Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Västernorrland

"Skolans finansiering ur ett likvärdighetsperspektiv". - En rapport från Lärarnas Riksförbund

Publicerat tisdag 23 december 2008 kl 11.20

Orimligt stora skillnader i vad elever får kosta.

Skillnaderna mellan vad olika kommuner spenderar på undervisningskostnad i skolorna är inte rimliga. Medan somliga kommuner satsar över 60 000 kronor per elev och år är motsvarande siffra för andra likartade kommuner blott hälften så stor. Detta drabbar framför allt elever med svag bakgrund. Samtidigt finns ett tydligt samband mellan vad undervisningen får kosta och vad eleverna presterar. Det visar en ny undersökningsrapport som Lärarnas Riksförbund presenterar i dag.

Denna ojämlikhet mellan skolorna är en direkt följd av att staten på 90-talet avsade sig ansvaret för att alla elever ska få likvärdig utbildning. Det skriver Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, samt rapportförfattaren Camilo von Greiff, fil dr i nationalekonomi.

Sedan valrörelsen 2006 har skolan varit en av de hetaste politiska frågorna. Bland annat har den fallande likvärdigheten i elevers prestationer framgått i ett antal nationella och internationella undersökningar. Vi presenterar en ny undersökning som visar på de stora olikheter som finns mellan kommuner i hur man fördelar de ekonomiska resurserna.

Undersökningen, ”Skolans finansiering ur ett likvärdighetsperspektiv”, som Lärarnas riksförbund och rapportförfattaren Camilo von Greiff presenterar i dag, visar att det råder stor nationell olikhet i hur kommunerna fördelar sina resurser till skolan.

Fallstudier har gjorts av resursfördelningssystemet i ett antal kommuner. Det visar sig att pengarna till skolan fördelas väldigt olika, beroende på vilken kommun det handlar om. För den enskilde eleven kan det således betyda mycket vilken kommun man bor i.

Undersökningen visar bland annat att vid en omorganisation i Umeå kommun minskade den så kallade förstärkningsresursen, som ska kompensera elever med svag bakgrund, från hela 46 procent av resurserna till grundskolan till endast 6 procent. I Nacka kommun är denna förstärkningsresurs till barn med svagare bakgrund cirka 10 procent i grundskolan, i Sundsvall 20 procent. Kommunernas syn på behov beroende på elevers bakgrund varierar högst betänkligt, inte bara mellan kommuner utan även inom en och samma kommun över tid.

Samtliga kommuner i undersökningen har förvisso en resurstilldelning som tar hänsyn till barn med olika bakgrund, men storleken på denna, liksom vilka faktorer den grundar sig på, skiljer sig avsevärt.

Även i de fall där olika kommuner avsätter ungefär lika stor andel av resurserna till en socioekonomiskt viktad pott kan detta naturligtvis innebära olika stora resurser för både svaga och starka elever mätt i kronor, eftersom kommunernas totala satsningar på skolan skiljer sig åt markant. Här finns det offentlig statistik att konsultera.

Undervisningskostnad per elev är det begrepp som ger ett så rent mått som möjligt på vad utbildning kostar. I måttet ingår visserligen, förutom lärarnas löner, även kostnad för fortbildning och i viss mån sjukfrånvaro. Här finns dock inte kostnader för lokaler och skolskjuts eller kostnader som har med den kommunala administrationen att göra.

Undervisningskostnaden skiljer sig mycket mellan kommunerna. Sävsjö är exempelvis en glesbygdskommun i Småland som satsar 31.800 kronor per elev och år i grundskolan. Motsvarande siffra för Arjeplog, också glesbygdskommun, är 62.300 kronor per elev och år i grundskolan. Det är inte rimligt att två glesbygdskommuner med likartad struktur kan satsa så olika på skolan. Den genomsnittliga undervisningskostnaden i Sverige ligger på 40.100 kronor. Spridningen mellan kommunerna är alltså mycket stor.

Hur ser då elevprestationerna ut i exemplen Arjeplog och Sävsjö? Behörigheten till gymnasieskolan ligger på 96 procent i Arjeplog, medan motsvarande siffra för eleverna i Sävsjö är 85 procent. Skillnaden är alltså stor.

Det finns en politisk enighet i Sverige om att nationell likvärdighet ska råda på utbildningsområdet. Det är dessutom lagstadgat i skollagen att utbildningen ska vara likvärdig i hela landet. Med nationell likvärdighet menas att elevers socioekonomiska och geografiska bakgrund inte ska få påverka deras prestationer på ett avgörande sätt.

Det är vedertaget att den svenska skolan före kommunaliseringsreformen 1991 utgjorde ett av världens mest centraliserade skolsystem. Efter kommunaliseringen har den svenska skolan blivit en av världens mest decentraliserade. De 290 kommunerna styr till stora delar över hur skolan fungerar.

Man kan på goda grunder säga att det i Sverige finns 290 olika utbildningspolitiska system, trots att staten fortfarande står för lagstiftning och styrdokument. Hur resurserna används ligger på kommunernas bord, med undantag för vissa statliga riktade bidrag, men dessa utgör en mycket liten del av skolans finansiering.

Man måste givetvis fråga sig om resurser spelar roll för elevernas prestationer. Här har åsikterna tidigare gått isär. Det senaste decenniet har dock alltfler studier funnit, med hjälp av bättre data, att resurser spelar roll och att sambandet tycks vara starkast för elever med svag studiebakgrund. En rapport från Välfärdspolitiska rådet tar dessutom analysen ett steg längre och visar att ökningen av skillnaderna i resurser till skolan mellan kommuner efter decentraliseringen varit starkt bidragande till den samtidiga ökningen av skillnader i elevprestationer.

Decentraliseringen av finansieringsansvaret för skolan, där kommunerna sköter det staten tidigare åtog sig, kan därför på goda grunder sägas ha haft negativa konsekvenser för den nationella likvärdigheten. De tydliga olikheterna i kommunernas resursfördelning måste därför ses som ett allvarligt hot mot en likvärdig utbildning.

De försök som gjorts från statligt håll att försöka garantera en miniminivå inom vissa områden genom att ge kommunerna öronmärkta bidrag för skolan har heller inte inneburit något lyft för skolan som verksamhet. Ny forskning från Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) visar bland annat att statliga medel tenderar att öka lönekostnaderna i den kommunala administrationen i stor utsträckning i stället för att nå exempelvis skolan, som resurserna var avsedda för. Detta måste betecknas som högst anmärkningsvärt.

Mot bakgrund av de alarmerande uppgifter som har framkommit om bristerna i likvärdighet i det svenska skolsystemet borde de politiska partierna enas om en strategi på nationell nivå. Den breda politiska uppslutningen kring devisen om att utjämna livschanser måste fyllas med mer än ord och fromma förhoppningar. För Lärarnas riksförbunds del är det viktigt att den statliga utredning om konsekvenserna av skolans kommunalisering som utbildningsminister Jan Björklund utlovat, snarast kommer till stånd. Även för den framtida forskningen borde det vara av stor betydelse att konsekvenserna av kommunaliseringen kartläggs.

Det är avgörande för Sveriges framtid som kunskapsnation att vi har ett skolsystem som fungerar optimalt, där de stora resurser som faktiskt satsas också fördelas på ett effektivt och ändamåls-enligt sätt. Förutsättningarna för skolans organisering och resurstilldelning måste analyseras utan prestige och politiska spärrar. Arbetet för ett likvärdigt, robust och högpresterande skolsystem borde stå högst på den politiska agendan.

Metta Fjelkner
Camilo von Greiff
Lärarnas Riksförbund

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".