Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

På Hospice är döden ofta närvarande

Publicerat måndag 31 oktober 2016 kl 09.20
Åsa Pellikka: Trots att Hospice kallas dödens väntrum så finns det många ljusa stunder
(4:19 min)
Åsa Pellikka, verksamhetschef och Amanda Viklund, sjuksköterska på Hospice i Sundsvall. Foto: Christer Jonasson/Sveriges Radio
1 av 2
Åsa Pellikka, verksamhetschef och Amanda Viklund, sjuksköterska på Hospice i Sundsvall. Foto: Christer Jonasson/Sveriges Radio
Annelie Hålén besöker varje dag sin sjuka mamma på Hospice. Foto: Christer Jonasson/SR
2 av 2
Annelie Hålén besöker varje dag sin sjuka mamma på Hospice. Foto: Christer Jonasson/SR

På lördag är det Alla helgons dag och det är den dag när våra kyrkogårdar lyses upp av levande ljus. P4 Västernorrland har besökt Hospice i Sundsvall, där döden ofta är närvarande.

Vi ger en extra tanke till våra förfäder och släktingar som en gång har levat. Slutet på livet är givet men ingen vet när. På Hospice i Sundsvall vårdas gäster som är i livets slutskede, palliativ vård på medicinskt språk. Det är en vård som ska ge både den sjuke och anhöriga ett slut under värdiga former under stillhet där eftertanke och meditation är viktiga delar.

– Alla som är här är våra gäster, de är inte patienter. Vi säger inte heller att någon ska gå bort utan att de dör, omskrivningar av verkligheten är inte bra, säger Åsa Pellikka som är verksamhetschef på Hospice.

Det finns många ljusa stunder här, så därför säger vi att man kommer hit för att leva.

Hon är noga med att prata i klartext.

– Trots att Hospice kallas dödens väntrum så finns det många ljusa stunder här så därför säger vi att man kommer hit för att leva, berättar Åsa Pellikka.

Att jobba på Hospice

Amanda som är 25 år och har jobbat på Hospice i tre år får ofta frågan varför hon jobbar där.

– Jag får ofta frågan hur jag kan jobba på ett ställe där människor ska dö. Och visst blir jag ofta mycket berörd men det gäller att vara stark och inte gråta för det är ju inte meningen att anhöriga ska ta hand om mig, jag ska ju hjälpa de anhöriga, säger hon.

– Det händer att jag går ut och gråter men då är det tillsammans men mina arbetskamrater, fortsätter Amanda Viklund.

Att ha en anhörig på Hospice

Annelie Hålén finns hos sin mamma på Hospice i stort sett varje dag.

Självklart finns tankar på döden och ångesten där varje dag och vi gråter mycket.

– Jag var skeptiskt till att mamma skulle komma hit, det kändes som den sista anhalten. Nu när mamma har varit här en tid tycker jag att det är helt underbart här. Hon är lugn och trygg och då blir jag också det. Självklart finns tankar på döden och ångesten där varje dag och vi gråter mycket, säger Anneli Hålén.

– Mamma är 72 år och har cancer och hon ville helst vara med kanske tio år till, men man börjar förstå att man inte förstår något och i stället försöka ta vara livet medan det pågår, avlutar Annelie Hålén som ibland har hon sovit över i samma rum som sin mamma.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".