Delade gräsmatta med Tranströmer
Nobelpristagaren Tomas Tranströmer bodde över 30 år i ett radhus på bostadsområdet Viksäng i Västerås. Granne med familjen var Kerstin Johansson, och hon minns Tomas som en ganska vanlig människa.
FLER LJUDKLIPP
– Han var precis som du och jag, vänlig och omtänksam, säger Kerstin Johansson när hon får besök av vår reporter.
Hur reagerade du när Svenska akademien meddelade vem som skulle få priset?
– Jag blev jättelycklig, han har ju fått så många pris, men det är ju klart att Nobelpriset är lite extra. Och pengarna är ju inte så dumt heller, säger hon.
Vad hade ni för vardaglig kontakt?
– Vi hade ju en gemensam gräsmatta, så barnen sprang ju tvärs över och lekte. Han har ju två flickor som växte upp här, och de behövde hjälp ibland med att laga cyklar och det ställde min man upp med. Tomas var nog inte så praktisk på det viset.
Hade ni några litterära diskussioner?
– Nej, det hade vi inte. Han hade många författarkollegor som kom och hälsade på, men vi var nog lite för vanliga, säger Kerstin Johansson.
Och hur vill du beskriva hans poesi?
– Det är mycket som jag inte förstår, men man tar ju åt sig av de här pärlorna. Det finns tillräckligt mycket att njuta av.
