Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/
Publiknätverket

Tsunamin splittrade familjen – återförenades mirakulöst

Publicerat fredag 26 december 2014 kl 06.45
"Jag såg en gravsten med mitt namn framför mig"
(13 min)
Familjen Rubensson Perssson står i rad på sin veranda. Foto: Sveriges Radio/Privat
1 av 5
Foto: Sveriges Radio/Privat
Marika Rubensson, Jakob Persson, Sofie Adolfsson och Magnus Adolfsson överlevde tsunamin för tio år sedan. Foto: Stina Linde/Sveriges Radio
2 av 5
Marika Rubensson, Jakob Persson, Sofie Adolfsson och Magnus Persson överlevde tsunamin för tio år sedan. Foto: Stina Linde/Sveriges Radio
Ett hotell som är täckt i vatten under tsunamin i Thaliand 2004. Foto: Privat
3 av 5
Såhär såg det ut vid det hotell som Magnus Och Jakob räddade sig upp i. Foto: Privat
Magnus och Jakob står uppe på en hotellterass. Foto: Privat.
4 av 5
Långt efteråt fick Magnus syn på denna bild på internet, där han och sonen Jakob står uppe på hotellterrassen. Det är mindre än en timme efter att vågen kommit. Foto: Privat.
Det är med blandade känslor som Marika Rubensson och Magnus Persson återvänder till Khao Lak, tio år efter katastrofen. Foto: Stina Linde/Sveriges Radio
5 av 5
Det är med blandade känslor som Marika Rubensson och Magnus Persson återvänder till Khao Lak, tio år efter katastrofen. Foto: Stina Linde/Sveriges Radio

Tvåbarnsfamiljen Rubensson-Persson från Mörrum skiljdes från varandra i tsunamin som krävde över 230 000 liv. Mirakulöst nog kunde de återförenas. I dag är de tillbaka på samma plats. 

Det är strax efter klockan 10 på förmiddagen den 26 december 2004. Familjen Rubensson-Persson från Mörrum är i slutet av en drygt två veckor lång semester vid den lilla strandorten Khao Lak i Thailand. 

Mamma Marika, pappa Magnus och 15-åriga Sofie håller på att smörja in sig med solkräm vid poolen utanför hotellet, medan femårige Jakob redan plaskar i bassängen.

Människor skriker
Plötsligt bryts den loja förmiddagslunken av att människor runt omkring dem reser sig och börjar skrika.

–  It's a wave coming, skrek de och började springa. Vi fattade inte vad de menade. Sedan hörde vi en massa oljud, vilket förmodligen var palmer som knäcktes, berättar Marika Rubensson, som knappt hade hört talas om ordet tsunami och ännu mindre kopplade det till vad som nu höll på att hända.

Hon och dottern Sofie börjar springa åt samma håll som de panikslagna människorna. De når snart fram till en två meter hög mur, som Marika inser att de måste ta sig över. Hon hjälper Sofia att klättra upp så att hon hamnar på ett plåttak och ska just själv häva sig upp när vågen kommer.

– Den bara tar oss. Vi slungas med som i en torktumlare. Jag hann inte tänka någonting, bara se en gravsten framför mig där det stod "Marika 34 år", berättar hon.

Hinner inte fram
Maken Magnus och sonen Jakob har inte hunnit lika långt som resten av familjen, utan sveps med av vågen åt ett helt annat håll. Innan han fått huvudet över vattenytan minns Magnus Persson bara ett fasansfullt tumult och kallsup på kallsup. 

– Efter en dryg minut ser jag ett ljus, vilket visar sig vara vattenytan. När jag kommer upp med huvudet inser jag att jag har min grabb under armen, säger han. 

Den jättelika vågen har slungat Marika och hennes dotter minst en halv kilometer upp mot bergen. När vattnet drar sig tillbaka är de begravda i bråte. Som i en dröm hör Marika snart sin dotters röst alldeles i närheten. 

– Jag hör henne skrika "mamma". Det var helt fantastiskt och gjorde allt för att ta mig till henne. 

Klättrar upp i palm
Men de har inte tid att hålla om varandra mer än ett kort ögonblick. De måste snabbt hitta ett ställe som är relativt säkert. 

– Vi är fortfarande i chock, men ser en palm som det går att klättra i. Det sitter redan någon där, men vi tar oss upp och tittar ner på förödelsen, berättar Marika Rubensson. 

Samtidigt har Magnus och Jakob lika mirakulös tur på sitt håll. De klamrar sig fast på en bil som plötsligt flyter förbi och får en chans att hämta andan. Till sist går bilen på grund alldeles vid ett hotell. 

– Jag lyfter upp Jakob och sätter honom på en avsats. Det visar sig vara en terrass på andra våningen. Varje steg vi tog på fast mark kändes som ett litet steg tillbaka till livet, berättar Magnus. 

Får höra att resten av familjen lever
Trots att alla fyra är i säkerhet har de ingen aning om ifall de andra klarat sig eller inte. Efter ett bra tag uppe i palmen vågar sig Marika och Sofie ner och börjar prata med folk. Några säger att de sett Magnus och Jakob alldeles i närheten och snart hittar de till rätt hotell. 

– Det går inte förklara hur det kändes att se dem, säger Marika. 

– Jag var helt inställd på att de inte klarat sig, berättar Magnus. 

Men inte heller denna lyckostund blir långvarig. Ett rykte om att en andra våg är på väg har börjar sprida sig och militärer uppmanar folk att bege sig upp mot skogen. Familjen sluter sig till en stor grupp andra överlevande och börjar vandra. 

Natten tillbringar de på bananblad i skogen, utan ordentliga kläder. 

– Vi låg tätt intill varandra alla fyra och jag kände en sådan nöjdkänsla, säger Marika. 

Minns inte ett enda telefonnummer
Morgonen därpå tar sig familjen Rubensson-Persson in till staden Phuket genom att lifta. De plåstras om och får vila ut i en gympasal som förvandlats till sjukhus. När energin återvänder kommer också tankarna på att få prata med anhöriga hemma i Sverige. 

– Jag stod i en jättelång telefonkö och när det äntligen var min tur så har jag inte ett enda telefonnummer i huvudet, säger Marika Rubensson och skrattar till. 

Till sist lyckas hon ändå minnas sin svärmors nummer och lättnaden är stor när släkt och vänner får veta att familjen lever. Ändå dröjer det en hel vecka innan de lyckas ta sig hem till Sverige. Informationen från svenska myndigheter är dålig. 

– Det var en ofattbar tröghet och falska rykten om svenska hjälpinsatser spreds hela tiden. Danskarna var mycket snabbare, upplevde jag. Utrikesminister Laila Freivalds ligger inte bra till i mina ögon om jag säger så, berättar Magnus Persson.

I dag är det exakt tio år sedan familjen Rubensson-Persson slets ifrån varandra i tsunamin. Nu är de för första gången tillbaka i Khao Lak för att minnas och hedra dem som inte hade samma tur som de själva.

– Det kommer att bli känslosamt, men vi behöver avsluta den här resan på något sätt, berättar Magnus Persson.  

Läs och hör mer om tsunamin på vår samlingssajt. 

Tsunamin i indiska oceanen 2004

  • Antalet döda uppskattas till ca 230 000.
  • Tsunamin orsakades av en jordbävning av magnitud 9,0 enligt Richterskalan i havsbottnen väster om Sumatra.
  • Värst drabbades Indonesien, Thailand, Sri Lanka och Indien. Tsunamin nådde Afrikas östkust och skördade även där dödsoffer. 

Källa: Nationalencyklopedin

Lyssnartips

Den här nyheten kom till via ett tips till Publiknätverket. 

Vill du också gå med? Anmäl dig här, eller ring vår Publikredaktör Rebecka Gyllin på 0455-36 68 10. Du kan också mejla tips.blekinge@sverigesradio.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".