Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

FAKTA om rapporten från Samverkansprojekt Kvinnor och Misshandel

Publicerat måndag 3 mars 2008 kl 11.06

I rapporten berättar tio göteborgskvinnor med missbruksbakgrund om det våld de utsatts för i nära relationer.

De berättar vilken hjälp de sökt, vilken hjälp de fått och vilken hjälp de skulle velat ha från samhället.

De söker främst hjälp mot ångest och depression och är ofta mycket isolerade.

Rapportförfattarna drar slutsatsen att omgivningen bör reagera på om kvinnor drar sig undan mer och mer.

Personal inom vården och socialtjänsten bör vara beredd på att det kan ta lång tid att motivera en kvinna att söka hjälp för sin situation.

Personalen bör alltid förhöra sig om eventuellt våld och informera om det stöd som finns: målsägarbiträde vid polisanmälan, brottsofferjouren och andra stödcentra.

Kvinnorna behöver vara trygga i att de inte riskerar vårdnaden om barnen om de söker behandling för sitt missbruk.

KVINNORNA SOM INTERVJUATS

De tio är födda 1953-86, tre har invandrarbakgrund. De har levt i långvariga förhållanden med man och barn. De flesta är idag ensamstående med sjukförsäkring eller socialbidrag, några arbetar. Åtta har egna barn, fem har hemmavarande barn idag. Ett par kvinnor har barn i familjehem.

Flera av kvinnorna har växt upp i familjer med missbruk och/eller psykisk ohälsa hos föräldrarna.

Flera har känt sig ensamma och utanför under skoltiden.

Samtliga har varit med om mobbning i skolan.

Flera har fått barn tidigt.

Deras missbruk har varit uttryck både för självskadebeteende och ”självmedicinering”.

Över hälften av kvinnorna har polisanmält misshandel eller våldtäkt.

Flera av dem har varit sjukskrivna efter misshandel.

Alla beskriver psykiska problem som rädslor, fobier, sömnproblem, ångest, svåra spänningstillstånd, depressioner, hallucinationer, minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter, självskadebeteende, självmordstankar, aggression.

Kvinnorna tar många gånger själva på sig skulden för misshandeln.

Det är svårt att anmäla brott när man inte riktigt vet vad som hänt.

En del av kvinnorna känner sig rättslösa och vågar inte anmäla våldet.

En del vågar inte anmäla av rädsla för mer våld.

BEMÖTANDE FRÅN MYNDIGHETER

Kvinnor som söker för psykisk ohälsa bör få frågor om droger och utsatthet för våld. Samtalsbehandling bör erbjudas.

Kvinnorna som intervjuats har sällan upplevt tillräckligt stöd.

De flesta tycker ändå att de efter skador har blivit bra bemötta av polisen och sjukvården.

Barnen är viktigaste motivationen att sluta droga. Kvinnorna anser att det är bra med information om vilken skada barn tar av en destruktiv hemmiljö.

De efterlyser mer handfast hjälp av myndigheterna: ”Vill du att jag ska besluta åt dig, vill du att jag ska prata med honom?”

Det är viktigt att exmannen får stöd, så att kvinnan slipper tänka på det.

Det kan behövas lång tid av stödsamtal.

Akutmottagning kvällstid kan behövas så att stödet är tillgängligt.

Tillit och god kontakt med myndighetspersoner är avgörande för att kvinnan inte ska gå tillbaka till ett destruktivt förhållande.

Bemötandet ska vara respektfullt och korrekt.

Rapporten har tagits fram i samarbete mellan Göteborgs Stad, Västragötalandsregionen och Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".