Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Umeå

Tobias överlevde koncentrationslägret

Publicerat tisdag 27 januari 2015 kl 10.55
"Har aldrig kunnat berätta för min egen fru"
(2:31 min)
Tobias Rawet. Foto: Peter Öberg/SR.
Tobias Rawet i Vasakyrkan i Umeå 2011. Foto: Peter Öberg/SR.

De som överlevde förintelsen blir allt färre, men man överför sina berättelser till sina barn och barnbarn. 2011 träffade P4 Västerbotten Tobias Rawet när han berättade för skolelever om sina upplevelser.

Tobias Rawet är fortfarande ute i skolor och berättar, och idag deltar han när riksdagen uppmärksammar minnet av förintelsens offer. Han är dock inte längre ordförande för Föreningen för förintelsens överlevande, för att kunna fokusera på själva berättandet.

Text från 8 februari 2011:
I dag finns det i Sverige mellan 800 och 1 000 överlevande från nazisternas koncentrationsläger, men allt eftersom åren går så blir de färre och färre. En av dom är Tobias Rawet, 74, som på måndagen var i Umeå och pratade med elever från skolan Prolympia.
Han är ordförande i Föreningen för förintelsens överlevande. Där har man ett berättarprojekt som går ut på att överföra berättelserna till sina barn och barnbarn.

Kan inte berätta för den egna familjen
– Det är så för det mesta att det är aldrig ens eget barnbarn som berättar historien, det är för nära och för känsligt. Så min historia har berättats av ett barnbarn till en annan överlevande. Jag har till exempel aldrig kunnat berätta för mina egna barn och barnbarn. Inte ens för min egen fru, och det kan jag fortfarande inte. Det är bara glädjande saker man vill berätta, och i de här berättelserna finns ingen glädje.

Det finns ingen glädje i berättelserna, säger Tobias Rawet, 74 år gammal, född i Polen, men de är viktiga och därför är han ute och berättar om sina upplevelser flera gånger i veckan.
Han berättar om det miserabla livet i ghettot, och i koncentrationslägret Ravensbrück, där fångarna levde under mycket svåra förhållanden med minimalt med mat, usel hygien och hårt arbete hela dagarna.

Lisa Nilsson och Emily Andersson var två av niondeklassarna som lyssnade.
– När man har läst det i böckerna kunde man inte riktigt förstå men nu förstår man på ett bättre sätt, och man fattar inte att det har hänt på riktigt, säger Emily.
Var det något särskilt som fastnade hos er?
– För mig var det mest när de var på sjukhuset, och istället för att gå ner med barnen så bara kastade de ut dem genom föstren. Hur kan man göra det? säger Lisa.

Vid krigsslutet kom ca 10 000 lägerfångar till Sverige. En del reste efter ett tag till andra länder. Enligt Tobias finns det i Sverige i dag mellan 800 och 1 000 överlevande från lägren. Och allt eftersom åren går så blir de färre och färre. I ett berättarprojekt försöker de överföra berättelserna till sina barn och barnbarn. En variant är att en överlevande och ett barn eller barnbarn till en överlevande åker runt och berättar tillsammans.

Ska berätta så länge han kan
Men det är viktigt att vittnesmålen från de som var med själva får höras så länge det går, menar Tobias Rawet.
– Det gäller för oss så länge vi kan att fortsätta. Själv så har jag lovat i radion att jag ska fortsätta minst tills jag är 91 år, så jag har några år på mig, säger Tobias och ler lite svagt.

Han avslutar sin föreläsning med orden:
– Vem är det som inte har rätt att leva nästa gång, om antidemokratiska krafter får bestämma i vårt samhälle? Därför ber jag er ungdomar: sänk inte era blickar! Det är er och era barns framtid det gäller.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".