Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Toppbetyg till dansfilmen Mr Gaga

Publicerat fredag 14 oktober 2016 kl 11.00
Filmpremiärer 14 oktober
(5:08 min)
Dans i filmen Mr Gaga. Foto: Folkets Bio.
1 av 5
Dans i filmen Mr Gaga. Foto: Folkets Bio.
Tom Hanks och Felicity Jones i Inferno. Foto: UIP.
2 av 5
Tom Hanks och Felicity Jones i Inferno. Foto: UIP.
Christian Andrén i Jätten. Foto: TriArt.
3 av 5
Christian Andrén i Jätten. Foto: TriArt.
Noel och Liam Gallagher i Oasis: Supersonic. Foto: Scanbox Entertainment.
4 av 5
Noel och Liam Gallagher i Oasis: Supersonic. Foto: Scanbox Entertainment.
Bryce Dallas Howard och Oakes Fegley i Peter och Draken Elliot. Foto: Disney.
5 av 5
Bryce Dallas Howard och Oakes Fegley i Peter och Draken Elliot. Foto: Disney.

Dokumentären Mr Gaga har det som en riktigt bra dokumentär ska ha – en sanning som vänder upp och ned på det vi trott. P4 Stockholms filmrecensent ger den nya filmen en femma.

Mr Gaga handlar om den israeliske dansaren och koreografen Ohad Naharin, en av de främste koreograferna i världen. Filmen som är en dokumentär klippt från drygt 1 200 timmar inspelad film är rytmisk, nära, växlar med Ohads egen berättelse. Om vägen in i dansen, om åren i New York som ung dansare, familjen, kärleken, men framför allt dansen.

Jag sitter långt in i filmen och funderar om det är för att jag gillar modern dans som jag tycker att filmen är så bra.

Men plötsligt kommer några scener som vänder upp och ned på en del som sagts. Det kommer smärta, det fördjupas och jag är övertygad.

Mitt betyg blir en femma till dokumentären Mr Gaga. Jag vill ha mer.

Oasis: Supersonic är en dokumentär som inte kommer närmare än tidigare. Okej, vi möter de evigt trätande bröderna Gallaghers mor, men annars inte mycket nytt. Några kittlande bråk mellan bröderna, några bra låtar och rock'n roll-poser.

Gillar man Oasis, så visst då ska man se filmen, annars kan det vara. Mitt betyg blir en trea.

Jätten är en av årets märkligare filmer. Enligt regissören Johannes Nyholm är det både Hollywood och diskbänksrealism och den krocken sätter en del myror i huvudet på betraktaren.

Det handlar om Rikard, som är vanställd han har stannat i växten och har en stor böld som täcker halva ansiktet. Han är också autistisk, och har skilts från sin mor som lever instängd i sin lägenhet full av kartonger och bråte.

Rikards stora passion är boule och han är duktig, ska få tävla i nordiska mästerskapen – en inte helt lätt sak att genomföra. Men någonstans där framme tror han att om det går bra i mästerskapen kommer han att möta sin mor. Han får också stundtals visionen av att vara en jätte som kliver över landskapet, stark och målinriktad.

Det är svårt att beskriva filmen, men vill man se något annorlunda – en djärvt gjord berättelse – så är Jätten ett bra val. Mitt betyg blir en hyfsat stark trea.

Efter Da Vinci-koden och Änglar och demoner har det nu blivit dags för en tredje bok med Dan Browns mysterielösare Robert Langdon som film. De är Inferno från 2013 som vi nu kan se. Även denna gång är det Tom Hanks som spelar Langdon och Ron Howard som regisserar. Och lite bättre har de två lyckats denna gång, i alla fall inledningsvis.

Skildringarna av Langdons inferno-syner i filmens början är suggestiva och spänningen stegras. Men så blir det för fiffigt, något som i en bok kan spridas ut över ett antal sidor, och som kan ta i egen takt, gör här i det kortare filmformatet att det blir närmast ryckigt. En ny gåta dyker upp och svaret kommer blixtsnabbt från den klurige Langdon. En vän blir fiende och tvärtom, allt medan Florens och Vendig och Istanbul och konstskatter sveper förbi som vackra kulisser.

Så mitt betyg dalar till en svag trea.

Peter och Draken Elliot påminner mycket om gammaldags matinéfilm från tv:s 70-tal. Dubbningen känns som innantilläsning och alla känslor är stora. Händer det något så kommer alla springande, morfar är klok och barnen gulliga. Och så finns där en grön vänlig drake i skogen som tar hand om Peter efter en bilolycka där hans föräldrar omkommit.

Draken Elliot hotas förstås av några dumma män som ska jaga honom. Mitt betyg till Peter och Draken Elliot blir en trea, det är överdrivet och gjort för en publik runt 7–8 år, men det är också lite kul att se en film som känns som om den legat gömd i en filmlåda i mer än 40 år och först nu hittats.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".