Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bostadsbrist tvingar kvinnor att stanna längre på kvinnojourer

Publicerat måndag 20 mars kl 06.52
"Ska jag tvingas flytta hem till förövaren igen?"
(1:59 min)
Efter tre år på ett skyddat boende har 21- åriga"Christina" nu ingenstans att bo.
Efter tre år på ett skyddat boende har 21- åriga"Christina" nu ingenstans att bo. Foto: Sofia Bergström/Sveriges Radio

Många kvinnor bor kvar på kvinnojourerna längre än vad som behövs på grund av svårigheterna med att hitta en bostad. Det visar en enkätundersökning som 83 kvinnojourer runt om i Sverige har svarat på.

Christina är 21 år och minns första natten efter att hon flyttat från ett skyddat boende.

– Jag kände mig jättedålig, jag grät väldigt mycket, jag visste inte vad jag skulle göra, skulle jag sova på gatan? Eller till vem skulle jag gå till?

Christina lämnade sin familj för att hon utsattes för våld av anhöriga, som de flesta kvinnor som vänder sig till kvinnojourerna. Hon bodde på ett skyddat boende i 3 år. Det var mycket längre än vad hon hade behövt eftersom hon inte var i behov av skydd i så många år. Men Christina hade inte nån annanstans att ta vägen.

I december bestämde Socialtjänsten, som köper plats för kvinnorna i skyddade boenden, att de inte skulle betala för hennes plats längre.

Bostadsproblemet är i dag en av de största frågorna för kvinnojourerna. Det visar en enkätundersökning som Alva-kvinnojour gjort med 83 kvinnojourer. Av dem svarar 62 procent att de under de senaste två åren har haft 3 eller fler kvinnor som bott längre än nödvändigt hos dem på grund av svårighet att hitta ny bostad på annan ort än hemkommunen.

– Jo det händer ofta att vi har kvinnor som bor längre hos oss än nödvändigt. Och vi har sett det alldeles nyligen, kvinnor som måste lämna oss och gå till ingenting, säger Charlotte Jörland som jobbar som kurator på det skyddade boendet Unga kvinnors värn i Stockholm, som deltog i undersökningen.

– Vi inte vet vart de ska ta vägen och de vet inte heller vart de ska ta vägen och vi står helt hjälplösa och maktlösa, säger hon.

21 åriga Christina har sen december inte haft någonstans att bo. Hon har sovit på soffor hos kompisar, på vandrarhem och i förrådet på jobbet.

– Jag har tänkt mycket om jag ska vända mig till min familj, men det kommer inte att funka. Jag kommer inte ha mitt liv. Jag har gått vidare här.

– Jag har fått jobb, jag har lyckats med mycket saker faktiskt, så jag vill inte vända mig tillbaka dit. Jag kan inte, för jag har allting, bara inte nånstans att bo, säger Christina, som egentligen heter något annat.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".