Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Gustaf Halléns handbollsblogg

Hallén: Så dåligt att jag inte ens vet vad jag ska skriva

Publicerat måndag 18 april 2016 kl 08.21
Gustaf Hallén med en svart keps på huvudet.
"Vi ligger jävligt risigt till men vi är inte döda än" skriver Gustaf Hallén Foto: Stina Linde/Sveriges Radio.

"Att vi kommer hem till ett fullsatt Karlskrona IH med en fantastisk inramning och inte kan vinna tycker jag är alldeles för dåligt av oss." Gustaf Hallén är besviken efter igår

Ryggen mot väggen har fått en ny innebörd för oss i HIF Karlskrona. Vi har snackat hela säsongen om att vi ska hänga kvar, det är högtid att vi bevisar det.

2-0 i matcher för Helsingborg är ju inte direkt ett drömläge. Att vi förlorade första matchen på bortaplan är på något sätt mer okej. Helsingborg kommer från en bra säsong och har ett gott självförtroende efter många vinster i allsvenskan. Är det någon match man förstår att de kommer va taggade till tusen i så är det såklart den första på hemmaplan. Det förstod vi. 

Att vi sedan kommer hem till ett fullsatt Karlskrona IH med en fantastisk inramning (tack alla och framförallt Blackbugs!) och inte kan vinna tycker jag är alldeles för dåligt av oss. Vi släpper alltså in fyra mål de första 22 minuterna. Släpper 20 totalt, det är bra. Vi gör dock tyvärr bara 19, det är så dåligt att jag inte ens vet vad jag ska skriva.

Tänker i vilket fall inte skriva något inlägg för att släta över våra brister, tänker inte heller vara nyanserad och försöka skriva nått PK-inlägg för att hela Karlskrona ska tro att det inte är någon fara på torpet. Det är det, vi ligger jävligt risigt till men vi är inte döda än. 

Vi kommer få en chans till på onsdag, vi måste bara ta den. Där efter igen och igen sen så spelar vi i elitserien även nästa säsong. Men vägen dit kommer va jävligt tung, men långt i från omöjlig. Vi måste spela som en enhet, från spelare nummer 1 till spelare nummer 16, precis hela tiden. Och den enda tanke som ska finnas hos varje spelare är, vad kan jag göra för att vi ska vinna. Och vad är det bästa för laget. 

Vi har inte längre råd att fundera på någonting annat än att vinna nästa match. Vi har inte längre råd att fundera på vart man ska åka på semester, vem eller vilka man tycker om. Vilken domare som är bra eller dålig. Det finns bara en sak vi ska fokusera på, det är på att vinna handbollsmatcher och jag kan skriva under på här, att om det så krävs att jag ska bära vattenflaskor eller koka korv till publiken i halvtid. Så kommer jag göra exakt allt jag kan för att vi ska vinna, en match i taget, med start på onsdag. 

Hoppas verkligen vi kan gripa detta sista halmstrå nu, och att vi får den fantastiska hjälp vi fick av er som var på plats idag. Det är ett otroligt stöd, även om inte resultatet visade det idag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".