Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på https://kundo.se/org/sverigesradio/

Luciakuppen i Ljustadalen 1982

Publicerat fredag 12 december 2014 kl 08.38
Eva Sundin: Det var jättepirrigt
(3:42 min)
Thomas Norrgård, lucia i Ljustadalen 1982. Foto: Privat
1 av 2
Thomas Norrgård, lucia i Ljustadalen 1982. På den tiden hade han lite längre hår. Foto: Privat
Eva Sundin och Susanne Fellbrink som lussade för Ljustadalens skola när de gick i nian. Foto: TullaMaja Fogelberg/Sveriges Radio
2 av 2
Eva Sundin och Susanne Fellbrink som lussade för Ljustadalens skola när de gick i nian. Foto: TullaMaja Fogelberg/Sveriges Radio

1982. Det är december i Ljustadalen utanför Sundsvall. När niornas luciatåget skrider fram i matsalen tappar lärarna hakan. Istället för den officiellt framröstade lucian är det den långhåriga Thomas "Nogge" Norrgård som skrider fram med kronan på huvudet. 

– Vi hade tränat i smyg, berättar Eva Sundin som gick i klassen.

Debatten om vem som får vara lucia blossar upp varje år. Att det ska vara en tjej är självklart enligt vissa, andra ser lika gärna en kille som ljusbärare. Niorna i Ljustadalen ville bryta normen redan för 30 år sedan men rektorn sade nej. Då kom klassen överens om att trotsa skolans ledning. Eva Sundin minns luciamorgonen:

– Det var jättepirrigt, det var stressigt. Allt skulle ju fixas med lärarnas hjälp. Den blöta duken på huvudet och ljusen skulle tändas.

När lärarna gick ut för att sätta sig på plats i matsalen flyttades luciakronan till Nogges huvud.

– Jag har förträngt det där. Det var väl så obehagligt att göra något som vi inte fick, berättar Susanne Fellbrink som också gick i klassen. 

Men Thomas Norrgård minns allt klart och tydligt.

– Jag tog det på allvar. Det skulle inte vara på skämt utan jag skulle göra det på riktigt.

Självklar var det nervöst. Hela skolan var samlad och Nogge gick först och skulle skrida i lagom takt.

– Alla kompisar satt längst fram och skrattade så dom höll på att dö men jag fick lov att bita ihop och klarade av luciaversen. Jag kan den utantill än idag.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".