Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Kronoberg/Rumänien

"Det är väldigt tragiskt"

Publicerat tisdag 30 december 2014 kl 09.47
"Barnen ger mig kraft och inspiration"
(6:09 min)
Två barn från den romska byn Valea Seca i Rumänien. Foto: Maine Viklund Olofsson
Två barn från den romska byn Valea Seca i Rumänien. Foto: Maine Viklund Olofsson

Det finns starka skäl för att många romer söker sig ett liv som tiggare utanför affärer i länet.  Det säger Maine Viklund Olofsson från Växjö som för biståndsorganisationen Hoppets Stjärna arbetat i Rumänien i många omgångar sedan 1990.

Hennes senaste besök i landet i början av december gjordes i en romsk by:

– Det man får se där är ju väldigt tragiskt och man förstår varför de sitter här utanför våra affärer. Husen är gjorda av halm och lera, det är oftast jordgolv, en liten kamin, jag vet inte, men jag tror det bodde åtta personer i det lilla rummet, taket var trasigt och det fanns inga täta fönster. Många tigger för att göra färdiga sina hus.

Rumäniens romer är hänvisade till ett 40-tal byar i den fattigaste, östra delen av landet vid gränsen till Moldavien, byar där vanliga rumäner och romer lever helt åtskilda. Moderniseringen av jordbruket har gett färre romer lantarbete och uppväxten av varuhus i många samhällen har kraftigt minskat behovet av romer som kringresande försäljare på marknader, det är några förklaringar vid sidan av den månghundraåriga diskrimineringen till romernas situation, säger Maine Viklund Olofsson, som för  Hoppets Stjärna  främst arbetar för rumänska barn med funktionsnedsättningar, ett arbete som ger mycket tillbaka:

– Att möta barnen och den kärlek de kan ge, de är helt fantastiska. Och att se också föräldrar som varit undanskuffade och förnedrade för att de fått ett barn med funktionshinder, eller en familj som har ett romskt barn med kanske Downs syndrom, när de möter människor som ser deras barn och vill deras barn det bästa, den tacksamhet jag då möter, och den kärlek jag får, särskilt från mammorna, den är oersättlig, den är något som gett mig kraft och inspiration att fortsätta.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".