Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Efterlyser personer till anhöriggrupper

Publicerat onsdag 30 november kl 10.57
Anhörig: Vi både gråter och skrattar
(5:05 min)
Anhöriggrupp
Anhöriggruppen i Höga Kusten. Britt-Marie Tervainen (anhörigkonsulent), Karin Wallin, Anna-Lena Sjögren, Ulla Näsholm, Kurt Viberg och Stina Nordström. Foto: Lennart Sundwall/Sveriges Radio.

Att bli med i en anhöriggrupp kan vara ett sätt att lindra smärtan när en nära anhörig flyttar till ett boende. Problemet tycks vara att alltför få tar den här chansen.

Sedan 2009 finns det en lagstiftning som säger att varje kommun ska ha en anhörigansvarig. I Kramfors är det Britt-Mari Tervainen som har den här rollen. Under ett par års tid har hon byggt upp anhöriggrupper i kommunen. Idag finns det tre fungerande grupper och en av dem är i Höga Kusten området.

– Grupperna är viktiga för att människor ska träffas och dryfta erfarenheter, säger Tervainen när P4 Västernorrland gör ett besök på en träff vid Sundbrolunds äldreboende i Ullånger.

Nu visar det sig att många ändå inte tar vara på den här möjligheten. Kurt Viberg från Nordingrå drog igång anhöriggruppen 2014 och i regel kommer det bara en sex-sju personer till den månatliga träffen.

– Ofta är jag ensam karl när vi träffas, säger Viberg. Ändå har jag ringt till många men det är få som nappar.

De vi träffar på Sundbrolund vittnar alla om hur viktiga träffarna är.

– Jag brukar alltid vara här, sista tisdagen i varje månad viker jag för dessa möten, säger Stina Nordström från Docksta som har sin man på boendet i Ullånger.

Vad är det som är så bra med dessa träffar?

– Vi både skrattar och gråter, säger Nordström. Vi utbyter erfarenheter som vi alla har nytta av.

Britt-Mari Tervainen, anhörigkonsulent i Kramfors kommun, säger sig ha olika erfarenheter från dessa anhöriggrupper.

– En som vi har inne i Kramfors är så stor att vi nog måste dela gruppen. Men det är olika på intresset ute i bygderna.

Tervainen är nog med att poängtera att man inte behöver ha en närstående på ett boende för att bli medlem i en anhöriggrupp.

– Jag åker ut på hembesök för sådana som vårdar en anhörig i hemmet, säger Tervainen. För dessa kan det ju vara svårt att ta sig iväg för att vara med på en sådan här träff.

Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.