Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Långtråkig valjakt i äventyrsfilm

Publicerat fredag 8 januari 2016 kl 09.00
Besättningen drar lott om vem som ska dödas
(5:42 min)
Chris Hemsworth i In the heart of the sea. Foto: Fox Movie.
1 av 5
Chris Hemsworth i In the heart of the sea. Foto: Fox Movie.
Michael Fassbender och Marion Cotillard i Macbeth. Foto: SF.
2 av 5
Michael Fassbender och Marion Cotillard i Macbeth. Foto: SF.
Mark Wahlberg och Will Ferrell i Daddy´s home. Foto: UIP.
3 av 5
Mark Wahlberg och Will Ferrell i Daddy´s home. Foto: UIP.
Ur filmen The swedish theory of love. Foto: Nonstop Entertainment.
4 av 5
Ur filmen The swedish theory of love. Foto: Nonstop Entertainment.
Kurt Russel, Jennifer Jason Leigh och Bruce Dern i The Hateful Eight. Foto: Scanbox Entertainment.
5 av 5
Kurt Russel, Jennifer Jason Leigh och Bruce Dern i The Hateful Eight. Foto: Scanbox Entertainment.

Det är kannibalism i storslagen 3D, men också stundtals segt och svalt i filmen In the heart of the sea, enligt filmrecensent Björn Jansson. 

Man skulle nästan kunna prata om en baksmälla efter den fina avslutningen av filmåret 2015. En de fyra filmer jag sett får godkänt, närmare bestämt når en trea i betyg. 

In the heart of the sea berättar historien om besättningen på valfångsfartyget Essex som år 1820 ger sig ut på en lång färd för att hitta valar. Långt från land attackeras fartyget av en enorm val som följer efter och gör den jagande besättningen till jagade. Filmen sägs bygga på en sann historia som låg till grund för Melvilles berättelse om Moby Dick.

Vi möter valfångarna i 3D och det är dramatiska bilder och skeppsbruten övergivenhet lång ute till havs där de överlevande i besättningen tvingas dra lott om vem som ska få överleva. Men trots dramatiken så fångas jag inte av historien. Skådespelarna övertygar inte och i all utsatthet känns det ändå långtråkigt ute på havsvidderna.

Mitt betyg till In the heart of the sea blir en tvåa, gränsande till tre.

Shakespeares Macbeth är en pjäs som spelats otal gånger på teaterscenen och även filmats flera gånger. I den här versionen gör Michael Fassbender Macbeth och han gör det i en kargt och blodigt slagfälts-Skottland.

Macbeth övertalas av sin vackra hustru att ta över tronen med mord och list och trots att det också här finns en dramatisk historia så känns det inte spännande. Det är mer blod och slakt än listighet och finess.

De gånger jag sett historien på teaterscenen har jag njutit mer. Det blir en tvåa i betyg till Macbeth.

Så till något roligare - i alla fall glimtvis. Daddy´s Home är en amerikansk komedi med Will Ferrell i huvdrollen. Han spelar styvpappan som bara väntar på att få lite uppmärksamhet från sin nya barn. Så en dag kommer den tuffa pappan på besök, spelad av Mark Wahlberg. Ja, ni förstås skämten, han ska försöka hålla jämna steg med den coola återvändaren men det blir bara fel.

Stundtals roligt, men mest skämt man hört och sett i tidigare filmer med komiker som Will Ferell eller Adam Sandler. En tvåa i betyg.

Erik Gandini har gjort en engelskspråkig dokumentär om den svenska ensamheten, The Swedish theory of love. Roten till allt det onda har han hittat i ett regeringsförslag från 1972 när alla individer skulle bli självständiga, och slippa vara beroende av andra ekonomiskt och socialt. Det har lett till att svenskarna är världens ensammaste folk, hävdar Erik Gandini.

Och även om det han säger är värt att tänka på så är bevisen han lägger fram för sin tes i filmen, svaga och ensidiga. Han hävdar bland annat att Missing People är ett växande helgnöje hos de ensamma svenskarna där vi samlas för att leta rätt på andra, bortkomna svenskar. Och att svenska kvinnor som beställer sperma på postorder är en ökande grupp men hur stor den är sägs inte.

Exemplen radas upp på vår ensamhet och ställs i kontrast mot den lyckliga gemenskapen i Etiopien, där vi möter en man som fått ett spjut genom kroppen. En något konstig koppling till lyckad gemnskap. The swedish theory of love är så skruvat ensidig att den närmast känns rättshaveristisk.

Det blir en etta i betyg till The swedish theory of love.

Här i Stockholm så har också Quentin Tarantinos western The Hateful Eight haft premiär i det ultrabreda 70mm-formaten Panavision. Biografen Rigoletto har lånat linser från USA för att kunna visa filmen så brett som det är meningen. Förra gången en film gjordes i det här breda formatet var på 1960-talet.

Och det är förstås något extra om man sätter sig någonstans runt åttonde-tionde bänk i mitten och låter sig sköljas över av dramat på duken. Här finns häftiga bilder, rapp dialog förstås och som filmälskare pirrar det till ibland.

Men det är också överdrivet blodigt och det känns som om Tarantino kunde utnyttjat filmformatet än mer. Nu sker stora delar av filmen inomhus i en timrad stuga där spänningen stegras undan för undan.

Mitt betyg till The Hateful Eight blir en trea. Det börjar så bra tycker jag, men fastnar sen i stugan där blodet skvätter och stänker.

Fler filmrecensioner hittar du på Björns filmguide

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".