Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Kråkvinkeln lördag 3 december 2016

Sidensvansen - en av senhöstens allra bästa grejer

Publicerat lördag 3 december 2016 kl 07.00
Sidensvansen har en ovanligt stor lever för att klara av de jästa bären
(5:04 min)
En sidensvans i rönnen.
1 av 2
Sidensvansen ger senhösten liv. Rönnbär hör till favoritmaten så här års. Foto: Randen Pederson CC BY-SA 2.0/Wikimedia commons
Helena Söderlundh, producent Naturmorgon.
2 av 2
Helena Söderlundh, producent på Naturmorgon. Foto: Martina Wärenfeldt

När de andra fåglarna flyttat från södra Sverige kommer sidensvansarna och fyller på. Sätter piff på vilken grå novemberdag som helst!

Veckans kråkvinkel är signerad Helena Söderlundh.

Det är många som gör ungefär likadant, men inte alla!

Tack för det!

Tack till sidensvansarna för att ni flyttar hit till södra Sverige i november. När gässen, lövsångarna, tornseglarna - ja dom flesta andra fåglar - redan har flyttat härifrån för länge sen.

Det är bara att öppna dörren så är ni där.

Hela luften fylld av sirr!!!

Ja det sirrar och svirrar över huvudet - det är en sidensvansflock som är på väg upp till högsta björken. Dom slår sig ner där i toppen. Flera hundra.

Jag ser dom på avstånd, som svarta silhuetter.

Men så tar jag upp kikaren och då ser jag färgerna!

Rätt mycket brunt och grått, men liksom alldeles blankt. Ja, som siden, som namnet säger.

Sen exploderar färgerna: ett lejongult streck längst ut på stjärten och på vingarna klarröda utropstecken som ser ut som vax!

Och som kronan på verket den där tjusiga tofsen uppe på huvudet. Den ser lite galen ut. Typ som att i dag tog jag på mig en tokig hatt, är jag inte crazy?

Jag smyger närmare i den droppiga dimman. Närmare björken där flocken sitter.

Stannar vid en rönn som står kal så när som på de stora, mörkröda bärklasarna som hänger kvar.

En av sidensvansarna kommer flygande från björken och tar plats i rönnen.

Den slår sig ner allra längst ute på en gren, eller slår sig ner gör den inte, den klänger runt och hänger upp och ner - vilken akrobatik! Och så börjar den nappa bär i en imponerande hastighet.

Snart kommer det fler - två, fyra, åtta, tjugo, fyrtio sidensvansar i den ganska taniga rönnen.

Och dom arbetar frenetiskt.

Jag ser hur rönnbären ett efter ett försvinner ner i hungriga fågelmagar.

Och höstvinden den blåser genom deras uppuffade frisyrer och ger lite olika looks. En del blir hårda punkare, andra övervintrade åttiotalshårdrockare.

Så landar några björktrastar högst upp i rönnen. Dom verkar inte så jätteintresserade av bären. Sitter mest och kollar och gnisslar lite kaxigt.

Å det räcker för att sidensvansarna ska tappa matlusten. Inget gnissel i vår lunch. Dom lämnar matbordet allihop som på en given signal, och sirrar sig iväg till björken igen.

När björktrastarna lämnar rönnen börjar spektaklet om och sidensvansarna kommer tillbaka. Jag kan liksom inte sluta titta på denna novemberföreställning.

Ja, sidensvansen är inte som andra. Den kommer när dom andra sticker. Fast ja, det är ju samma grej egentligen, den flyttar bara från ett annat ställe - den stora taigan i norr där den häckar om sommaren. Och kommer alltså hit till södern.

Roligt att få va södern någon gång! Lite som att Småland vore Kongo dit tornseglarna drar.

Ja, här finns fortfarande fallfrukt och rönnbär. Det är det som sidensvansen börjar äta på hösten.

På sommaren då är det insekter som gäller.

För det är spännande, sidensvansen byter liksom skepnad på höstkanten. Då lämnar den sin ensliga tillvaro inne i barrskogen och går ihop med sina kompisar och drar söderut i stora flockar.

Nu gäller inte parning och koketteri, nu hänger vi hop, vi drar på repmånad!

Nu ska vi stryka omkring och röva bär och kanske blir vi lite på kanelen också.

För så är det ju, den som äter jäst frukt - rönnbär till exempel - kan bli berusad. Och det finns många berättelser om överförfriskade sidensvansar.

Men det är ju inte direkt önskvärt för en fågel att vara full. Den behöver precision och omdöme för att överleva. Så har också sidensvansen en extra stor lever som kan bryta ner alkoholen bättre än de flesta. Ändå blir det alltså för mycket ibland.

Ja, livet är en fest, eller hur. I alla fall när sidensvansarna kommer och livar upp en tillvaro som vid den här tiden är rätt så dränerad på färg och form och ljud...

Det är en av senhöstens allra bästa grejer. Sirr på er!

Helena Söderlundh

helena.soderlundh@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".