Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Politik och känslor när konsten ger tiggandet röst

Publicerat måndag 13 april 2015 kl 09.31
Konstnären: Om jag reagerar så här kommer andra att göra det också
(5:17 min)
Konstnären Cecilia Parsberg vid visningen av sin videoinstallation Givandets kör och Tiggandets kör. Foto: Lillemor Strömberg/Sveriges Radio.
1 av 2
30 personer med erfarenhet av tiggeri, som tiggande eller som givande, deltar med sin röst i körerna i Cecilia Parsbergs videoinstallation. Foto: Lillemor Strömberg/Sveriges Radio.
Konstnären Cecilia Parsberg vid visningen av sin videoinstallation Givandets kör och Tiggandets kör. Foto: Lillemor Strömberg/Sveriges Radio.
2 av 2
Konstnären Cecilia Parsberg vid visningen av sin videoinstallation Givandets kör och Tiggandets kör. Foto: Lillemor Strömberg/Sveriges Radio.

Vi har sett dem på gatan, människor på knä med en mugg i handen. Nu tar de plats i Umeås nya kulturhus Väven.

I Umeå öppnade i helgen (lördag 11/4) en utställning som tar upp ämnet tiggande. En ordlös sång. Röster som stiger och sjunker. Möts. På ena väggen projiceras videon av Tiggandets kör. På den andra Givandets kör. I Vävens konsthall väcker videoinstallationen känslor och tankar.

– Det här är ju en känsloutställning. Cecilia säger själv att det här är en utställning som handlar om kropp och känslor, där känslorna ska få ta plats, där kroppen ska få ta plats och uppleva - för det politiska är också det personliga, återigen, säger Camilla Påhlsson som är verksamhetsledare på Konstfrämjandet Västerbotten som ställer ut verket av Cecilia Parsberg.

Parsberg är doktorand i fri konst vid Konsthögskolan i Umeå, har jobbat i flera år med sitt projekt om tiggeri som yrke. Uppväxt som hon är i ett välfärdssamhälle med tanken att ingen ska behöva ligga på gatan.

– Mattan dras under fötterna – vad är det som händer? Jag blir upprörd och det var därför jag började. Jag tänkte att om jag reagerar så här kommer andra att göra det också

30 personer med erfarenhet av att antingen sitta på en trottoar och tigga - eller av att vara den som ger eller går förbi - har jobbat tillsammans med två kördirigenter under tre dagar och så har det videofilmats.

I rummet mellan de som ger och de som tigger står betraktarna.

– Man kan komma hit förutsättningslöst, stå här med de egna känslorna man själv har.

Förutom den här videoinstallationen har Cecilia Parsberg på olika sätt utforskat och gestaltat tiggandet och givandet. Hon har låtit marknadsundersökare intervjua givare som fått sätta ord på vad som får dem att ge, eller inte ge. Hon har intervjuat människor som tigger i Stockholm, rest till Bukarest, fotograferat och läst rapporter. På sajten tiggerisomyrke punkt se finns konstprojektet samlat.

Tiggandet och givandet, konsekvenserna av ett ojämlikt Europa, är ett ämne som Cecilia Parsberg hoppas att vi ska prata mer om. Att de som upplevt utställningen ska bli berörda. Att det där avståndet, mellanrummet, ska bli ett handlingsutrymme.

– Det är klart att jag önskar att vi ska prata med varandra så mycket som möjligt. Det här är en etisk fråga och etik måste man prata om, mycket. Hur ska vi veta vad som är rätt och fel, vi måste komma på det tillsammans, säger konstnären Cecilia Parsberg.

Ämnen som engagerar är något som Camilla Påhlsson, verksamhetsledare på Konstfrämjandet Västerbotten, har till uppgift att hitta. Som tiggandet och EU-migranterna, vinterkölden och barnens rätt eller inte rätt att gå i skolan. Och hon lyssnar efter vilka röster som höjs och var tystnaden finns.

– Fram för allt så har jag saknat en kommentar där konsten får kommentera just den här debatten.

Det finns en poäng med att ha utställningen just här, i stadsbibliotekets konsthall. Konstfrämjandet bildades som en motrörelse mot den kommersiella hötorgskonsten. Med folkrörelserna i ryggen och en ide om konstens givna plats i folkhemmet är parollen - snart sju decennier senare - ännu: konst för alla.

– Och här tror vi också att det är ett otroligt bra tillfälle för oss men även för den här typen av utställning att tillgängliggöra den för en större publik som kanske inte skulle gått in på en traditionell konsthall, säger Camilla Påhlsson, verksamhetsledare på Konstfrämjandet Västerbotten.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".