Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Tar upp alla aspekter av naturen, från njutning till forskning.
Lördag 31 december 2016: Årets naturupplevelser

Lyssnarnas bästa naturupplevelser 2016

Publicerat lördag 31 december 2016 kl 10.22
Hagtornsfjäril var en av årets finaste naturupplevelser.
1 av 4
Hagtornsfjäril var en av årets finaste naturupplevelser, tyckte Ingela Källén. Foto: Ingela Källén
Bivargen intresserade även barnbarnen vid en tur till Stenshuvud.
2 av 4
Bivargen intresserade även barnbarnen vid en tur till Stenshuvud. Foto: Birgitta Westin
En larv av större snabelsvärmare på Gotland vill Ingrid Johansson lyfta fram.
3 av 4
En larv av större snabelsvärmare på Gotland vill Ingrid Johansson lyfta fram. Foto: Ingrid Johansson
Tina Jonsson mötte nyfödda rådjurskid.
4 av 4
Tina Jonsson mötte nyfödda rådjurskid. Foto: Tina Jonsson

Vi efterlyste era bästa naturupplevelser. Vi fick in hel drös av berättelser. Här är några av dem. Tack alla, och ett riktigt gott naturår önskar vi er!

Ingela Källén:

Hade en superfin dag längs en "fjärilsväg" i östra Värmland i somras med fina vänner. Fick bland annat se en drömart sedan länge, den vackra aspfjärilen, som dessutom satte sig på min sko! Hagtornsfjärilarna var inte mindre charmiga de!

Merete Carlsson:

Min bästa naturupplevelse 2016 var ett litet intermezzo jag såg en tidig morgon från mitt sovrumsfönster. Jag bor på Hallandsåsen mitt ute i naturen och har studerat naturen runt gården i ca 45 år. Nämnda morgon fick jag höra Tranor trumpetera högt och ljudligt. Jag fattade kikaren och tittade ut och fick se två ståtliga tranor promenera sida vid sida ute på betesfältet. När jag fick kikaren för ögonen upptäckte jag någon brunaktigt litet djur som följde efter dem. Kanske en unge tänkte jag och tittade noga och upptäckte till min förvåning att det var en räv som smög på Tranorna. Fåglarna fortsatte med höga trumpetstöt att promenera bort från Räven. Så efter att de hade gått ca 20 meter, vänder båda tranorna samtidigt om och börja gå rakt mot Räven, fortfarande med höga trumpetstötar. Det var tillräckligt hotande för räven, den vände om och sprang till skogs med svansen mellan benen. Underbart att leva så in på naturen. Tyvärr var avståndet för stort för att ta kort. Tack för ni orkar upp varje lördag morgon, så vi får höra allt det intressanta från Sveriges land.

Tina Jonsson:

Min vän Audrey (f. 2008) som kom fram till min förstukvist - där jag satt med en kopp kaffe - och visade upp sina snudd på nyfödda kids... Ett förtroende som fick mitt hjärta att slå volter. Obeskrivligt stort!  (se bild i bildspelet)

Ingrid Johansson:

Min upplevelse var upptäckt av denna larv, cirka 10 cm  lång (se bild i bildspelet). Larven kröp på vägen då jag kom cyklande.  Lyckades till sist hitta denna på nätet och nu ser jag framemot att få se en vacker "Större snabelsvärmare" till sommaren.

Hittade den i Östergarn på Gotland.

Gertrud Olsson:

Första veckan i augusti höll en gök till här omkring, den flög omkring på sitt speciella sätt, kunde först inte förstå vad det var för fågel, nåt speciellt var det, fågelboken gav svar! Det är mer än 50 år sen jag såg en gök här omkring, den hördes inte åt nåt väderstreck i våras!

För mig var det en upplevelse!

Mari Ljungström:

God morgon! Senast igår bjöd naturen på en härlig upplevelse på promenad i snålblåsten över ängar på väg till havet. Vi hör och ser ett gäng korpar på långt håll som för ett himla liv. Vi går dit och tänker: "har det hänt något?" När vi närmar oss flyger 4 korpar och liksom jagar varandra och ett 100- tal kajor. Himlen är helt svart men vi kan inte se något speciellt, typ något byte. Då får vi se 2 st gamla tjusiga havsörnar  som sitter och spanar i varsin trädtopp. När vi närmar oss lättar båda och då är vi bara 50 m bort. Båda sveper majestätiskt, lågt över marken, samtidigt som kajor och korpar flyger som galningar. Vi kunde inte se något som kan ha lockat dit fåglarna. Kanske hade dom bara ett litet möte på en av årets sista dagar. Det kändes i alla fall mäktigt att komma så nära.

Magnus Götherström:

Årets upplevelse var en sommarvandring mellan Storulvån och Vålådalen, genom Bunnerfjällen. Först fick vi känna på riktigt kraftig vind. Jag bor på Gotland och har upplevt riktigt hård blåst men detta var helt otroligt. Vi fick ta spjärn med stavarna för att gå mot vinden.

Senare gick vi på en mindre trafikerad led när vi plötsligt skrämde upp en liten flock med ripor. Vi tappade räkningen men det var mellan 12 - 16 stycken som gömt sig på bägge sidor om själva leden. Mäktigt samtidigt som vi tyckte att det var synd att vi skrämde dem.

Eva Wesslén:

En fin förmiddag straxt före jul promenerade jag i snårskogen nere vid Rällingeviken vid Granfjärden i Mälaren. Jag ville bekanta mig med östra sidan av viken. Jag hade just stannat vid ett stort utfallsdike, då det prasslade så intressant på andra sidan. Plötsligt rusar ett litet vildsvin (just så stort att ränderna försvunnit) fram ur skogen, ut i vattnet och upp på vassbädden utanför och försvann. Efter kom den vackraste och största räv jag någonsin sett med lång päls som gungade till när den tvärstannade vid vattnet. Tanken kom i huvudet, “är det en varg?” men nej den är alldeles för röd med kritvit svanstipp. Räven ville tydligen inte blöta ner sig, så jakten avbröts och räven försvann. Det var nog klokt att inte ge sig ut i vassen. Man vet inte vilka fler vildsvin, som kunde gömma sig där.

Gittan:

Den finaste naturupplevelsen i år är de åtta rastande och dansande solbelysta kritvita sångsvanarna på ett mot mig sluttande vårbrunt gärde på andra sidan ån. Det var första gången på mina 82 år som jag sett något så upplyftande. Inga grönfinkar alls i år, men skatorna började sjunga vid första bobyggandet förra veckan och blåmesarna sjunger litet prövande.

Kerstin Lundin:

Jag räddade purpurknipproten vid vägrenen från att mejas ner av "liemaskinen" vid min cykelväg i Nyköpingstrakten.

Helena Heyman:

Många spännande händelser i naturen skulle jag kunna berätta om härifrån mina trakter på Österlen.

Just i år var, utan jämförelse, den stora upplevelsen, kronhjortarnas nattliga aktivitet här ute på fälten under några sensommarnätter.

I månadsskiftet augusti/september är vi några stycken här som tar för vana att gå ut på trappen sent på kvällarna en stund - för att lyssna!

Det var en vardagskväll i september, strax före midnatt, stilla, milt, månsken - och vi hörde förhöstens första vittljudande hjortbröl. Inte långt bort i skogskanten som förra året utan alldeles nära vår tomt - på andra sidan gärdet ute på fältet. Hjortbröl så nära skär genom märg och ben!!!

In efter fågelkikaren som samlar ihop ljuset, och jag fick uppleva den mäktigaste syn. Uppe på en kulle i hagen, nära, avtecknade sig en jätte i månskenet. Med bakåtlutat huvud med väldig hornkrona, vrålade kronhjorten ut sitt bröl. Det rök ur den vidöppna munnen och pälsen ångade av hetta och upphetsning. I närheten kunde man ana honor, mörka skuggor som rörde sig runt kullen.

Så hördes bröl lite längre bort. En rival vars rop besvarades av ännu kraftigare bröl. Jag stod länge kvar med kikaren -  och rös härligt vid varje vrål.

Genom sovrumsfönstret kunde vi sedan höra kronhjortsbrölandet ändå fram på småtimmarna!!

Håkan Sandgren:

För mig utspelade sig årets naturupplevelse på Fårö. Jag gick på en stig genom den karakteristiska tallskogen för att komma ner till sundet, då jag hörde ett hest skrik - lite som en kråka med halsont. Efter att ha spanat en stund i den riktning ljudet kom ifrån såg jag in i två apelsingula ögon. En berguv satt tjugo meter bort i en av tallarna och trots sin storlek var den nästan osynlig. Hade det inte varit för de glödande ögonen hade den troligen undgått mig. Vi tittade på varandra en lång stund, sen gick jag vidare och hade knappt gått tio meter förrän en märkligt fågel flög förbi över stigen. Två ljusa vingfläckar blänkte till innan fågeln slog sig ned i en tall. Liksom uven var nattskärran väl kamouflerad och hade den inte flugit undan för mig hade jag aldrig upptäckt den. 

På midsommarnatten några dagar senare gick vi en promenad och kunde då både se och höra uvparet - siluetter i den ljusa natten. Nattskärran hörde vi i vanlig ordning enbart.

För mig var dessa märkliga möten årets naturupplevelse.

Ulla Lovén:

När jag för första gången medvetet hörde gärdsmygen sjunga, högt uppe i träden i en våtmark vid Ekebysjön i min kommun Danderyd, söndagen den 29 maj, Mors dag, på rundvandring med vår lokala Naturskyddsförening. Vi såg inte gärdsmygen.

Birgitta Westin:

Sten huvud i juli. Jag, en mormor, med barn och barnbarn, de senare sura, inte intresserade ens av fikakorgen ...  

Men plötsligt upptäckte dom en hed full med sjungande gräshoppor och vägrade gå ett steg till. En lövskog med en liten groda i och ville stanna där. En glänta med ett rådjur i och ville stanna där. Upptäckte stora stenar på stigen, som fick dom att i stället välja att hoppa på dom hela vägen till toppen. Förbi koralltickorna vid bokrötterna, en perfekt fjällskivling och en stensopp. 

På toppen tog dom in blå himmel och stort hav. Fick feeling och ville stanna där. Men när de upptäckte surrandet i det slitna jordlagret vid utsiktspunkten var det dags att gå, det vill säga springa ner för berget, snurriga av intryck och all luft. Då hade dom till och med fått se bivargarna, dessa energiska små grävare och kannibaler, sopande framför bohålen med sina ruskiga innehåll. 

En påminnelse om naturens mörka sidor mitt i allt det andra.  

Stenshuvud sviker sällan och så har det nog varit sedan tidernas begynnelse.  

Else Sundin:

Det är inte lätt att välja mellan årets minnen.

Jag väljer ett blomsterminne.

Var i maj ute med en grupp anhöriga som jag kallar "Möt våren med Anhörigcenter". Vi träffas varannan vecka från februari till november(höstpromenader) för att ge en stunds avkoppling och stimulans om man har ett tungt anhörigvårdaransvar till vardags.

Hursomhelst så besökte vi denna dag Hjortkälla, ett gammalt odlingslandskap söder om Linköping, där de gamla tegarna finns kvar eftersom man aldrig täckdikat. Det är blandad lövskog och ängsmarker och rik flora och vårfåglar och en av deltagarna sa att nu är det bara kattfot jag längtar efter att se. Efter en härlig tur och fika på en solig häll med östergök dök det på hemvägen upp en kudde av just kattfot. En tuva 40x 40 centimeter täckt av kattfot denna ljuvliga Blomma rosa och intagande i allt det gröna. Så fint att uppleva tillsammans.

För mig är kattfot också barndomsminnet av söndagspromenad på Degeberga backar där kattfoten stod tillsammans med timjan och var i mitt minne så kort att det verkligen var en liten tass där i gräset.

Hans Lööf:

Ni efterlyste bästa naturminnet för 20016. Här är mitt bidrag. Ett ädelkryss för mig och att så många inbjudna skogsägare fick se AFTONFALK på hemmaplan.

Jag och min fågelkompis Lennart Andrén blev inviterade att vara fågelguider vid en skogskväll för skogsägare, där man samtidigt skulle avtacka min gamla skogvaktarkollega Stefan Larsson som skulle gå i pension. Datumet var torsdagen den 19 maj, en skön o varm kväll som i alla avseenden blev helt perfekt!!

Platsen var förlagd till fågelsjön ”Ruppens naturstation” vid Åsens by i Haurida socken. Där har Aneby kommun låtit bygga ett vackert åttakantigt hus för enklare sammankomster och som rymmer ett 30-tal personer. På utsidan mot sjön en är en rymlig altan byggd perfekt för fågelskådning.

När Lennart o jag förberedde kvällen och riggade våra tubkikare upptäckte vi tre lärkfalkar som jagade runt över sjömaden när jag upptäckte att en av falkarna var annorlunda, en hona av aftonfalk! Pulsen steg och gäster började anlända.

Turligt nog satte sig aftonfalken i några mindre alar och lät sig beskådas i perfekt medljus under mest hela kvällen. Alla besökarna fick se och även ta telefonbilder genom tubkikarna.

Efter att gästerna åkt hem larmade jag ut aftonfalken, några lokala skådare från Aneby han se den på kvällen i skymningen och fågeln var sedan kvar i flera dagar så många lokala skådare kunde se och fotografera den.

 

På vår facebooksida finns ännu fler berättelser och bilder från er lyssnare. Kolla vår film och alla kommentarer här.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".