Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Så minns vi tsunamikatastrofen

Publicerat måndag 22 december 2014 kl 09.26
Jesper Sannel och Pia Ståhl minns tsunamin
(3:10 min)
Flodvågskatastrofen i Khao Lak. Foto: Pontus Lundahl /TT.
Flodvågskatastrofen i Khao Lak norr om Phuket. Foto: Pontus Lundahl /TT.

Den 26 december har det gått tio år sedan flodvågskatastrofen i Sydostasien där hundratusentals människor dog. Så här minns P4 Stockholms lyssnare den fruktansvärda händelsen.

Den dagen glömmer jag aldrig. Hade middag för mina vänner den 22:a för att flera stycken skulle åka till Thailand. En familj på åtta personer åkte till Khao Lack - ett ställe ingen av oss hade hört talas om. Vi fick hem fem i kistor. Året efter var det värsta året i mitt liv. Vi blev alla berörda av detta helvete.

Kände ingen som vart där, men tankarna går klart till alla drabbade. Varje nyår tänder jag en rislykta och tänker på dem. Den dagen det hände vart jag i Rotterdam/Holland och firade jul. En dag man aldrig glömmer. Man ska verkligen ta vara på dagarna med nära och kära.

Jag och min bror var Laos när det hände. Ingenting rapporterades om katastrofen där. När vi på annandagen kom till Thailand var det fortfarande ingen stor nyhet. Det var när vi hamnade på UD:s lista på försvunna personer som vi förstod omfattningen. På nyår träffade vi två svenska killar som hade varit i Khao Lack och höll på att stryka med. När de berättade då förstod vi allvaret.

En fruktansvärd dag. Vaknade till Eko-nyheterna och förstod att något hemskt hänt. Min syster, svåger och två syserdöttrar - 19 och 20 år - åkte ned till Khao Lack på julafton. Talade med dem på juldagen: "Vi har kommit till paradiset". Ringde på deras mobiltelefon men det var bara tyst. Dagen var ett enda kaos. Skulle fira min mans 70-årsdag den 27 med stor mottagning. Vännerna kom. Min son och jag satt i ett rum och ringde och grät. Svårigheter att komma fram till UD, resebyrån och till Thailand. Tre kom hem i kistor under vintern, men min syster saknas fortfarande. Sonen åkte ned till Khao Lak och letade men ack. Ett fruktansvärt år. Allt som en dimma. Min nya tideräkning börjar då, före 26 dec-04 och efter. Mycket kommer tillbaka nu de här dagarna.

Den händelsen var fruktansvärd. En nyfunnen väninna förlorade bror, svägerska och två av deras tre barn. Det tredje barnet var tolv år och kom hem ensam och skadad. Min väninna och hennes sambo, som var barnlösa, tog hand om honom. Vi förlorade kontakten, vilket är helt förståeligt eftersom de fick fokusera på att hjälpa denna kille tillbaka till livet. Jag vet att bättre par kunde han inte komma till. Tänker ofta på dem och jag har alltid saknat denna fantastiska väninna. Jag hoppas all tre mår bra idag!

Tillhör de få som inte blev direkt drabbade men minns den känsla av overklighet som infann sig när jag hörde nyheten på radion under morgonen. Då som nu går mina tankar till de som förlorade nära och kära.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".