Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Australiensisk tickande bomb bäst på vita duken

Publicerat fredag 27 maj 2016 kl 09.00
Filmpremiärer 27 maj
(4:44 min)
Odessa Young i Dottern. Foto: Njutafilms.
1 av 5
Odessa Young i Dottern. Foto: Njutafilms.
Toby Kebbell har fått hjälp av datorerna för att bli Durotan i Warcraft: The beginning. Foto: UIP.
2 av 5
Toby Kebbell har fått hjälp av datorerna för att bli Durotan i Warcraft: The beginning. Foto: UIP.
Johnny Depp och Mia Wasikowska i Alice i Spegellandet. Foto: Disney.
3 av 5
Johnny Depp och Mia Wasikowska i Alice i Spegellandet. Foto: Disney.
Robinson och Tisdag. Foto: SF.
4 av 5
Robinson och Tisdag. Foto: SF.
Ett stopp på vägen i Sophelikoptern (bilden beskuren). Foto: TriArt.
5 av 5
Ett stopp på vägen i Sophelikoptern (bilden beskuren). Foto: TriArt.

Dottern heter filmen som vår recensent Björn Jansson tycker är veckans bästa, men han gillar också Warcraft - The Beginning.

Warcraft - spelet som är så stort i datorvärlden har nu blivit film och för mig som inte spelet Warcraft är det ändå spännande att Duncan Jones fått uppdraget att regissera filmen. Hans första film Moon var en lågbudgetsciencefiction som var mycket bra. Och efter det gjorde han den labyrintiska Source Code. Nu tar han sig alltså ann filmen där Orcher står mot människor i en stor strid, och han ger det i grunden ganska krigiska och dumma berättelsen en glimt av mänsklighet och personlighet. Och han blåser upp orcherna till något som är så överdrivet att de blir lite kul.

Jag tror att det här hade kunnat bli hur dåligt som helst med många andra regissörer. Nu är det underhållande med en mycket Peter Forsberg-lik Travis Fimmel som Lothar, han som är ledare för de mänskliga styrkorna. Jag ger en trea till Warcraft - The Beginning, som filmen heter.

Veckans bästa film nu...

Dottern är ett australiensiskt drama om hemvändaren Christian som brottas med egna problem och vet något som kan splittra bästa vännens familj och dra olycka över den egna fadern. Och som biopublik sitter man där och vet inte riktigt hur mycket man kan lita på Christian, det är 15 år sen han träffade bästa vännen från uppväxten och han är trevande, avvaktande och det här är ett sånt drama som håller en på halster, som inte skriker ut svaren och det är skönt och spännande. Dottern var i regissörens Simon Stones händer först en moderniserad version av Henrik Ibsens Vildanden, på teaterscenen, och nu har den alltså blivit film med många bra skådespelare som man inte sett för mycket av. Mitt betyg bli en fyra till Dottern.

2010 gjorde regissören Tim Burton Alice i Underlandet med sina favoritskådespelare Johnny Depp och Helen Bonham Carter, och några andra kända ansikten. Nu är det dags för nästa Alice-film och nu regisseras den av James Bobin som mest ägnat sig åt TV tidigare. Men han har behållit skådespelarna från Burtons film och allt det färgsprakande. Ja, han har till och med skruvat upp färgerna och sminket och dragit upp hastigheten i historien. Och så har han låtit datorerna fixa bort alla skavanker och rynkor, och kvar har man fått en Johnny Depp som gjort den här sminkade hattgubben en gång för mycket, och en Anne Hathaway som bara är vit vit. Det finns stunder som är kul, det finns stunder som är häftiga men det mesta är för mycket för fort.)

Robinson Crusoe är veckans familjefilm, men glöm titeln. Filmen har ingenting med originalet att göra. Här finns visserligen en skeppsbruten Robinson, men resten är djur. Tisdag en papegoja vill upptäcka världen och hoppas få göra det med Robinson och de andra djuren har det bra som det är på ön. Ända tills vildkatterna kommer och det blir strid på liv och död. Det här är en animerad djuraction med lite humor. Jag gillar det inte alls men kan tänka mig att må barn skrattar en del. Mitt betyg blir en svag tvåa, det här är inte det Robinson-äventyr jag vill se.

Sophelikoptern är en svensk film, en roadmovie med tre romer i bilen. Men det här har inte mycket att göra med varken romer eller rörelse. Det står ganska still. Det är vackra bilder, lite som Lars Thunbjörk utan färg. Och det är klart inspirerat av Jim Jarmush sköna Stranger than Paradise, men utan sväng och coola repliker. Det är alldeles för mycket bitar som inte sitter ihop, och ibland upprepas en eller två gånger för mycket. Mitt betyg till Sophelikoptern blir en tvåa.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".