Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Khadra blev utsatt för könsstympning som sjuåring

Publicerat torsdag 15 januari 2015 kl 16.35
"Det är en grej som inte raderas - skriken från de andra"
(2:35 min)
Khadra Seerar. Foto: Nic von Schoenberg /Sveriges Radio
Khadra Seerar. Foto: Nic von Schoenberg /Sveriges Radio

38 000 flickor och kvinnor i Sverige kan vara könsstympade, visar en ny kartläggning från Socialstyrelsen. Khadra Seerar blev könsstympad i Etiopien, sju år gammal.

Hon var då på flykt från Somalia, och blev könsstympad tillsammans med flera andra flickor. Hon har förträngt mycket av händelsen, men minns skriken. 

– Och jag minns när hon var klar med mig den här stymperskan så minns jag hur de andra skrek. Det är också en sån där grej som inte kunnat raderas - skriken från de andra, säger Khadra Seerar.

Alla såg fram emot det
Hon minns också förväntningarna innan. Ingen pratade om smärtan, utan alla såg fram emot det som något positivt, säger hon.

– Det lades upp också på ett väldigt positivt sätt att det här var väldigt fint för mig och jag skulle bli ren och annars var man väldigt smutsig och på så sätt får man ju med sig småbarn. Det är liksom inte nån som är rädd för det - alla väntar på det.

Men, förutom smärtan, var det också då som hennes barndom tog slut.

– För många av oss - jag blev inte det - men många av oss blev ihopsydda och därmed får man inte vara lika aktiv längre för då kan man öppnas upp och då måste man genomgå det igen.

7 000 under 18 år
Socialstyrelsens rapport är baserad på hur många som kommit till Sverige från länder där könsstympning av flickor är vanligt - framförallt Somalia, Etiopien och Eritrea. Omkring 7 000 av de 38 000 tros vara flickor under 18 år och ingreppet har oftast skett innan de kom till Sverige.

Khadra Seerar kom till Sverige som nioåring och under uppväxten, i skolan, var det aldrig någon som ställde frågan eller pratade om det. Men när hon förstod att hon var den enda i klassen som var könsstympad, så kände hon sig lurad.

– Till en början så tänkte man inte ens på det, men ju äldre man blev så förstod man att man blivit lurad och det kom ju på något sätt som en chock. Att förstå att det här inte var en del av livet, att det här hade jag inte behövt.

Våga prata
Och för att inte fler ska drabbas behövs mer information och att skol- och vårdpersonal vågar prata om det och ställa frågan.

– Framför allt att börja fråga, att man ger det här mandatet till vårdpersonalen att det är okej, att det inte är tabu, det är inget fel. Hellre att du frågar en gång för mycket och det blir fel än att du inte alls frågar och missar en flicka som hade kunnat behöva den här hjälpen.

Påverkats psykiskt
Hon fick inga fysiska besvär, som många andra. Men hon har påverkats psykiskt, och har varit arg på sina föräldrar, som utsatte henne för stympningen. Men idag har hon förlåtit dem.

– På nåt sätt var de ju tvungna. Det var ju det här trycket runt omkring dem. Vi har pratat om det, vi har varit arga. Jag har fått det här "förlåt". Det är väldigt viktigt, och vi har kommit fram till att det var fel. Det skulle inte ha skett och det var liksom på grund av okunskap, säger Khadra Seerar.

Hennes egen dotter, som bara är ett år, ska få lära sig om det som är en del av hennes historia, och som drabbat alla kvinnor i hennes släkt. Men Khadra skulle aldrig utsätta sin dotter för samma sak.

– Nej, självklart inte. Så hon blir den första i våran familj som inte är rörd, säger Khadra Seerar.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".