Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Naturmorgon 2009-04-22

Jennys underbara resa till USA

Publicerat onsdag 22 april 2009 kl 15.10
1 av 8
2 av 8
3 av 8
4 av 8
Wilcox Ridge
5 av 8
Los Angeles River.
6 av 8
7 av 8
8 av 8
Ett höftben på mammuten "Zed" limmas fast.

Under våren 2009 var Jenny Berntson Djurvall på reportageresa i Kalifornien i USA. Hon fick bland annat i uppdrag att göra radioinslag om världens högsta träd, världens mest sällsynta fågel och världens mest kända jordekorrar - Piff och Puff!

Här kan du följa Jennys dagbok från resan.

Tisdag 21 april 2009

San Francisco
När allt är nytt så blir en dag väldigt händelserik. Att hitta mataffären, beställa en kaffe eller möta en person man bara haft kontakt med per mejl blir helt enkelt spännande! Det gäller att inte bli hispig och se det som ett äventyr.

Det är värmebölja här. San Francisco hade 92 F igår, lite mer än 30 grader C och 10 grader mer än jag packat för. Så det var dubbel lycka att komma till redwood-skogen Muir, en halvtimmes bilfärd från stan, rätt över Golden Gate.


Under världens högsta levande varelser, kustseqouiorna, var det skugga och tystnad. Det var en gles pelarsal av skrovliga, gigantiska stammar. De tar plats de där träden och lämnar inte livsrum för mycket mer än ormbunkar och fräkenväxter (hästsvansar kallas de förresten här!). De kan bli 120 meter höga, ett par tusen år gamla och de dricker ett par tre pooler vatten på en dag. Jag drack förresten en hel del själv också!

Jenny

Ps. Stannade lite halvfarligt till vid motorvägen när jag fick syn på en flock ”koltrastar med röda axelvaddar”! Vad kan de heta på svenska?

Onsdag 22 april 2009

San Francisco-Monterey
  Har kört Highway 5 från Sacramento i norr till Monterey i mellersta Kalifornien idag. Vägen går längs en låg gräsbeklädd bergskedja - Wilcox Ridge. Gräset har redan gulnat. Jag såg en och annan ko, men inte kan väl de räcka till alla caffe latte som alla dricker i sina jättepappersmuggar? Var har de gömt korna? Apelsiner, nötter och jordgubbar har jag iallafall sett växa i långa rader. Och vindruvor. På ett ställe fylldes hela bilen av citrusblomdoft!

Jag har spanat efter jordekorrar hela tiden, men nej. Fox squirrels ser man däremot i varenda park. En grå ekorre som är större än vår, gråbrun i pälsen och med mindre öron. Rovfåglar har jag sett mängder, jag önskar bara att jag kunde artbestämma dem också. Men jag vet att jag sett turkey vulture, en stor gam som sveper över ängar och vägkanter. I helgen ska jag träffa en ornitolog och då blir det lite ordning på det här med skådandet.
  Idag ska jag ta på mig en varm tröja (Monterey är molnigt och temperaturen bara sådär 15-16 grader mot Sacramentos +30 igår) och skåda sälar från stranden.

Jenny

Torsdag 24 april 2009

Cannery Row, Monterey
Här bor jag ett par dagar. På gatan som John Steinbeck beskrev som ”a poem, a stink, a grating noice, a quality of light, a tone, a habit, a nostalgia, a dread”. Men det var för mer än 50 år sedan, när staden levde på sin sardinindustri. 1945 landades 250 000 ton sardiner här. 1951 hade de flesta konservfabrikerna lagt ner och sardinerna var borta.
  Idag är Cannery Row en riktig turistfälla med souvenirbutiker, dyr mat och spaanläggningar. Men det är mycket mer än så. I det kalla näringsrika vattnet i bukten växer jättekelp och när vattnet blir grundare flyter dessa enorma alger ut över ytan. Där nere gömmer sig småfisk, sjöborrar och andra marina djur och det lockar fåglar som trutar, blåstrupig skarv, öronskarv och brun pelikan! Tittar man närmre så ser man ett och annat huvud sticka upp där ute bland kelpen. Säl? Sjölejon? Det kan det vara. Men igår stod jag hur länge som helst med kikaren i hand och studerade lekande havsuttrar. De slog kullerbyttor, rullade runt i växtligheten, ruskade på den ljusa pälsen och dök upp och ner. Det var en turistattraktion värd namnet!
  Längst ner på Cannery Row ligger Monterey Bay Aquarium. Dit ska jag idag och få lära mig mer om havsuttern, och en del annat också så klart.

Jenny

 

Fredag 25 april

Grapevine
Idag hade jag inte några planer, inte mer än att jag skulle åka den långa vägen från Monterey till lilla Grapevine i södra Kalifornien. Men vilken dag! Jag körde klassiska Highway 1 söder ut. När man väl är på den vägen finns inget annat än att följa den. Man har höga berg på ena sidan och Stilla havet på andra. Och det blev en lång resa, för jag var tvungen att göra så många stopp. Gamar stryker hela tiden efter vägkanterna och när ängar brer ut sig är de lilablå av småvuxna lupiner.
  Jag borde så klart ha kommit ihåg det, men jag trodde att det var längre söder ut: detta är sjöelefanternas kust. Så jag blev mer än häpen när jag kom till en sandstrand med ett par, tre tusen unga sjöelefanter. Stora, tjocka och blankögda låg de och slöade. De är inne för att ömsa hårfäll. Inga hannar, inga vuxna honor, bara tonåringar och ungar. Honorna har redan varit och har hunnit återvända till de djupa havet för att äta igen. Hannarna kommer senare. 
  Dessutom fick jag äntligen se jordekorrar! Som jag har spanat. De skulle ju vara så vanliga. Och när jag väl fick syn på dem, på de sönderbrända och fattiga grässlätterna i inlandet, så var det lite som med trattkantareller. Ser man en, så ser man snart alla!

Jenny

Lördag 26 april

Bitter Creek
Det finns en avigsida med att bila i USA. Maten! Det är ett lyxproblem, jag vet, men jag vill inte äta på snabbmatsrestaurang mer! Jag som älskar mat äter nu bara för att jag måste. Det finns säkert massor med fina krogar och grön och skön mat, men inte precis längs vägarna. Och suktande kan man titta på odlingar av apelsiner och nektariner. Men längs motorvägen finns ingen frukt att köpa.
  Nå, idag den 26 april, spelar det ingen som helst roll. Min dag har varit fantastisk. I morse följde jag med den legendariske fågelskådaren och biologen Peter H. Bloom upp till Bitter Creek. Det ligger ett par timmar norr om Los Angeles. Här finns merparten av södra delstatens Kalifornska kondorer. Det vill säga 43 stycken. Det är Nordamerikas största flygande fågel, mätt i vingspann. De mäter tre meter mellan sina svarta vingspetsar! Under decennier har de minskat snabbt, tills det i mitten på 80-talet bara fanns en handfull kvar. Peter var med och fångade in den sista vilda kondoren för att föda upp dem i fångenskap och avgifta dem från allt bly de får i sig när de äter as. Han fångade den med sina bara händer!
  Projektet har varit lyckat och idag flyger, om jag minns rätt, 340 kondorer över bergen och haven av gräs igen. Idag satt vi vid vägkanten uppe i bergen på en plats där de ganska ofta kommer förbi. Vi satt där i timmar. Om det var värt det? Lita på det. Hur många vi fick se? Det berättar jag när jag kommer hem!

Jenny

Tisdag 28 april

Los Angeles
En dag utan natur. Jo, jag har hört måsar och sett någon enstaka gråsparv, en påkörd råtta och en liten snabb ödla. Men det är i princip allt. Jag är mitt i det som till ytan lär vara världens största stad. 
 
Idag har jag gjort ett jobb åt programmet Klotet i P1. Det ska handla om planerna på att göra vissa områden runt Los Angeles River till ickekommersiella och fina mötesplatser. Efter att ha tittat ner i ”floden” i dag så undar jag hur det ska gå till, men hoppas av hela mitt hjärta att det verkligen görs något! Floden som någon gång har runnit fritt och naturligt här, är idag en betongingjuten liten förorenad rännil. Det är det sorgligaste vattendrag jag sett. Sorgligt också med tanke på att vatten är en mycket dyrbar resurs i Kalifornien. 
  I morgon ska jag göra en resa tillbaka i tiden - till tiden när floderna var orörda och Kaliforniens gräsmarker trampades av jättevargar, plattnosade björnar och urkameler. Det blir förhoppningsvis en positiv avslutning på mitt lilla stopp i den här stan.

Jenny

Onsdag 29 april

Någonstans längs Route 99
President Obamas 100 dagar på sin post och svininfluensan. Det är toppnyheterna i USA idag. Och det är svårt att vara oberörd av alla influensarykten även om samtliga fall i här i Kalifornien varit milda och de som varit sjuka har blivit friska utan någon speciell vård. Jag tvättar i vilket fall händerna mer än vanligt.
  Jag har gjort två saker idag. Rest 10 000 år tillbaka i tiden och gjort en rundtur till Los Angeles miljömässiga bakgårdar.
  I Kalifornien ligger oljan ofta ytligt, ja den rentav bubblar upp ur marken på sina ställen. När en sådan pöl av flytande asfalt kamouflerats av sand och löv blir den en dödsfälla för många djur. Så genom årtusenden har lager på lager av döda insekter, ormar, jättevargar, utdöda kondorer, mammutar, snäckor, växtdelar och sabeltandade katter bevarats i oljan. 
  Det senaste sensationella fyndet är en amerikansk mammut som kallas Zed. Del för del tas han nu till vara och samtidigt kartläggs alla andra organismer som hittats runt omkring hans jätteskelett. Och så kan forskarna göra sig en bild av hur det såg ut här omkring för väldigt länge sen.
  För radioprogrammet Klotets räkning har jag träffat en miljöorganisation som slåss för ”environmental justice”. För i Los Angeles, liksom på många andra platser i USA, sammanfaller de mest förorenade områdena med var fattiga (läs färgade) människor bor. Och för att göra beslutsfattare och andra uppmärksamma på det anordnas ”toxic tours” till bostadsområden som ligger vägg i vägg med industrier, oljeraffinaderier och motorvägar och där hälsoproblemen är långt större än i finare delar av stan.
  Och det var mitt sista inbokade jobb. Nu vill halva jag verkligen hem, medan andra halvan drömmer om allt som inte hunnits med. Men några drömmar måste sparas.

Jenny

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".