Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Årsdagen för Karolinernas strid mot ryssarna

Publicerat onsdag 25 maj 2016 kl 08.07
Kapten Fröberg: De gick sin egen död till mötes i full fart framåt
(3:43 min)
Beyron Johansson utklädd som Karoliner i full galopp till häst. Foto: Mark Earthy/TT
1 av 2
Beyron Johansson utklädd som Karoliner i full galopp till häst. Foto: Mark Earthy/TT
Urban Fröberg, kapten Medelpadsbataljonen. Foto: Niklas Axelsson/Sveriges Radio
2 av 2
Urban Fröberg, kapten Medelpadsbataljonen. Foto: Niklas Axelsson/Sveriges Radio

Över sextusen ryska soldater landsteg med både artilleri och hästar ungefär vid nya Sundsvallsbron. Försvararna av Sundsvall tog upp striden, men tvingades att retirera västerut. Sista drabbningen stod vid Valla port i närheten av Selånger kyrka för exakt 295 år sedan. 

Väg 663 från Selånger mot Töva slingrar sig i dalen med åkermark och mindre skogspartier runt sig. Inget skvallrar om den blodiga historia som för närmare 300 år sedan utspelade sig i trakterna. 

– Vi befinner oss i den tredje försvarsställningen som Karolinerna upprättade. I en by som heter Valla. Skogen låg lite närmare då och vi får tänka bort trafiken på E14. I fjärran ser vi röken från Sundsvall som brinner och vi hör stridslarmet från de ryska trupperna som är på väg hit och har förföljt oss från att de landsteg i Sundsvall, berättar Urban Fröberg som är kapten vid Medelpadsbataljonen.

Man sätter in sitt bästa rytteri mot en tiofaldig motståndare.

Vad händer här?

– Här gör man sina försvarsförberedelser. Löjtnant Lindstedt grupperar sitt förband i slagordning. Det här är den mest gynnsamma terrängen för att göra ett motanfall. 

– Vi måste komma ihåg att det här är Europas bästa armé vid den här tidpunkten och här sätter man då in sitt bästa rytteri mot en tiofaldig motståndare. 

Vad var det för ryska trupper som Karolinerna mötte?

– Det var kosacker som red emot oss. Striderna har pågått sedan lunchtid och det blir en väldig drabbning när det möts här i det som nu är en hästhage. 

Karolinerna red knä mot knä i pilform och de var utrustade med två pistoler och en värja. Deras adelsmärke var att de väntade med att avfyra sin pistol tills de såg det vita i ögonen på sin fiende. Det var en otroligt disciplinerad arme, säger Urban Fröberg.

Men ryssarna var övermäktiga. Tjugotvå karolinska ryttare stupade på de leriga åkrarna 1721. 

De har slagits sedan lunchtid och går nu sin egen död till mötes i full fart framåt. 

Alla som åker förbi här uppe på E14, tror du de vet om vilken historia som finns här bredvid?

– Nej det tror jag inte. Den här vägen är den gamla forvägen till Jämtland och det är en otroligt historisk väg.   

Var det några som överlevde?

– Ja, några överlevde. En av dem var Major Fieandt som ledde försvaret. Han blev jagad av tre kosacker på sin flykt mot Klingsta. Han sköt den ena och rände värjan i den andra. Den tredje fick ned honom från hästen och de båda boxades ett tag tills de blev trötta, skakade hand och skildes åt.

Det här är det sista anfallet man gör med Karoliner med blanka vapen till häst och det ändar det stora nordiska kriget.

– Det är en otrolig historia vi har här i Sundsvall, konstaterar Urban Fröberg.


Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".