var kommer det infrån???. Var får de annars natriumklorid ifrån - naturligt. Salter äter de självfallet. men då endast de som finns  naturligt i den vilda födan. Även dricksvatten behöver fröätarna, sommar som vinter. Det har bl a, Barbro Lindholm, i Vallarum, en av mina läsare meddelat till den naturspalt jag har i Ystads Allehanda. 
  Så ut med vatten, havre, korn och vete!

Med hälsning,
Kurt Ivarsson,  Ystad, artväktare för kornsparv

Niklas Aronsson svarar:
Hej Kurt! Låt mig få utveckla svaren något.
Om havre: Vad jag sa var att det på de flesta håll inte finns särskilt stor anledning att mata med havre. Det är i stort sett bara gulsparv, gråsparv, fasan, duvor och några andra arter som helst väljer detta vid matningen. Bor man väldigt lantligt kan det finnas orsak att mata med havre det håller jag helt med om, men för de allra flesta matare, vågar jag faktiskt påstå, blir det väldigt mycket havre över liggande orört på marken eller på borden då fröblandningar oftast innehåller 40-50 procent havre.
  Visst finns gulsparv i hela landet. Men de kommer inte in till städerna i någon större utsträckning utan håller till på landsbygden eller där det är glesare bebyggt i alla fall. Samtliga pilfinkar jag har utfodrat i min dar och det är en hel del väljer solrosfrön framför havre. Om de kan välja. 
  Om salt: Där är vi nog av samma uppfattning. Fåglarna får i sig det salt de behöver via födan. Det är inte skadligt att mata med tex salt julskinka. 
  Om dricksvatten: Håller med. Har någon haft annan uppfattning?
  Om varför vi matar: Här hade jag tio sekunder på mig att utveckla ett svar. Om jag hade fått utveckla svaret tio sekunder till hade jag sagt att det säkert har positiv betydelse på individnivå, men knappast på artnivå, mer än för arter som gråspett och kanske större hackspett. Vad du menar med att de arter som övervintrar ökar förstår jag inte alls: tofsmes, talltita, svartmes och entita har ju falla fyra kraftigt nedåtgående kurvor. Visst ökar grönfink, blåmes och nötväcka. Men bilden är knappast entydig. 

Betr. fönsterkitt o. småfåglar: Gammaldags kitt (ofta hemgjort, förblir mjukt länge) innehåller ju linolja som är näringsrikt. Modernt kitt (som inte innehåller linolja) blir ju hårt snabbt, och borde inte vara så attraktivt för småfåglar. Men även det kanske innehåller gips? De flesta moderna fönster har väl inte kitt alls, utan aluminium-o. gummilister, eller silikon?

Linoljevän, Stockholm

 

Jag har en fråga om fågelmatning: Vi har matat sedan slutet av oktober, men från ca 12 dec har nästan inga fåglar alls.

Barbro Jonsson, Härnösand

Niklas Aronsson svarar: Det beror lite på vilka fåglar du har haft på din matning tidigare. Om det varit till exempel grönfinkar kan de ha dragit vidare. Grönfinkar, domherrar och siskor, är alla exempel på arter som är tämligen flyktiga i sitt beteende. Ena dagen är det en hel flock runt matningen, medan det nästa dag är helt tomt. 
  Om det är mest talgoxar och blåmesar som försvunnit, fåglar som är mer stationära än till exempel grönfinkar, är nog sannolikheten större att de har hittat en annan matning hos grannen eller i ett närliggande kvarter. Jag har själv haft ett entitepar som var oerhört frenetiska i november men som sedan är spårlöst borta och en svartmes som plötsligt dök upp i december och äter allt den kan hitta. Fåglar flyttar mer på sig än vi kanske tror. I morgon är det kanske full fart igen?

Hur städar man upp under fågelbordet frågades i naturmorgon 090117. Vi har två fågelbord + talgbollar och nötstrumpor utanför vårt köksfönster. Regelbudet får vi besök av en, två eller tre skator som mycket noggrant håller rent under resp. matställe. Då vi tittar ut genom köksfönstret säger vi: ” ny kommer städtanten och ibland är det städpatrullen.

Fågelvännen Olof Nymark i Sundsvall

Niklas Aronsson svarar: Håller med er till hundra procent.

Jag hörde att ni pratade lite om skators beteende i morse. Jag har två berättelser om just ”den jagande skatan”. Jag satt o drack morgonkaffe på trappan. Jag såg en pilfink kom flygande och ut ur grannens syrenbuske eller om skatan kom med fart med busken som skydd vet jag inte. Likt en snabb rovfågel gensköt skatan finkens bana men tog den istället med näbben. Allt gick mycket fort. Pilfinken skrek ett tag men sen blev det tyst.
  En annan gång jobbade jag i församlingshemmets kök. (vaktmästare) Då hörde jag ett förfärligt väsen ute på gården. Jag gick till fönstret och fick där se en skata som slagit en ”shet-trost” (björktrast). Ute på grusparkeringen satt skatan på trastens rygg och riktade välriktade hugg i bakhuvudet under det att trasten skrek ut sin dödsångest. Så småningom tystnade allt och när jag kollade upp trasten senare sen var huvudet illa söndertrasat.
  Jag har varit amatörornitolog i snart 40 år så jag förstår att livet i bland är ganska tufft för våra bevingade vänner. Ett gammalt talesätt här annars är att ett skatpar boendes på gården betyder lycka.

Lollo Hedlund, Dala-Husby

Niklas Aronsson svarar: Intressant med berättelser om fler jagande skator, vid sidan om min som tog en större skogsmus. Grymt sa grisen!

Bifogar en bild på solrosskogen utanför vårt nyuppförda uthus. Vi bor alldeles i kanten av strandängarna ner mot Tåkern och matar fåglar på vintrarna. Förra vintern blev det faktiskt med frön från egna solrosor. Utanför det nya huset växte det nämligen hundratals solrosor. Men hur hade dom kommit dit? Vi hade inte sått dem! Inte heller matat fåglar på den platsen.
  Enda förklaringen är att på platsen låg det gamla uthuset, gammalt, otätt och med jordgolv. Någon mus hade förmodligen hämtat frön och lagt in dem i det gamla uthuset i ett eget litet  förråd för framtida bruk. När vi så rev uthuset tog vi bort jordlagret för att gjuta en bottenplatta. Jordmassorna jämnades ut utanför uthuset och si, då hade vi förmodligen sått solrosor med grävmaskin! Till glädje för oss under sommaren och till glädje för fåglarna under vintern!

Glada hälsningar från en isbelagd Tåkern där skäggmesarna just nu är talrika i vassarna.
Anita o Bertil Olofsson

Niklas Aronsson svarar:  Rena coldcase-teorin. Spännande.

I ert program om fågelmatning nämndes det att man skulle ta bort nätet runt talgbollarna, för att fåglarna kunde trassla in sig i det. Det finns ytterligare ett skäl. Jag såg för flera år sedan ett inslag i ett naturprogram i SVT om detta. När fåglarna försöker hacka loss en bit ur talgbollen, finns det stor risk att nätet kommer emellan och klyver tungan på fågeln. I programmet visades ett inslag med flera blodiga exempel som bekräftade detta. Sedan dess har jag använt hållare, som gör att man kan ta bort nätet, och jag har också försökt sprida kunskapen vidare.

Magnus på Skaftö

Niklas Aronsson svarar: Intressant och som Magnus skriver ytterligare en anledning att plocka bort näten. En tredje kan vara att då får skator och kajor svårare att få ut hela talgbollar ur de metallhållare som är tillverkade för att hålla talgbollar.

Ekorrar ekorrar, vi har 5 till 6 st som äter ur fröautomaterna.Har ni nåt tips hur man kan få bort dom. Har nästan tänkt sluta mata eftersom småfåglarna ändå inte får så mkt.

Sonja Dysholm, Mariefred

Niklas Aronsson svarar: Det var glupska ekorrar. Mitt tips är att du slutar att mata med frön och talgbollar ett tag och bara håller dig till jordnötter som du serverar i gallerautomater. Det borde göra att det blir tillräckligt svårt för dem att få tag på maten, samtidigt som mesarna har något att gnaga på. Efter ett tag ger ekorrarna i bästa fall upp och försvinner. Då plockar du fram frösäcken igen. Alternativet är att du matar på med så mycket att det räcker till alla!    


Min kompis Eva utanför Åseda har gjort den här praktiska fågelmataren av vanliga bräder. Hon har hängt den i hörnet mellan huset och verandan, perfekt att skåda på. Fåglarna är vana och bryr sig inte att man finns bara en meter ifrån dem.

Aina Thörnqvist utanför Borås


Jag bor söder om Tollarp i Skåne uppe på Linderödsåsen - mitt i ett av dovhjortens utbredningsområden. De här djuren har förvisso vant sig vid sina grannar människan och är väldigt närgångna. Detta har bl.a. fått till följd att jag varje kväll/natt har dovhjortar som förser sig av överblivna solrosfrön och spannmålskärnor som fåglarna under dagen inte ätit upp. Från fågelmatningen alldeles utanför mina sovrumsfönster. När de fyrbenta besökarna är klara så är det förvisso rent! Mindre fyrbenta snyltgäster göre sig därför inget besvär. ”Problemet” är att det går åt mer dyr mat än nödvändigt.

Evert Valfridsson, Ilnestorp, Tollarp

Angående stenknäckar så hade vi i feb 2005 - efter stormen Gudrun - en längre period över 50 st vid vår fågelmatning precis utanför fönstret. Det kom även steglits, gråsiskor, grönsiskor, stjärtmesar plus de mer vanligare arterna. Kan det haft något samband med stormens härjning?
  Under en vecka i nov 2008 hade vi besök av en Snösparv- hanne- dock inte vid mataren utan vid ladugården där den troligen plockade i sig frö från molla eller nässla.

Dag Johansson, Bjernhult utanför Älmhult

Niklas Aronsson svarar: Det är väl inte omöjligt att stenknäckarna och kanske en del av de andra arterna drivits ut från skogen, men för till exempel stenknäcken händer det ofta att de under höst och vinter gaddar ihop i flockar som kan vara på flera tiotals individer. Kul med snösparven. Det händer att den besöker fågelmatningar, särskilt på våren i norra Sverige när de är på väg upp till sina häckplatser.

Roligt att höra fler som tycker att även skatorna måste få tillgång till föda. Jag gör inga undantag. Jag har både kråkor, kajor o skator och massor med småfåglar och dom samsas väl, tycker jag.
  För enbart småfåglar har jag en stor automat som jag satt inne i en tät häck utmed en gata och där brukar det krylla av mest pilfink, gulsparv, blåmes, talgoxe, nötväcka m fl.
  För de större fåglarna klipper jag av nätet från talgbollar och klämmer itu och lägger på lämpliga ställen varvat med blandfrön vilket är väldigt populärt.
  Även på marken under småfåglarnas automat lägger jag mosade talgbollar. Givetvis håller jag alla fåglarna också med vatten. Det går åt många talgbollar så jag brukar förse mej med ett par hundra åt gången.

Carl-Henric i Grimsås

Niklas Aronsson svarar:  Låter som du har täckt in hela kostcirkeln. Snyggt.

Jag har inte hört programmet från början så jag vet inte om nedskräpning har tagits upp. Jag måste mata fåglarna vid min trånga entré så jag kan inte ha den förfärliga sörja som det blir av alla fågelfrön fåglarna ratar. Om det bara vore skal kunde jag förstå att det måste bli skräp men det är frön också, det ser man ju när fåglarna äter. En vinter  kostade jag på mig en skalad fröblandning men det blev lika skräpigt  ändå. Nu har jag tröttnat och i vinter får de bara jordnötter och talgbollar, det blir lite skräp då också men lite får jag stå ut med för jag vill ju mata fåglarna. Den maten gör ju att det inte blir så stor  variation på fåglarna som kommer och äter. Innan vi skaffade våra katter (innekatter) så drog fågelmatningen in möss i huset. Eftersom vi bor i en snörik landsända så går det inte att hålla på och täcka med granris och annat som jag har läst, det blir bara lager på lager och trist till våren.

Eva Maria Andersson

Niklas Aronsson svarar: Det är onekligen ett problem det du tar upp om du inte vill städa eller stå ut, och jag ser ingen annan lösning på det än den du själv har hittat, nämligen att mata uteslutande med jordnötter och talgbollar. Som väl är tycker många arter om jordnötter.

Vi matar fåglar året runt. Skatorna får bröd på en berghäll och övriga fåglar får solrosfrön och talgbollar från hängande fågelmatare och blandfrön på marken under matarna. När brödet tar slut kommer skatorna och äter det som ramlar ner från matarna. Där går då markätande fåglar, skator och även ekorrar i största sämja och äter, ofta mindre än en halvmeter från varandra. Katten, som är rädd för skatorna, håller sig på behörigt avstånd, så där kan man säga att skatorna skyddar småfåglarna.

Missan Kleiner, Vallda

Niklas Aronsson svarar: Precis min uppfattning att skatan håller katten i schack. Ofta är det skatan som är vaksam nog och ser katten och varnar.

Hej ni trevliga människor!
  Nu fick ni upp mig ur sängen, motvilligt. Men jag måste berätta om Kalle Vänster. Förra hösten och vintern kom det en skock kråkor när jag gick ut på Gärdet i Stockholm och ville ha mat. Det börjademed att jag gav dom av det hundgodis jag hade i fickan, och det dög uppenbarligen. Jag tyckte nog det var jobbigt att dom flygande efter mig, när jag promenerade vidare. Men så en dag upptäckte jag en speciell kråka. Han hade en inåtvriden vänsterfot, skada eller medfött? Han gick förstås direkt in i mitt hjärta och så började jag ta med mig brödbitar på mina promenader. Kalle Vänster dök mestadels upp. 
  Nu i vinter kommer han igen. Han kommer flygande när jag närmare mig slutet av ”fotbollsgärdet”. Ser han mig på avstånd? Känner han igen mig, min klädsel har mestadels en grön vinterjacka på mig och schalett? Jag kommer på olika tider. Nu har jag börjat stå still en stund när jag komer till slutet av Filmhuset. Och se där, han kommer! Först ensam, så han får i sig en del av det jag har att bjuda på. Men sen kommer hela flocken. Är de många och jag inte har sett honom ropar jag på honom, och det händer då att han kommer och följer efter mig. Visst är han klok!? Eller.. Känner han igen mig?
  Detta bereder mig glädje och värme, liksom ”mina” koltrastar (förutom småfåglar och hackspett) som äter russin och skalade solrosfrön jag lägger ut på plåten utanför fönstret. De sitter en 2-3 decimeter från mig när jag lutar huvudet ut genom fönstret. Så hänger jag ut talgbollar och jordnötspåsar förstås.

Marianne

Niklas Aronsson svarar: Jag skulle gissa att han både känner igen dig och ser dig på avstånd. Mina skator sitter hundra meter bort och när jag varut ute vid matningen är de alltid där en minut senare för att kolla vad jag lagt dit.

Strax innan jul bosatte det sig en fasan i vår trädgård! Vi bor i Borlänge och undrar hur vanligt det är med fasaner här. Vi fick rådet att utfodra den med havrekross och det verkan den gilla. Vi har inte sätt den på några dagar och är oroliga att den inte klarat köldknäppen som var för några dagar sedan då det var under -20. //Bengt

Bengt Brolund, Borlänge

Niklas Aronsson svarar: Jag fann fem rapporter av fasan från Borlänge kommun mellan september och december i databasen Svalan. Ingen senare 16 november dock. Säkert finns det risk för att den inte klarade köldknäppen. De flesta, om inte alla, fasaner är säkert utplanterade för jakt.

Jag har lagt märke till att koltrastarna gör skillnad på våra egna Ingrid Mari äpple och utländska äpple som jag ibland kan få som bortsorterade från en handlare. Det gäller skalet. Hela äpplet Ingrid Mari äts upp, medan skalet på dom importerade lämnas kvar. Kan det vara så att koltrasten känner någon form av att det är behandlat med något ämne?

Lennart Persson, Kristianstad

Niklas Aronsson svarar:  Jag tror inte att så är fallet. Hos mig lämnar de för det mesta skalet på alla äpplen oavsett land. Däremot brukar mina skator sätta i sig hela äpplet om det hinner först.

Hör i dagens program att många saknar stenknäcken vid fågelbordet. Vi brukar ha besök av 2-4 Stenknäck vid vårt fågelbord vilket är roligt att se. Bor i ett litet villaområde nära skogs- och strövområdet Rosenholm i Karlskrona. Vår lilla sommargäst Rödhaken brukar stanna över vintern och pickar ofta resterna under fågelbordet. Matar med Solrosfrön, havre, hampfrö, talgbollar och äpplen. Har ni tips om vad rödhaken gillar bäst?

Hälsningar från en nöjd Ssenknäcksmatare,
C-A Ottosson, Karlskrona

Niklas Aronsson svarar:  Stenknäcken har ökat i antal och är väldigt trevliga fåglar. Rödhaken gillar även jordnötter, men tar även vad den hittar bland solrosfröresterna på marken. Det finns en numera en särskild insektsmix man kan köpa som Weibulls saluför. Den innehåller mjölmask som rödhakar gillar.

Jag har matat fåglar i många år vid mitt gamla torp utanför Arvika, mest med solrosfrön och talgbollar förstås. Jag har mycket rönn, tistlar etc som ger mat åt dem också. Men varför vill inga fåglar ha de granna röda olvonbären?

Kerstin Widing, Arvika

Niklas Aronsson svarar: Olvonbär innehåller bitterämnen och är inte goda äta för oss i alla fall. De är inte giftiga egentligen, vilket ibland påstås. Kan vara ett skäl till att de ratas in i det sista.

På tal om odling av fröväxter till småfåglar, så har ja av en slump kommit på en favoritväxt för entita. Då ja för många år sedan inte skördade alla salladcikoria fick jag fina himmelsblå blommor året efter och dess frön på hösten älskas av speciellt entita. De är 2-åriga och självsår sig lätt. Så utan att ja gjort något mer har ja haft vackra blommor å frön till titorna de senaste 15 åren!

Lars Wærnhoff, Sankt Anna skärgård

Jag måste berätta om honan och hanen av domherre som satt och åt solrosfrön på mitt fönsterbleck förra helgen. Fantastiskt fint att få se dom på så nära håll. Vi är minst fyra personer här som matar fåglar intensivt. När man kommer hem från jobbet på tidig fredageftermiddag kvittrar det i buskarna som rena djungeln. Russin är förresten ett tips till koltrastar och havregryn med för den delen.

Bo Persson, Skarpnäck

Niklas Aronsson svarar: Tack för tipset. Russin är bra och populär mat för trastar.

Gomorron!

När man steker ett paket bacon blir det en halv deciliter fett ”över”. Det är lite salt och har rökt smak. Lämpligt eller olämpligt till mesarna?

Aina Thörnqvist utanför Borås

Hur skall man förhålla sig när man upptäcker en sjuk fågel i sin fågelmatning?
Vilken sjukdom har skatan?
Är sjukdomen smittsam till andra fåglar?
Jag har sett att skator samlar mat på olika ställen.
Hur länge kommer skatan att minnas denna matplats?
Gunnar Andersson, Grebbestad

Niklas Aronsson svarar: Det är riktigt att skator kan gömma mat för att äta senare, men jag kan inte säga hur länge den kommer att minnas. Dock är inte skatan inte en typisk hamstrare som talltita och lavskrika som kan lägga upp stora förråd på olika platser i skogen och komma ihåg många av dessa flera månader senare. 
  En sjuk fågel bör man avlägsna om det går att få tag på den. Skatan på bilden ser ut att ha fått någon form av vårtor, kanske aviärt poxvirus? Tror inte att det är smittsamt.

Jag stod just och skar bort kanten på en enkilos ostbit. En hel del ost följde med paraffinkanten. Nu vill jag fråga – en gång för alla: Om jag skulle skära små fina tärningar av osten med paraffin på – skulle småfåglarna få ont i magen då?

Aina Thörnqvist utanför Borås

Niklas Aronsson svarar:  Det tror jag inte, men så mycket energi och näring finns det väl inte i paraffin förstås.

Fågelmatning kräver inte en egen trädgård. Vill berätta att Lunds Kommunala Fastighetsbolag nu börjat ett projekt där närnaturen i deras bostadsområden ska visas upp för de boende. Första tillfället blir i ett område där flera fina hemsnickrade foderbord satts upp på gårdarna och 1 feb blir det guidning runt dessa (guiden är för övrigt undertecknad). En liten eloge till LKF.
  I övrigt har även vi i Skåne begåvats med kallkrispigt väder och fåglarna fnattar runt mellan foderplatserna på ett som det verkar omättligt sätt. Inte som häromåret när det var så varmt att de inte brydde sig om fågelfröna utan dessa började istället gro på plats!
  En undran har jag kring vatten. Hur nödvändigt är det för fåglarna? Det förordas i flera böcker om fågelmatning visserligen men skulle gärna vilja höra en utvikning om fåglarnas fysiologi i detta hänseende.

Cecilia Wide, Röddinge och Lund

Niklas Aronsson svarar: Vatten är viktigt, men behovet varierar från art till art. Det är dock till stor hjälp för fåglarna om man kan förse dem med en vattenkälla även på vintern.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".