Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Habibs farfar överlevde massmord: Han flydde för livet

Publicerat måndag 24 april kl 15.15
"Farfar fick göra ett val ingen ska behöva göra"
(2:40 min)
Habib Dilmac står inne i Sankt Aframkyrkan .
1 av 2
"Farfar sa att om vi berättade hans historia var det ett sätt att hedra honom", berättar Habib Dilmac. Foto: Urban Hamid/Sveriges Radio
Sankt Afrems kyrka i Södertälje.
2 av 2
Minnesmonumentet tillägnat offren för de som dödades 1915, står framför Sankt Afrems kyrka i Geneta.

Varje år den 24 april hedras minnet av offren för det osmanska rikets förföljelse av kristna i Turkiet. Habib Dilmac ser som sin livsuppgift att berätta om sin farfars tragiska öde.

Habib Dilmac var 13 år gammal när hans farfar, Gabriel, dog vid 84 års ålder. Mot slutet av sin levnad kände han sig orkeslös och sjuk. När han kände att krafterna började sina, kunde han inte låta bli att att känna besvikelse över att hans barn och barnbarn inte verkade bry sig om sitt förflutna.

Gabriel var rädd att de skulle glömma sitt syrianska arv och att deras släkts historia skulle falla i glömska. Han kände det som att hans kamp varit förgäves. Habib berättar om den dagen när farfar till slut krävde att han skulle lyssna:

– Någon rycker ner mig från trädet. Farfar står med sin böjda käpp och drar i mig. 

Habib trillar ner på marken med en duns och ser sin farfar gråta, samtidigt som han förklarar att han är besviken på Habib. I takt med tårarna väller orden ur farfar. Han börjar berätta för sin sonson vad som hände 1915. Den berättelsen kom att förändra Habibs liv och få honom att vilja veta mer om sin familjs historia.

När Gabriel och hans kompisar kom till sin by Erdo, som låg i Turkiet, möttes de av en fruktansvärd syn: gatorna var kantade av döda kroppar. När Gabriel gick in i sitt hem möttes han av en chockerande syn. Hans mamma hade blivit halshuggen och hans lillebror Afrem, som var ett par månader gammal, låg i hennes famn och grät.

– Min farfar tvingades göra ett val som ingen ska behöva göra. Han fick lämna sin lillebror hos sin döda mamma. Det har plågat min farfar hela hans liv, berättar Habib.

Gabriel var själv bara sju år och i sällskap med några äldre killar tvingades han att foga sig i deras beslut att lämna lillebrodern. De var rädda att hans gråt skulle göra att de upptäcktes av mördarna.

Han finner också sin pappa knivhuggen till döds. Gabriel gör som så många andra kristna vid den här tidpunkten – han flyr till Syrien. Men han återvänder många år senare till byn Gundekke som ligger på den turkiska sidan inte långt från den syriska staden Qamishli. 

Det är i Gundekke som Habib föds 1977 och bor där tillsammans med sin mamma och pappa och sex systrar. De hamnade mitt i konflikten mellan den turkiska staten och kurder. Till slut såg de inget annat val än att åka därifrån och flyttade till Sverige 1983. 

– Ena dagen kom kurdiska beväpnade män och tog förnödenheter från oss. Nästa dag kom turkiska militären och anklagade oss för samröre med kurderna.

Det hände att pappa blev misshandlad, förklarar Habib.

– Till slut kändes det inte säkert längre, så vi flyttade till Sverige. 

Habib är väldigt besviken,  som syrian över att massmorden på de kristna i Turkiet inte kommit att erkännas som ett folkmord. Han känner i dag ett stort ansvar att se till att hans farfars historia berättas.

– Farfar sa till mig att om vi tog ansvar för att hans och Afrems historia berättades så var det ett sätt för att hedra honom och den plåga han ständigt upplevde.

I dag måndag arrangerar Svensk-assyriska riksförbundet en minnesstund på Mynttorget kl: 17:30 för alla offren.

Hundratusentals dödades

Mellan 1,5 och 2 miljoner kristna beräknas ha dödats eller försvunnits mellan 1915–1916.

Armenier var den värst drabbade gruppen, men även assyrier, syrianer, kaldéer och greker dog eller tvingades fly till andra länder.

Sveriges riksdag beslutade 2010 att erkänna massakrerna som folkmord, men hittills har ingen svensk regering velat ta det steget.

De drabbade grupperna själva kallar det som hände i Turkiet för ett folkmord. Det benämns ofta som Armeniska folkmordet, medan assyrier och syrianer kallar det Seyfo.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".