Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Arbetar för en demensvård utan tvång och begränsningar

Publicerat onsdag 19 april kl 14.54
Undersköterska: Vården ska vara för pensionärernas skull
(4:59 min)
Undersköterskorna Anna Norberg och Ulla Nordqvist arbetar på Husums vård- och omsorgsboende
Undersköterskorna Anna Norberg och Ulla Nordqvist arbetar på Husums vård- och omsorgsboende Foto: Privat

På Husums vård- och omsorgsboende jobbar man efter nollvision - en demensvård utan tvång och begräsningar, och här är dörren olåst.

Västernorrland arbetar för nollvision - ett arbete för att ta bort tvångs- och begränsningsåtgärder för de demenssjuka. Man ska hitta omvårdnadslösningar istället för att använda till exempel låsta dörrar, brickor framför rullstolor, bälten eller kanske mediciner.

Här i Västernorrland har man utbildat 70 nollvisionsambassadörer, vilket är flest i Sverige, och de sprider sin kunskap i respektive kommun.

Olåst dörr

Ulla Nordqvist är undersköterska, och Anna Norberg är nollvisionsambassadör och undersköterska, på Husums vård- och omsorgsboende. I Husum har man inget lås på avdelningen för de dementa, utan de kan röra sig fritt i byggnaden. För att komma ut från byggnaden krävs en kod som står väl synlig.

– Det är ingen som har gått ut och stått ute. Utan ofta går någon boende fram till dörren och känner på den och så tittar de ut i hallen, och så vänder de och går in där de bor och är tryggt. Eller så går de in på sjukhemsavdelningen, blir bjudna på en kopp kaffe och sedan vill de gå hem igen, säger Ulla Nordqvist.

Hur har utvecklingen sett ut gällande tvångs- och begränsningsåtgärder?

– När jag började för nästan 10 år sedan var allting låst. Nu är väldigt få dörrar låsta, bara där vi förvarar knivar och kemikalier, och enstaka gånger någon garderob om det triggar igång ett väldigt packande och orosmoment. Annars är allt öppet. De bestämmer själva om de vill ha det låst på kvällen och natten. Sänggrindar bestämmer de själva om de vill ha. Lugnande mediciner använder vi knappast alls, förutom de som känner oro och ber om det. Det ska vara för pensionärernas skull, och för att de ska må bra, säger Ulla Nordqvist.

Har ni märkt någon skillnad hos de boende efter att ni har börjat arbeta utifrån nollvision?

– Vi har fått det lugnare på avdelningen och mindre oro och ångest, säger Anna Norberg.

– Vi försöker prata och ta reda på vad som gör dem oroliga och försöker då prata om det för att få dem att må så bra som möjligt. Det ska kännas lugnt för de boende, säger Ulla Nordqvist.

Vad skulle behövas i framtiden för att det skulle bli en ännu bättre vård för demenssjuka?

– Det är viktigt att jobba med bemötande på alla ställen där man jobbar med personer som har en demenssjukdom. Bemötande och förhållningssätt är det allting sitter i för att få en bra vård, säger Anna Norberg.

– Och struktur och kontinuitet, så vi arbetar på samma sätt. Så de får trygghet. Det är ofta trygghet som man kan sakna och det är det som vi måste jobba på, säger Ulla Nordqvist.

 

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".