Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Barnkulturen mogen för politik igen

Publicerat fredag 20 februari 2015 kl 06.00
Barnboken "Min brorsa heter Noa" om Kärrtorpsdemonstrationen
(2:43 min)
Anna Clara Tidholm. Foto: Linda Gren.
Anna Clara Tidholm. Foto: Linda Gren.

Anna Clara Tidholm har en av landets fylligaste listor med barnböcker på sin meritförteckning. Men första gången gör hon en barnbok om politik, Min brorsa heter Noa som handlar om Kärrtorpdemonstationerna för drygt ett år sedan.

Så här låter det på ett av klippen på nätet från demonstrationerna i Kärrtorp. Boende i Kärrtorp; barn vuxna och gamla hade samlats för att demonstrera mot rasism. Men tåget attackerades av nynazister och vänsterextremister gav sig på nazisterna. Det fick Anna Clara Tidholm att vilja försöka berätta om nazism och andra världskriget.


- Hur förklarar man för barn? Det är hakkors, vad är hakkors? Alltså nu tänker jag på lite mindre barn 8-10,11 år och då har man inte tagit upp det i skolan och det blev som en utmaning för mig och jag tänkte: "jag måste testa".

I Min brorsa heter Noa är det huvudpersonen Saga och bästisen Anisa som ser hur storebror Noa klottrar hakkors och är aggressiv mot Anisa och det är genom barnen man får upptäcka vad hakkorsen står för och varför stämningen är så infekterad hemma. Noa som inte vill heta Noa längre - han dyker upp i bråken under demonstrationen och försvinner sen. Idag skyddar vi barn från mycket menar Anna Clara Tidholm och hon tycker att vi måste bli bättre på att berätta för barn, om än på ett annat sätt.


- Alltså när jag var barn och ungdom fanns det inte en tanke på att det skulle komma tillbaka. Detsom jag har tänkt på när det gällde min barndom och många andras barndom är att vuxna inte förklarade, att man inte förstod. Att vuxna inte vill tala för barn om det som är svårt eller obehagligt eller skrämmande. Så när jag växte upp var allting oförklarat, det ingen som talade om kriget till exempel.

Anna Clara Tidholm såg viljan att föra in politik i barnkulturen på sjuttiotalet och hur det blev starka motreaktioner mot det, men barnkulturen har utvecklats på ett sätt som gjort oss mogna att föra in politiken igen menar hon.

- Det som jag tror vi lärde oss på sjuttiotalet var att pedagogiken tog överhanden. Det kom en del som var bra, men det kom också mycket där man lärde ut och talade om för barnen alltså uppifrån, men jag tror att man kan ta in politik på ett annat sätt nämligen, för att man lärt sig mycket om barnperspektiv och därför inte hamnar i den här pedagogiska fällan. Så jag tycker att sjuttiotalets politiska barnkultur var lite av en återvändsgränd faktiskt och det var också det att man alltid skulle presentera lösningar på allting.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".