Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Mobbning på universitetet

Förnedring i ett tomt rum

Publicerat tisdag 10 maj 2011 kl 10.22
I ett tomt rum - Homa Mirzaie
(3:19 min)
1 av 3
Homa Mirzaie får inte undervisa eller forska. Foto Tommy Engman/SR.
2 av 3
Universitetets program mot kränkande särbehandling antaget 2006, samma år som Homa stängdes av från jobbet. Foto Tommy Engman/SR
3 av 3
Samverkanshuset, universitetsledningens hus. Foto Tommy Engman/SR

Homa Mirzaie har blivit fråntaget lärarjobbet, forskningen – och nästan sin anställning.

Hon sas upp 2007 av universitetet som hävdade samarbetssvårigheter efter 13 år av undervisning och forskning. Hon stämde universitetet.

I snart ett år har den 61 åriga universitetsläraren och forskaren Homa Mirzaie haft sin arbetsplats i ett tomt rum, utan att få undervisa och utan att få forska.

– För mig känns det som... en skamvrå. Mitt arbetsliv är instängt i detta rum. De där tre gamla böckerna är mitt arbetsstoff. En universitetsadjunkt som tjänstgjort sen 1993 här, för den här utbildningen!

Homa Mirzaie är 61 år. Hon flydde till Sverige från Iran 1985 med sina två barn. Med sig i yrkesbagaget hade hon flera magisterexamina från hemlandet och många års erfarenhet från universitet. 1993 anställdes hon på dåvarande Vårdhögskolan som lärare för blivande laboratorieassistenter, enheten för Biomedicinsk anlys BMA.

Rummet hon sitter i är kalt. En bokhylla bakom ryggen, framför sig på väggen har Homa klistrat upp citat från studenternas kursutvärderingar.

– Jag har en telefon som har dolt telefonnummer. Jag har en dator - man säger att jag har en mejladress, men adressen syns inte nånstans heller. Och jag är inte registrerad i universitetets personalkatalog. Men jag får lön. Nånstans ifrån.

Här sitter Homa Mirzaie ensam alla dagar. Rummet fick hon av personalavdelningen, när hon krävde sin rätt på uppmaning av Arbetsdomstolen.

Studenternas omdömen till stöd

– Det händer ibland att jag går härifrån på eftermiddagen utan att ha hört min egen röst! Mitt sällskap är mina studenters ord som jag gjort ett collage av och satt upp på väggen. Ibland läser jag dem när jag känner mig väldigt ensam. Och den här datorn använder jag ibland för att lyssna på radio.

När Homa Mirzaie anställdes 1993 som lärare blev hon bara anlitad under terminerna. Det betydde icke anställning och ingen lön under övriga lärares sommarsemestrar. 1997 kom en ny medarbetare, en kvinnlig universitetslektor, och hon ingrep för att Homa skulle få en korrekt anställning med sommarsemester. Hela vårdskolan och utbildningen där Homa arbetade flyttade från landstinget in i Umeå universitet 1999.

Ingen semester

Men inte ens vid flytten ville hennes arbetsledning inte riktigt kännas vid att hon arbetade där. I sammanställningen av vilka som skulle flytta över var hennes namn det enda som saknades. Homa själv uppfattar det som ett tecken på hur hon betraktades då: En invandrare utan fast anställning. Betydelselös. Så småningom fick hon ändå en tillsvidareanställning.

Men 2000 fick hon ett forskningsanslag för fyra år som skulle leda till en doktorsexamen. Hennes forskningsprojekt kom att handla om cancerceller och cancerbehandling inom institutionen för immunologi. Hennes handledare var professor Torgny Stigbrand, en av de klarast lysande stjärnorna på Umeå universitet.

Cancerforskning och undervisning

Hon studerade och kunde så småningom visa hur cancerceller, ja alla celler, kan luras att starta den genetiska, medfödda mekanism som gör att celler "tar livet av sig själva" utan att de behöver förstöras. Det sker genom att man bestrålar med mycket svaga stråldoser under en längre period - men just strålningens låga effekt är nyckeln till cellernas självdöd - Apoptos.

Irritation och trakasserier, mobbning, från kolleger och från ledningen för hennes arbetsplats har pågått sen dess. Hennes kolleger, arbetsledning och även universitetet betraktar däremot henne som det stora arbetsmiljöproblemet och det ledde fram till avstängning mitt under den pågående kursen som Homa Mirzaie planerat och ledde hösten 2006. Året därpå sas hon upp av universitetet.

När Homa stämde universitetet för otillåten uppsägning hanterade Umeå tingsrätt frågan fel - både genom att avvisa hennes stämning men också genom att aldrig meddela henne beslutet. Domaren som hanterade hennes stämning hade deltidsanställning på Umeå universitet. Det hävdar Homa innebär en risk att hon var jävig. Men det håller inte tingsrätten med om.

"Största förnedring"

Högsta domstolen upphävde tingsrättens beslut, och Arbetsdomstolen fastställde att uppsägningen inte gällde under pågående rättstvist. Men det tog flera månader innan Homa fick tillbaka sin anställning och tilldelades ett kalt rum i Naturvetarhuset utan arbetsuppgifter och utan möjlighet att forska. Där sitter hon sen våren 2010.

– Hur jag känner mig? Jag vet inte... hur skulle man känna sig... Totalt förstörd. Förgjord. Besviken. Förtvivlad. Förtryckt! Och förnedrad. Det här är en enorm förnedring för en lärare som under så många år arbetat klanderfritt, omsorgsfullt, hederligt, och gjort det bästa jag kunnat.

– Det är högsta förnedring för mig. Att sitta här, det är liksom... jag känner mig... Det är Guantánamo för mig! Ursäkta uttrycket. Oskyldig. Utan att veta vad jag har gjort. Sitta här, isolerad, utan människosamröre.

Följ vår granskning

Vi har samlat vår granskning om forskaren och universitetsläraren Homa Mirzaie här:

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".