Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Årets Västernorrlänning

Kandidat 3: Terese Lundqvist

Publicerat tisdag 13 december 2016 kl 08.00
"Man känner sig ensammast i världen"
(0:33 min)
Terese Lundqvist, nominerad till Årets Västernorrlänning 2016. Foto: Peter Hansson/Sveriges Radio
1 av 2
Terese Lundqvist, nominerad till Årets Västernorrlänning 2016. Foto: Peter Hansson/Sveriges Radio
Terese Lundqvist, nominerad till Årets Västernorrlänning 2016. Foto: Peter Hansson/Sveriges Radio
2 av 2
Terese Lundqvist, nominerad till Årets Västernorrlänning 2016. Foto: Peter Hansson/Sveriges Radio

Hon vände inte bort blicken utan grep in när en ung kille mobbades i kassakön på matbutiken.

– Den där måste vara bög. Det minns jag att de sa. Och äckelunge.

En eftermiddag i mitten av mars skulle Terese Lundqvist köpa snus på en livsmedelsbutik i Kramfors.

– Det var specifikt en person som sa de här glåporden och pojkarna runt omkring honom, om det var tre eller fyra stycken, tyckte att han var cool för att han gjorde ner den här pojken, berättar Tessan, som hon kallas.

Jag tittade på hon i kassan för att få något gensvar, men hon tittade bara ner.

Det var mobbning som pågick - trakasserier - där i kön till kassan. Inom Terese vällde känslorna fram.

– Jag blev helt ifrån mig. Och tittade på hon i kassan för att få något gensvar, men hon tittade bara ner. 

Blev ännu mer förbannad

Terese kände att hon måste göra någonting. Hon noterade att den mobbade pojken glömde godis på kassabandet när han gick och hon såg att de andra pojkarna följde efter honom. 

– Så då tog jag hans grejer och reagerade kassörskan. På det jag gjorde! Och då blev jag nog ännu mer förbannad och jag är inte den som har humör annars.

Kassabiträdet menade att det inte var Tessans saker det där, men Terese bara blängde tillbaka och följde efter pojkarna ut. Där ute stod gänget runt pojken som var upptryckt mot en vägg.

– Det såg ut som att de skulle slå honom eller vad som helst. Det kändes väldigt hotfullt.

Han sa att vi sköter det här på vårt vis.

Pojkarna var i 13-14-årsåldern. Terese tog tag i han som ledde gänget och frågade vad han höll på med. 

– Då blev han ju stöddig mot mig också och kallade mig "bruden" och jag minns att han sa att vi sköter det här på vårt vis. Och då kände jag bara att vad är det för vis att vara dum mot människor?

Fick fram en ursäkt

Terese pratade med pojken och sa bland annat att det inte är något att skryta med att vara dum mot andra.

– Till slut bad han ju mig om ursäkt och jag sa att det inte var mig han skulle be om ursäkt utan det är pojken som står där.

Mobbaren sa förlåt.

– Men han tittade honom inte i ögonen, utan han tittade ner i backen. Och sedan drog han därifrån, berättar Terese, som var kvar med den trakasserade pojken.

Du är värd att bli behandlad på ett bättre vis.

Hon gav honom godiset och sa att han inte skulle godta sådant beteende.

– Men det är ju svårt att inte göra det. Står man där mot fem stycken då är man ganska liten, men det syntes ändå att det släppte successivt och att han sken upp på något vis. Jag sa till honom att du är värd att bli behandlad på ett bättre vis.

Pojken och Terese kunde skratta lite tillsammans och han var glad när han lämnade henne. 

Själv mobbad

Kassabiträdet lät mobbningen pågå mitt framför henne, men det gjorde inte Terese. Hon grep in i istället och det gjorde hon för att hon själv hade velat att någon gjort det för henne i samma situation. I skolan upplevde hon själv perioder som mobbad.

– Jag vet hur det är att stå i hörnet på rasten och bara vänta på att någon ska komma och vara dum med en. Jag vill inte att någon annan ska uppleva det. 

De kallade henne utomjording för hennes gröna ögon, att hon såg konstig ut i uppsatt hår, att hon hade kinesögon, att hon var dum i huvudet och att hon var ett skogstroll.

Det kan kännas fruktansvärt ensamt när man blir utsatt.

Hon gick i skola i Bollstabruk och skogstroll kallades hon för att hon kom från Västansjö ett par mil väster om Bollsta.

– Då var man ju konstig om man kom därifrån. Idag skulle jag inte vilja ha växt upp någon annanstans och att få höra att man är konstig har gjort mig starkare.

Hur har det gjort det?

– Man har fått intala sig själv att man är bra. Och kanske fått höra av andra också att "du är bra precis som du är" och vågat lita på de också efter som jag ju vågade lita på de som var dumma.

Terese säger att det är viktigt att ha personer runt omkring sig som man är trygg med. För hennes del är familjen viktig.

– Jag har en syster som stöttar mig i vått och torrt och berättar för mig hur bra jag är på många vis. Mamma och pappa även så. Så jag har fått mycket hjälp också till att bli den jag är idag. Jag hade nog inte klarat det så bra själv.

Då låter det ju som en ganska stor grej att du stod upp för den där killen?

– Ja, det känns stort. Och jag hoppas att det känns stort för honom på något sätt också. Att han ser att det finns folk som ställer upp för varann.

Terese hade velat ha en kompis som stod bredvid henne på rasterna i skolan.

– För det kan kännas fruktansvärt ensamt när man blir utsatt för någonting sånt där. Man känner sig ensammast i världen.

Terese Lundqvist, 27 år, Bollstabruk

Därför är hon nominerad till Årets Västernorrlänning:

"För sitt modiga ingripande när en ung kille utsattes för mobbning. Genom att som vuxen inte vända bort blicken utan se och ingripa i en pågående mobbningsituation visade hon på ett stort civilkurage och inspirerar andra att inte låta tystnaden segra."

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".