Trolig samisk offerplats utanför Fagersta
Resterna av två samiska offerplatser kan ha påträffats i Vad, strax norr om Fagersta. Fyndet är egentligen inte så märkligt, om det inte vore för den geografiska platsen. Så här långt söderut i Sverige finns få kända samiska kultplatser.
Det är en grådaskig dag i september, regnmolnen hänger tungt över det lilla berget i Vad, norr om Fagersta, alldeles vid länsgränsen mellan Dalarna och Västmanland.
Lokalhistorikern Jouni Tervalampi från Västerås ska visa upp sitt sensationella fynd för Sameradion. Efter tjugo minuters vandring och klättring når vi toppen av berget, med dignande blåbärsris och tjock, vit renlavsmatta.
En halvtimme senare hittar vi platsen med två stensättningar, 50 meter från varann. I centrum står en stor platt sten och vid sidorna har någon kallmurat mindre stenar.
Likheterna med ett altare är slående.
– Fan så häftigt, var det första jag tänkte, säger Jouni Tervalampi.
Det var för fem, sex år sedan som Jouni Tervalampi hittade uppgifter i olika historiska arkiv om den aktuella platsen.
I en nedteckning i ortnamnsarkivet från 1931 beskrivs platsen som Lappkyrkan, stensättning på berg, Söderbärke socken.
Platsen anmäldes till föregångaren till fornminnesregistret, ATA, 1942 med en muntlig uppgift från en ortsbo om att samer i äldre tid samlades på platsen - en samisk kultplats.
Men trots att berget inventerades hittade aldrig stensättningen, förrän i somras när Jouni Tervalampi själv besökte platsen.
– Det tog mig två timmar. När jag såg stenformationen förstod jag att det handlade om ett sorts altarbord, säger Tervalampi.
De samiska offerplatserna användes för samernas förkristna religiösa riter där djur eller föremål helgades åt gudar eller andra väsen.
Offerplatserna har funnits inom hela det samiska området men så här långt söderut i Sverige finns få kända samiska kultplatser.
Men lokalhistorikern Jouni Tervalampi i Västerås har under många års forskning tagit fram uppgifter om en gammal skogssamisk kultur i Bergslagen, som rörde sig i just detta område, ända fram till början på 1900-talet.
Både kyrkböcker och samiska platsnamn som Lappberget och Lappmyren vittnar om detta.
- Jag har via kyrkböcker och domböcker kunnat följa hur flera samefamiljer rörde sig, ända från västra Bergslagen ner till Hälsingekusten, säger Tervalampi.
Åsa Virdi Kroik är samisk religionsvetare vid Uppsala universitet och hon säger att fyndet av den förmodade offerplatsen är högintressant, men att det för tidigt att definitivt slå fast att det handlar om en samisk offerplats.
- Det är spännande när det är två olika källmaterial. Det gör det hela lite starkare. Dessutom pratar man om en lappkyrka och man beskriver flera saker som tyder på att det ligger nåt bakom detta, säger Virdi Kroik.
Jouni Tervalampi har i drygt tio års tid forskat kring den bortglömda samiska kulturen i Bergslagen, och han är övertygad om att det finns fler heliga samiska platser att upptäcka.
Själv misstänker han tre, fyra andra platser i Bergslagen.
- Det kan ha varit betydligt vanligare än vad vi tror. Samerna i Bergslagen flyttade runt mycket så man kan ju fundera om det fanns kultplatser vid varje boplats, säger Jouni Tervalampi.