Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

13 år sedan brandkatastrofen på Backaplan

Publicerat söndag 30 oktober 2011 kl 13.43
"Katastrofen skapade den människa som jag är idag"
(4:45 min)
I dag är det precis 13 år sedan 63 unga miste livet på Backaplan. Foto: Michael Probst / Scanpix

I dag är det exakt 13 år sedan den stora brandkatastrofen inträffade på Hisingen.

Masireh Jadama var en av de som begav sig till Backaplan i Göteborg för att festa den där oktoberkvällen 1998. Då hade han bara ett viktigt mål i livet, det var att bli fotbollsstjärna. Strax därefter förändrades allt

Svårt skadad överlevde han brandkatastrofen, där 63 unga människor miste livet, men pojkdrömmen var slagen i spillror. Han gick in i en depression, som varade i flera år.

Men han kom tillbaka, en gammal tränare vägrade ge upp om honom och idag - tretton år senare - är han en firad idrottsledare, en extrafarsa till mängder av unga fotbollsspelare i Hjällbo i Göteborg, och - det säger han tydligt - en bättre människa:

- När mina vänner frågar mig om själva händelsen, så brukar jag säga att jag har velat vara med om den händelsen, men att ingen dog där, ingen annan var där alls. Bara att jag var där och fick uppleva allt det som jag har upplevt. För det har skapat den människa som jag är idag, säger Masireh Jadama.

Det var natten då så många unga liv släcktes och slogs i spillror i makedonska föreningens lokal på Backaplan på Hisingen i Göteborg. En brand hade anlagts vid entrén strax före midnatt den 29 oktober 1998, och blev en dödsfälla för 63 unga människor.

Och mitt i mardrömmen, mitt i kaoset befann sig Masireh Jadama. Han överlevde, med sargad kropp och 30 procentiga brännskador. Han försökte komma tillbaka, tränade hårt, men när han insåg att det inte skulle gå släppte han taget, gick in i depressioner, slutade umgås med vänner.

Men hans gamla fotbollstränare i Gais hade vägrat ge upp:

Under alla dessa åren ringde han mig och pushade, och när jag hade gett upp precis allting, det var då han kom på idén om att jag kanske skulle testa att bli ledare istället, eftersom han visste att jag hade så stor passion för just fotbollen. Så det var via den vägen som jag kom in som ledare.

Han blev ledare i fotbollsklubben Lärje/Angered i den slitna Göteborgsförorten Hjällbo där han bodde och fortfarande bor.

Många höjde på ögonbrynen. Hur skulle han, som själv varit så stökig, som struntande i skolan, han som bara såg sig själv och sin fotbollskarriär, kunna fungera som förebild och ledare?

Men det var de egna erfarenheterna - livet som ung egoist, drömmen som gick i kras - som blev grunden för det ledarskap som snart växte sig starkt långt utanför fotbollsplaner och omklädningsrum:

- Jag satsade som sagt allting på fotbollen, och så gick det åt skogen. Och jag tänkte att ingen unge ska få uppleva samma sak. De måste ha någonting att falla tillbaka på, om det skulle vara så att de tröttnar på fotbollen eller går och skadar sig eller nånting. Jag försöker sätta mig in i deras familjeförhållanden, hur de har det hemma och på fritiden. Och sedan tar jag ganska fort kontakt med deras lärare, och samlar in veckorapporter från skolan, alla spelare vi har i föreningen, där vi går igenom tillsammans vad som behöver förbättras eller vad han eller hon behöver tänka på, och ser de inte till att ändra det, så blir de straffade genom fotbollen.

Ingen stängs ute från träningarna, men sköter de sig inte i skolan - skolkar de, kommer de för sent - blir de inte uttagna till matcherna.

Men hand i hand med kraven, går också hjälpen. I förorten Hjällbo - där Masireh bor och verkar - lever många familjer under mycket knappa omständigheter:

- Det är väldigt många av våra ungar som har problem med medlemsavgiften, som inte får tillräckligt många måltider om dagen. Så det blev ett problem för oss, men det var ett problem som vi som föreningen tog tag i, och gick in själva och bidrog ekonomiskt, med att betala deras medlemsavgifter. Det är många av spelarna som inte vet om detta, men det kom från våra egna fickor, för oss betyder det inte så mycket. Bara ungen ska kunna hålla på med det den älskar, det är det viktigaste.

Från dina fickor?

- Det är från oss ledare själva.

Ni betalar deras medlemsavgifter?

- Ja, de som absolut inte kan betala sina medlemsavgifter.

Men vid sidan av den sociala insats som görs - Masireh Jadama är idag ungdomsansvarig i Lärje/Angered - så är klubben mycket framgångsrik med att ta fram unga fotbollstalanger, flera av dem har skickats iväg som ungdomsproffs ut i Europa.

Men att gå vidare på sin tränar- och ledarbana till större klubbar tänker Masireh Jadama inte göra. Han har starka band till klubben där han är idag, till Hjällbo och till människorna där...

- Om jag får barn så tror jag att de flesta i området kommer att ta samma ansvar för de barnen, som jag har tagit för deras syskon. Så jag känner mig trygg där och jag kommer nog bo kvar där livet ut, sa Masireh Jadama, ungdomsansvarig i Lärje/Angered.

Anders Ljungberg, SR international.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".