Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
Lyssnarnas eget debattprogram. Ring in och skapa diskussion: 099-51010.
BÄRPLOCKARNAS SLAVKONTRAKT

"Jag pantsatte allt jag hade"

Publicerat fredag 22 oktober 2010 kl 13.00
1 av 4
Duong Van Nguyen (tvåa från vänster) tillsammans med sin fru, sina föräldrar och sin bror och broderns fru. Duong pantsatte huset när han lånade pengar för att åka till Sverige. Den 6 oktober kom banken och försökte ta över huset.
Blåtand AB köpte 113 ton bär som vietnamesiska och thailändska bärplockare plockade utan att få någon lön. Blåtands produkter är KRAV-märkta, vilket betyder att producenten tar socialt ansvar, alltså ansvar för arbetsvillkor och sociala förhållande. Foto: Randi Mossige-Norheim
2 av 4
Blåtand AB köpte 113 ton bär som vietnamesiska och thailändska bärplockare plockade utan att få någon lön. Blåtands produkter är KRAV-märkta, vilket betyder att producenten tar socialt ansvar, alltså ansvar för arbetsvillkor och sociala förhållande. Foto: Randi Mossige-Norheim
Den 11 oktober flög de tre sista bärplockarna hem till Vietnam från Arlanda. Från vänster: Cuong Van Hoang, Ba Thang Le och Doan Van Nguyen. Foto: Randi Mossige-Norheim
3 av 4
Den 11 oktober flög de tre sista bärplockarna hem till Vietnam från Arlanda. Från vänster: Cuong Van Hoang, Ba Thang Le och Doan Van Nguyen. Foto: Randi Mossige-Norheim
Ofta övernattade de i bilen för att kunna plocka så många kilo bär som möjligt. Foto: Randi Mossige-Norheim
4 av 4
Ofta övernattade de i bilen för att kunna plocka så många kilo bär som möjligt. Foto: Randi Mossige-Norheim

Ni har hört om dem på radio, sett dem på teve och läst om dem i tidningarna.
I år, förra året och flera år innan dess ...
Bärplockarna som dyker upp i Sverige varje år i början av juli, med drömmar om pengar och ett bättre liv.

De kommer från Kina, Bangladesh, Thailand och Vietnam ... och det brukar gå några veckor, sedan kommer berättelserna om uteblivna löner, och om hjälp från svenska Röda Korset med mat och kläder, om skumma bärföretag ... och så till sist, framåt höstkanten ... då åker bärplockarna hem igen, ännu fattigare än de var innan de kom till Sverige.

Facket rasar, någon skyller på Migrationsverket som beviljat arbetstillstånd, någon annan skyller på den oseriösa bärbranschen. Och sedan, sedan glöms allting bort, tills nya bärplockare dyker upp nästa år och allt börjar om igen.

I Kaliber idag ska vi försöka svara på några frågor: vad händer bärplockarna när de kommer hem?
Kommer de överhuvudtaget hem? Vilka är det som tjänar pengar på att de kommer hit?
Och vilka myndigheter är det som gör det möjligt för dem att komma?

Den 11 oktober åkte de tre sista vietnamesiska bärplockarna hem från Särna i Älvdalens kommun i Dalarna. Och nu är bärplockarna hemma igen:

Kaliber: Hej, hur är det med dig idag?

Duong Van Nguyen:
– Idag kom banken för att ta över huset, men min far har lånat pengar från släkten, med hög ränta, för att betala lånet så att vi ska försöka behålla vårt hus.

Det är Kim Ramberg som översätter från vietnamesiska när jag ringer upp Duong Van Nguyen och de andra bärplockarna som var i Sverige under sensommaren och hösten.

Duong, är 27 år och bor med sina föräldrar och med sin brors familj i huset som de nu kanske förlorar.

Duong Van Nguyen: – Jag gjorde det dumma att jag pantsatte allt som jag hade. Jag lånade även av grannen, och pantsatte för att få pengar och åka till Sverige.

Och jag ringer Tiep Thi Nguyen, frun till en av dem som plockade bär i Sverige. Hon och hennes man lånade pengar både på banken och privat för att kunna åka.

– Nu har dem vi är skyldiga pengar skickat hit indrivare som hotar mig och mina döttrar, berättar Tiep:
– De hotar mina döttrar. Jag försöker vakta dem, att de håller sig inomhus och inte går ut på kvällen. De hotar med att ta våra döttrar och våldta dem, det är det jag är rädd för.

Och för risbonden Tro van Phan kommer det att ta lång tid att tjäna ihop pengarna han nu är skyldig:
– Om jag inte är sjuk och bara jobbar som risbonde, då tar det mig mer än tio år.

Kaliber: Att få ihop de där pengarna?
– Ja.

Rekryterarna kom redan i vintras berättar bärplockarna i Vietnam som jag pratat med. Det var rekryterare för bemanningsföretaget TTLC i Hanoi. De kom till byar långt ute på landsbygden runtom i hela Vietnam, säger Trinh Van Do:
– De anlitar mellanhänder som åker till alla orter i Vietnam för att locka någon som är intresserad att åka utomlands och jobba och tjäna pengar.

Kaliber: Så det kom någon till din by?

– Ja, de åker överallt. Överallt. Jag är väldigt fattig och folk omkring mig är fattiga. Vi är bönder som lever på att odla ris. De lockar oss med att om vi skulle åka och jobba, då tjänar vi 2 400 dollar varje månad.

Kaliber: Och hur mycket fick du i månaden när du var i Sverige?

–  Inte ett öre. De sa att de skulle betala mig när jag kom tillbaka till Vietnam, men när vi kom tillbaka till Vietnam fick vi ingenting.

Jag har läst avtalet med det vietnamesiska bemanningsföretaget TTLC. Så här ser det ut: Betala 42 000 kronor.

Hälften av pengarna, alltså 21 000, är ett slags rymningsdeposition, så att du inte åker någon annanstans när du väl kommit till Sverige. Depositionen får du tillbaka när du kommer hem igen. Lönen i Sverige är 17 730 kronor i månaden och arbetet varar i tre månader. Avdrag kommer att göras från lönen för mat, boende och bensin.

Och bären är stora och lättplockade, sade rekryterarna från TTLC.

290 personer skrev anställningsavtal med TTLC. Och de allra flesta tycks ha lånat ihop pengar. Alla jag pratat med har lånat av släktingar, privata långivare eller på banken. De räknade med att när de kom tillbaka, skulle de, efter att alla lån var betalda, ändå ha kvar mellan 20 000 och 30 000 kronor. Det motsvarar flera årslöner i Vietnam.

Olle Andersson är delägare i Lomsjö Bär, TTLC's svenska samarbetspartner.

Han är ny i bärbranschen, säger han. Planen var att satsa på musiken och sen ägna sig åt bäruppköp tre månader om året, men det blev inte riktigt som han tänkt sig. Så här lät det i Ekot den 30 september:

Ur Ekot: … bärplockarna var anställda av ett bärföretag men bolagets ägare är försvunnen och företagskontot har tömts på pengar. Det rapporterar Sveriges Radio Västerbotten …

Olle Anderssons kompanjon i Lomsjö bär är försvunnen sedan den fjärde oktober. Han misstänks nu ha tömt företagskontot på hundratusentals kronor. Olle Andersson har fortfarande inte hört något från sin kollega:

Olle Andersson: – Det känns så jävla overkligt att han ska göra på det här viset och bara försvinna med alla pengarna. Det känns som en jävla ond dröm … att man ska vakna upp och det inte är sant …

Innan Olle Anderssons delägare i Lomsjö Bär försvann misstänks han ha tömt företagskontot på hundratusentals kronor. Det var pengar som skulle ha gått till 160 thailändska bärplockare som Lomsjö Bär hade anställt i Åsele. De fick åka hem utan någon lön.

Olle Andersson: – Han har ju försatt oss allihop i en jävla situation så klart.

Nu vrider jag tiden tillbaka, till den 24 augusti. Jag är i Särna, på det nedlagda vårdhemmet där bärplockarna bor. Det är fortfarande sommarvarmt och fullt med mygg på kvällarna. Det är upprorsstämning bland de vietnamesiska bärplockarna. Fyra av dem sitter häktade i Falun misstänkta för att ha låst in flera av cheferna från TTLC.

Ingen har fått någon lön och maten är slut, så Älvdalens kommun har fått ställa upp med matportioner. Bärplockare går runt och tigger i det lilla samhället och de klipper gräs och rensar grönsaksland åt folk för ett par tior i timmen. Vad är det som har hänt?

Bärplockare: – Vi är riktiga arbetare i Vietnam. Vi kom hit bara av en anledning, att plocka bär. Men det finns inga bär i skogen att plocka. Därför är vi tvingade att vara hemma. Nu måste vi gå runt och plocka burkar och panta för att kunna samla in lite slantar och köpa telefonkort och ringa hem.

Lokalerna är slitna och det är något fel på brandlarmet. Miljöchefen i Älvdalens kommun inspekterar lokalerna och säger att de måste stängas, ingen får bo där eller laga mat längre. Enligt miljöchefen finns det risk för att folk blir magsjuka.

Men bärplockarna har helt andra problem. Hur ska de kunna betala tillbaka lånen därhemma? Och är det egentligen rimligt att plocka mellan 50 och 90 kilo bär per dag som det står i anställningsavtalet med det vietnamesiska bemanningsföretaget?

Det är det statliga svenska Migrationsverket som beviljat de 290 vietnamesiska bärplockarna arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Sverige. Det beslutet kan Migrationsverket bara fatta om det svenska facket, i det här fallet Kommunalarbetarförbundet, godkänt de utländska plockarnas lönevillkor. Och så skedde också.

Det dokument Migrationsverket grundar sitt beslut på är ett anställningserbjudande där det svenska bärföretaget Lomsjö Bär garanterar att plockarna ska få en minimilön på 17 730 kronor i månaden av det vietnamesiska bemanningsföretaget TTLC. Det är det här pappret Svenska kommunalarbetarförbundet får se, och det är det som står där som facket ger sitt godkännande.

Men Migrationsverket har också tillgång till ett annat dokument, ett dokument som facket aldrig får se. Det är anställningsavtalet mellan TTLC och bärplockarna. Där står det att bärplockarna ska få 17 730 kronor i månaden, MEN bara om de plockar minst 95 kilo lingon eller 60 kilo blåbär per dag.

– Den här sortens avtal är inte giltiga, säger Per Holmström på Kommunalarbetarförbundet, alla har rätt till en minimilön oavsett hur många kilo bär man plockar. Migrationsverket borde ha reagerat när de läste det här avtalet, säger Per Holmström på Kommunal:

– Så mycket som vi har pratat om det så borde en klocka ringa hos dem som säger att det här känns inte riktigt okej. Och det finns ju inga villkor för att uppnå minimilönen.

Jag ber Gunilla Wikström, beslutsfattare på Migrationsverkets arbetstillståndsenhet att läsa ur avtalet mellan bärplockarna och bemanningsföretaget:

– Ja, det står ju där att när det gäller blåbär så är det 60 kilo per dag och när det gäller lingon så är det 95 kilo per dag.

Kaliber: Som man ska plocka?

Gunilla Wikström: - Mm.

Kaliber: Är det tillåtet med ett avtal där lönen är kopplad till hur många kilo bär man plockar?

Gunilla Wikström: – Jag kan inte svara på det om det finns kollektivavtal som berör de punkterna, för det är inte vårt specialområde.

Kaliber: Kommunalarbetarförbundet säger till mig att det finns inte sådana avtal som är prestationsbundna, utan en minimilön är man garanterad. Sedan ska man ju jobba, men man ska inte behöva plocka ett visst antal kilo per dag. Så det är inte ett tillåtet avtal.

Gunilla Wikström: – Jag tror på den uppgiften.

Kaliber: Men då är ju inte det ett tillåtet avtal som ni har godkänt?

Gunilla Wikström: – Som jag sa så är det här ett exempel på hur ett avtal kan se ut mellan plockaren och det utländska företaget. Vi har ju ändå utgått från att man har gjort de här övervägandena.

Per Holmström på Kommunalarbetarförbundet tycker nu, så här efteråt, att Migrationsverket borde ha frågat facket om råd angående villkoren i bärplockarnas anställningsavtal:

Per Holmström: – Jag kan ju säga att det skulle förvåna mig om de trodde att det var så och det minsta man i sådana fall skulle kunna begära det är ju att de hörde av sig till oss och frågade om det var okej.

Kaliber: Har de gjort det i det här fallet?

Per Holmström: – Nej, inte vad jag vet. Då hade ju vi sagt nej. Då hade vi sagt, nej det är inte okej.

Jag pratar med bärplockaren Quy Van Duong i Vietnam, han vet precis vad det stod i det anställningsavtal han skrev på i Hanoi den 8 juli. 17 730 kronor i månaden, men då måste man plocka 50 kilo blåbär eller 90 kilo lingon per dag:
– De sa till oss att vi måste plocka minst 50 kilo per dag.

Kaliber: Vad skulle hända om du inte plockade 50 kilo per dag?
– Om jag inte plockar 50 kilo då har jag inga pengar.

Kaliber: Menar du ingen lön?­
– Nej, då var det ingen lön, om jag inte plockade 50 kilo varje dag.

Quy Van Duong och de andra bärplockarna i Vietnam som jag pratat med har många frågor: hur ska de få vi tillbaka sina pengar? Vem ska hjälpa dem?

De personer som jag pratat med i Vietnam har, trots den kompensation de fått av bemanningsföretaget TTLC, förlorat mellan 15 000 och 25 000 kronor. Dessutom har de förlorat tre månadslöner på 17 730 kronor.

Många av de här familjerna kommer att vara skuldsatta resten av livet. En del kommer tvingas lämna sina hus till banker och privata långivare.

Vem var det som tog deras pengar? När jag ska ta reda på det hamnar jag i en skuggvärld, långt bort från Migrationsverket, Kommunalarbetarförbundet och de prydliga ansökningarna om "tillstånd att arbeta i Sverige"... :
– Jag tror att det är Tua som är hjärnan bakom den här affären. Det var han som lurade både det vietnamesiska företaget och det svenska företaget. Han lurade alla.

Vem är denne Tua som alla bärplockare jag pratar med nämner?

– Han bor i Sverige, berättar bärplockaren Tro Van Phan, och det är han som är länken mellan TTLC och Lomsjö bär:
– Han tjänade ganska mycket pengar genom den här affären. Chefen för TTLC berättade för mig att för varje person som kom till Sverige för att arbeta så måste företaget TTLC betala 200 dollar.

Kaliber: Men vad var det han skulle ha betalt för?

– Han tog hand om lagen och han tog hand om polisen. Tua sa till Hoc (TTLC’s platschef i Särna) när vi kom, att om det händer någonting under den tiden som vi var i Särna, då kan han ta 100 dollar av varje person för att muta polisen här i Sverige.

Kaliber: För att muta polisen?
– Ja, han sa det.

Kaliber: Men lovade Tua att han kunde muta polisen i Sverige?
– Jo, han sa det.

Kaliber: Vad var det som gjorde att han kunde ställa sådana krav?

– Han visste att vi som kom till ett helt annat land, vi känner inte till så mycket om samhället och hur det fungerar. Det var därför han utnyttjade vår okunskap för att tjäna pengar.

Flera av bärplockarna, bland annat Viet Xuan Doan trodde först att Tua jobbade på Migrationsverket, det var så han presenterade sig:

– Från början när jag kom så uppgav han att han jobbade på Migrationsverket. Men efter ett tag upptäckte jag att han inte var den han uppgav från början, utan att han tillsammans med företaget och chefen har försökt att lura oss.

Kaliber: Sa han till dig att han jobbade på Migrationsverket?
– Ja, han sa det.

Jag har frågat Migrationsverket om Tua är anställd där, men det är han inte.

Enligt de bärplockare jag talat med ska bemanningsföretaget TTLC i Hanoi ha betalat Tua  som bor i Sverige, 60 000 dollar, alltså drygt 400 000 kronor. Och nu, berättar bärplockaren Duong Van Nguyen, så är TTLC och Tua osams. TTLC anser att Tua lurat dem:

– Jag har pratat med chefen (på TTLC) i Vietnam, och chefen i Vietnam har anlitat två poliser för att åka till Sverige och fånga den här mannen, men på resan till Sverige så var det något hinder i Ryssland.

Migrationsverket beviljade 290 vietnamesiska bärplockare arbetstillstånd och uppehållstillstånd i Sverige. Nu är det oktober, bärsäsongen är över, men enligt de bärplockare som kommit hem och som jag pratat med, så är det bara 126 av de 290 som har återvänt till Vietnam. 164 personer, mer än hälften, kom aldrig hem.

En del av dem, berättar bärplockaren Tro Van Phan, var aldrig ens i Särna, de tänkte aldrig plocka några bär:
– Från början var det tio till tjugo personer som redan hade planerat att åka via Sverige.

Kaliber: Så tio till tjugo personer försvann redan från Arlanda?
– Ja, de försvann direkt.

Varje bärplockare har alltså lämnat en deposition till TTLC på 3 000 dollar, ungefär 21 000 kronor, TTLC kallar det för rymningsdeposition, det är pengar som TTLC behåller om personen skulle försvinna från bärplockarjobbet i Sverige.

För de 164 personer som ännu inte återvänt till Vietnam kan TTLC kvittera ut ungefär 3,4 miljoner kronor i rymningspengar.

Bärplockaren Tro Van Phan tror att rymningspengarna är en viktig del av TTLC's affärsidé. Företaget tjänar pengar på att många inte kommer hem igen.

Tro Van Phan: – Efter allt som hänt så började vi tänka tillbaka och vi kom till slutsatsen att det måste vara planerat i förväg.

290 bärplockare har alltså rest på ett bärplockarvisum från Vietnam till Sverige, men enligt de bärplockare jag pratat med försvann mellan tio och tjugo personer redan på Arlanda. När och hur försvann resten?

När jag var i Särna den 24 augusti var det ungefär 120 bärplockare som bodde i det före detta vårdhemmet.

Jag frågar Olle Andersson på Lomsjö Bär hur många de var när de kom, i juli:
– Jag fick ju upp någon lista ibland på 150 namn.

Kaliber: 150 av 290?
– Ja, men de menade ju på att de inte hade kommit. Men jag vet ju inte. Jag har ju inte någon koll på det där.

Kaliber: Men hur många var de som flest då?
– Det vet jag inte om jag ska vara ärlig.

Kaliber: Visste TTLC hur många de var som flest?
– Det vet jag inte heller.

Det ni kommer att få höra nu är av mycket dålig ljudkvalitet. Det är en av cheferna på bemanningsföretaget TTLC i Hanoi, som talar i telefon med en av bärplockarna i Särna. Samtalet handlar om att det är så många bärplockare som försvunnit från Särna, eller som aldrig dök upp. Chefen i Hanoi säger:

"Arbetarna som rymmer, de kan tacka mig, för genom TTLC har de en möjlighet att lämna Vietnam till EU-länderna till ett mycket billigt pris.", säger chefen på TTLC i Hanoi.

Jag har bett den här chefen om en kommentar till sitt uttalande, men han vill inte prata med Sveriges Radio.

Så vad är det TTLC jobbar med? Bärplockning, trafficking av billig arbetskraft till EU-länderna eller kanske människohandel?

Jag har hittat en del av de bärplockare som försvann, eller rymde, som TTLC-chefen uttrycker det.

De är nu i Finland, Tjeckien, Tyskland, Norge och Polen. Huong jobbar med att leverera vietnamesisk hämtmat på en restaurang i Warszawa, hemma i Vietnam har hon sin man och två små barn.

Hon är tvingad att göra det här säger hon till mig, eftersom bärplockarjobbet i Sverige aldrig gav några pengar. Nu måste hon betala skulden därhemma, och det kan ta minst två år. Lönen på restaurangen i Warszawa är 3 500 kronor i månaden:

– Vi börjar arbeta klockan fyra på morgonen och vi kommer hem klockan åtta på kvällen. Det är ett väldigt slitsamt och hårt jobb, men det finns inget annat val. Jag måste arbeta.

Kaliber: Varför åkte du till Polen?

– Jag lånade så mycket pengar i Vietnam, och när jag kommer tillbaka har jag inga pengar att lämna tillbaka. Därför måste jag åka till Polen, för att arbeta och tjäna pengar, för att lämna tillbaka det lån som jag har. Vi jobbar illegalt här. Men om vi har tur och vi kan stanna kvar och tjäna pengar, då tar det ett till två år att samla ihop pengar så att vi kan betala tillbaka. Men om vi har otur så kan de fånga oss och då är det kört.

Vad är det som har hänt?

Migrationsverket har beviljat arbetstillstånd och uppehållstillstånd för 290 vietnamesiska bärplockare.

126 av dem är tillbaka i Vietnam. Resten befinner sig i Europa, frivilligt, eller ofrivilligt, som Huong i Warszawa, för att de måste jobba ihop till skulden därhemma.

Mellanhanden Tua, som bor i Sverige, har enligt bärplockarna tjänat minst 400 000 kronor på att vara länken mellan TTLC i Vietnam och Lomsjö Bär i Sverige. Bemanningsföretaget TTLC i Hanoi tjänar 3,4 miljoner kronor i så kallad rymningsdeposition för de 164 personer som ännu inte kommit hem.

Den ene delägaren i Lomsjö Bär är fortfarande försvunnen. En förundersökning pågår och företagaren misstänks nu för grov oredlighet mot borgenär, ett brott som kan ge sex års fängelse. Jag har försökt att få tag i honom, men har inte lyckats med det. 

Men vem köpte blåbären som Huong och de andra trots allt plockade alldeles gratis i skogarna i norra Dalarna i somras?

Det gjorde företaget Blåtand i Stöde. Blåtands produkter är KRAV-märkta, vilket bland annat betyder att producenten tar socialt ansvar, alltså ansvar för arbetsvillkor och sociala förhållanden ... Blåtand köpte 113 ton blåbär av Lomsjö Bär. 5 ton plockade de vietnamesiska bärplockarna i Särna och 108 ton plockade de thailändska bärplockarna i Åsele. Även de fick ju åka hem utan någon lön.

Svensk Gourmetsylt kallar Blåtand sin sylt, och den säljs till delikatessbutiker på Arlanda och Kastrup och till NK Livs i Stockholm. Dessutom säljer man sylt till Norrmejerier, Milko och Skånemejerier. Blåtand omsatte 86 miljoner förra året. VD'n Ulf Hagner är just nu på semester och vill inte kommentera det som hänt förrän nästa vecka, men han säger på telefon att han tycker att det som hänt bärplockarna i Särna och Åsele är fruktansvärt och djupt tragiskt.

Har Olle Andersson, delägare i Lomsjö Bär, också tjänat pengar på de vietnamesiska bärplockarna? Nej, hävdar han bestämt, företaget Lomsjö Bär har nu begärts i konkurs. Olle Andersson tänker lämna bärbranschen och ägna sig åt musiken i stället:

Olle Andersson: – Det känns ungefär som att jag har för mycket hjärta och för liten hjärna för att hålla på med det här. Så känns det just nu.

Reporter: Randi Mossige-Norheim

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".