Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Lisa höll på att bli fast i radiohuset i Örnsköldsvik

Publicerat torsdag 15 december 2016 kl 11.06
"Det här var inte bra, det måste bli tillgängligt för alla"
(6:08 min)
De lösa ramperna ner för trappan fungerade inte i det isiga vädret och Lisa Börjegren var tvungen att lyftas ur permobilen för att ta sig ner. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio
1 av 4
Lisa Börjegren höll inte på att kunna ta sig ut ur Sveriges Radios lokaler i Örnsköldsvik. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio
Lisa Börjegren på väg in till P4 Västernorrland i Örnsköldsvik. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio
2 av 4
Lisa Börjegren på väg in till P4 Västernorrland i Örnsköldsvik. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio
P4 Västernorrlands reporter Lotte Nord fick köra ner rullstolen för den vingliga rampen på isigt underlag. Foto: Viktor Åsberg/Sveriges Radio
3 av 4
P4 Västernorrlands reporter Lotte Nord fick köra ner rullstolen för den vingliga rampen på isigt underlag. Foto: Viktor Åsberg/Sveriges Radio
Lisa Börjegren vid bageriet - och till slut kom en rejälare metallramp fram. Tröskelns tre centimeter gick då att komma över. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio
4 av 4
Lisa Börjegren vid bageriet - och till slut kom en rejälare metallramp fram. Tröskelns tre centimeter gick då att komma över. Foto: Lotte Nord/Sveriges Radio

Lisa Börjegren i Örnsköldsvik är programledare i SVT Barnkanalen. Hon sitter också i rullstol och många platser är nästan omöjliga för henne att nå.

Att ta sig fram med hjul har sina sidor inser vem som helst som slår följe med en rullstolsburen person. Eller någon som behöver rullator. Eller drar en barnvagn. Det gäller inte minst Örnsköldsvik där många av butikerna finns i fastigheter av äldre datum.

– Nästan alla butiker har ett par trappsteg. Det är helt omöjligt för mig att ta mig in, säger Lisa Börjegren som därmed tvingas välja bort besök.

Lisa bor mitt emot ett bageri som hon kan se från sitt köksfönster. Men att rulla dit med sin elektriska rullstol, knappt 70 centimeter bred, av helt vanlig modell och kunna handla fikabröd låter sig inte göras utan stora besvär.

– Det finns en hänvisning till baksidan för handikappingång, säger Lisa och vi väntar där en stund i förhoppningen att någon ska se oss och öppna dörren. Någon ringklocka eller dörröppnare finns inte.

När P4 öppnar dörren går det ändå inte att rulla in. En tröskel på cirka tre centimeter sätter stopp. De väl räfflade hjulen slirar i motståndet och det är inte att tänka på att ta sats och "dunsa" in. Någon bräda för att få till en mjukare tröskel finns inte men till slut drar sig någon till minnes att det finns en metallbrygga över tröskeln i en bod utanför som en i personalen halkar iväg efter.

– Men lusten att handla har faktiskt försvunnit nu, säger Lisa och konstaterar att vi ändå inte kan fika tillsammans i lokalen eftersom cafédelen är ytterligare trappsteg upp.

Vi rullar genom Örnsköldsvik ner mot hamnområdet och passerar massor av butiker där trappsteg hindrar besök.

– Man har heller inte satt ut någon skylt eller hänvisning hur jag skulle kunna göra om jag verkligen vill försöka komma in. Ska jag sitta utanför och ropa, undrar Lisa, 23.

Vi passerar ändå en hatt-butik där en rejäl ramp verkar tycks anpassad så alla ska kunna komma in.

– Den butiken har jag inte upptäckt än. Jag får väl börja köpa hattar, säger hon med ett litet skratt.

Uppdraget är radio- och tv-huset på Strandgatan. Det gäller ju att sopa för egen dörr om tillgänglighet ska vara för alla.

Men det börjar illa. Två retfulla trappsteg och vad som ser ut som ringklockor på dörren. Omöjliga att nå för Lisa. P4 får åter gripa in genom att vinka genom fönstret till kollegan Viktor Åsberg. Vi hittar ett par lösa ramper som vi placerar på den isiga avsatsen och det blir en rejäl lutning. Vi diskuterar om ramperna ligger kvar när den 200 kilo tunga elektriska rullstolen ska upp - och är avståndet mellan rätt?

– Jag skulle nog inte vågat i vanliga fall men nu står ni ju också på ramperna så de borde ju ligga kvar, säger Lisa.

Med andan i halsen rullar hon långsamt upp och in på redaktionen. Vi tar oss ända in i den innersta studion trots en del mycket trånga passager och vi tänker att vi nog ändå blev godkända. Men vi ska ju ut igen.

– Det här vågar jag inte. Bakhjulen kommer inte upp på rampen och lutningen ner är för stor. Om något händer kan jag inte ta emot mig, rullstolen är tung och jag har ju inga ben, säger Lisa.

Hon tar sig ur rullstolen och P4 tar plats i den. I värsta fall kan jag ju hoppa undan om den tippar eller om ramperna glider iväg. Det känns hemskt med Lisa som fått dra sig fram på isen och ska jag klara att köra rullstolen med joysticken? Tänk om jag förstör den?

– Ska jag hjälpa till, undrar en okänd man som går förbi.

Med hans och Viktors hjälp, de står på ramperna så de är någorlunda fastlåsta och jag kör långsamt ner - rädd, arg och fylld med skam.

Vi rullar till Örnsköldsviks kommunhus rejält försenade. Erika Nordin, som i sju år varit ansvarig för tillgänglighetsfrågor för kommunens del, möter oss i trapphuset eftersom en handskriven liten klisterlapp berättar att hissen är trasig sedan sex dagar, men någon hänvisning till alternativ handikappingång finns inte.

– Vi har en hel del utmaningar för att få full tillgänglighet för alla, säger hon. Det görs ändå mycket i sporthallar, kommunhus och skolor. Men bra är det inte.

Är det ens mänskligt?

– Sverige har skrivit under en FN-konvention om mänskliga rättigheter med personer med funktionsnedsättning och vi borde ha kommit längre. Vi behöver ännu skarpare lagstiftning, säger Erika Nordin.

När kommer det att fungera för alla?

– Uppmaningen är till alla fastighetsägare att tänka till. Tillgänglighet är bra för alla.

Susanne Helsing är kanalchef på P4 Västernorrland och ansvarig för tillgängligheten. Men lokalerna hyrs.

– Det här känns inte alls bra. Nästan så det hade varit bättre om det inte funnits ramper för det höll ju på att bli en fälla: Det vore bättre med en fast ramp, säger hon.

Att det ska bli ändring och förbättring när det gäller tillgängligheten lovar hon och har nu tagit kontakt med fastighetsägaren.

Lisa Börjegren reflekterar dagens prövningar med att konstatera att det ofta är så här. Att ansvarsfrågan är svår att få tag i.

– Det går runt som en cirkel. Kommunen borde kämpa mer. Det är inte bara fastighetsägaren - det måste finnas ett större driv i de här frågorna.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".