Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Eva Bergdahls blogg

"Jag hade inte tillgång till toalett utan fick gå till cykelaffären intill"

Publicerat torsdag 11 juli 2013 kl 09.47
Eva Bergdahl är glad att hennes njurar är bättre. Foto: Stina Linde/Sveriges Radio.

"Här stod jag sedan i trettio år dagligen. Men jag vill också säga att jag aldrig tog betalt för att sälja dessa lotter, det var för mig självklart att bara hjälpa till. Dessutom spelade ju både Ingolf och Gösta för föreningen och det gjorde det extra skoj." Eva Bergdahl bloggar om att hon arbetade ideellt i trettio år. 

Hej, godmorgon mina kära vänner vart i världen Ni än befinner Er!

Usch regnet hänger i luften och det blåser ordentligt. I natt regnade det mycket, men vi får hoppas det vänder och vi får sommar igen?

Jag blev så glad i går vid kontrollen av mina njurar på lasarettet, allt är bättre och läkarna är jättenöjda. Jag tror Ni som skrev till mig under min Thailandstid, att jag skulle dricka vatten verkligen hade rätt. Jag satt ju i sen många timmar dagligen och jag drack nog för litet trots Era påminnelser.

Såg Sveriges damer spela fotboll dåligt mot Danmark och missa två straffar. Oj, sådant får inte hända i så stora sammanhang. Vi får hoppas på en bättre fortsättning.

Tack och Ingolf var också och köpte en tv-bänk. Vi har ju haft sladdar och dvd och annat som tillhör tv:n liggandes på golvet, men när de kom hem med den skulle den ju monteras. Tack försökte men klarade inte av det med instruktioner på svenska. Då var det bara att åter ringa vännen Thore och hans fru.

Ja naturligtvis kom de direkt och tittade på det, sen började de montera men det var svårare än vad man trodde och de kommer hit idag för att fortsätta. Av Ingolf hade de ingen hjälp mer än han var arbetsledare och en helt oteknisk sådan.

Idag blir det nog till att vara inne och greja lite samt läsa slutet på den bok jag håller på med.

Tack för svar på bloggen och jag vill säga tack till webbredaktören Stina för info om ett meddelande från Adolf Pösnicker, du ska tro visst kommer jag ihåg dig och Ingolf med, såg dig ju ganska ofta i Berggården. Var bor du nu, skulle vara skoj höra mer från Dig.

Ja nu fortsätter jag berättelsen om mitt liv:

Ja nu blev det allt mer förfrågningar om jag inte kunde stå och sälja lotter för idrottsföreningen och till slut efter samtal med Erik beslöt vi att jag skulle försöka hjälpa dem. Sagt och gjort, vi fick en lokal alldeles vid något som heter Fisktorget i Karlskrona.

Det var 1-kronorslotter som såldes och de första åren var det saker att vinna, sedemera blev det presentkort. Oj, vad folk som kom och köpte lotter och pratade, snart nog hade jag stamkunder som kom och satt inne i kiosken och pratade och tog lotter.

Det blev en mycket bra inkomst för föreningen. Dessutom trivdes jag jättebra med att prata med allt folk som stannade och tog lotter. Jag hade ej tillgång till toalett så jag fick gå in i en cykelaffär vid sidan när jag skulle besöka denna. Här stod jag sedan i trettio år dagligen. Men jag vill också säga att jag aldrig tog betalt för att sälja dessa lotter, det var för mig självklart att bara hjälpa till. Dessutom spelade ju både Ingolf och Gösta för föreningen och det gjorde det extra skoj.

En som inte var lika glad trots allt var Erik. Jag fick ju ordna maten innan jag åkte till kiosken, men han kom alltid när han var ledig och hämtade mig när jag slutade mellan 5-6 på kvällen.

Vi hade broschyrer framme och tittade på resmål, det som vi var mest intresserad av var Paris, Barcelona och andra orter i Spanien. Det var tågresor vi planerade så det skulle ju ta tid och ingen av oss kunde ju ett ord engelska eller annat språk, vilket oroade oss litet. En dag så blev det bara bestämt "vi åker". Mer om hur allt gick till och vilka platser vi kom till senare. Skrattar för mig själv åt alla dess upplevelser med otroliga historier.

Gösta hade lite svårt med skolan till skillnad från Ingolf, men han kom in på verkstadsskolan för möbelsnickare och det visade sig han hade anlag för det. Han kom senare att fortsätta i byggbranschen som snickare, mest med husbygge. De senaste 15 åren blev det Norge för hans del. Han åkte hem till Rockneby och sambo var 14:e dag, där han hade hus och var ledig en vecka.

För Ingolf blev det pingis på halvtid och sedan ett kontorarbete på Nymölla pappersbruk utanför Sölvesborg. Ingolf skulle sen efter avslutad pingiskarriär komma in i försäkringsbranschen där han fick utbildning i tre år. Hans första arbete inom denna bransch blev som inspektör för Fyliga, som de hette på den tiden. Han var duktig i arbetet och avancerade så småningom till distriktschef och när Länsförsäkringar skulle öppna kontor i Karlskrona, blev han platschef där.

Nu tänker jag tillbaka på Sölvesborgstiden där vi varken hade kylskåp, varmvatten eller bussförbindelser till stan. Här i Karlskrona hade vi ju allt av detta. Vi skaffade också sen en frys till lägenheten.

Nu hade man också lyckats övertala Erik att bli ordförande i föreningen, han var det under många år och han la ner ett jättestort arbete där, men där var också väldigt duktiga ledare och hade bra styrelsemedlemmar.

Ja när jag fortsätter nästa gång blir det om hur vi så reste på semester.

Ha en jättefin dag hoppas Ni har bättre väder än vad vi har här idag.

Varmaste kramar Er vän

Eva

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".