Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Framtiden oviss för skolverket i Uppsala

Publicerat torsdag 9 januari 2003 kl 06.56
Oro och ovisshet om framtiden råder på skolverkets enhet i Uppsala. Trots att mindre än två månader återstår till dess att skolverket i hela landet ska börja arbeta i sin nya organisation, så vet dom 12 anställda i Uppsala fortfarande inte vad dom ska jobba med - eller ens om enheten kommer att finnas kvar.
Den 1 mars splittras skolverket i två myndigheter, och hela organisationen görs om, efter ett regeringsbeslut förra året. Skolverket finns i dag på elva orter i landet. Från början var meningen att alla anställda skulle ha fått information senast före julhelgen om vad dom skulle göra i den nya organisationen. Men så har det inte blivit. En förklaring är att det var först i ett sent skede som båda myndigheterna hade klart med högste chef, generaldirektör. I Uppsala har oron blivit särskilt stor eftersom den enheten helt arbetar med utvecklingsfrågor, medan det som ska prioriteras är kvalitetsgranskning och tillsyn, enligt dom signaler som getts. Så därför finns oro för att Uppsalaenheten kan komma att få minskad bemanning, eller ändrade arbetsuppgifter eller helt läggas ner. I dag vet ingen vad som gäller, säger Peter Franklin, en av dom tolv som arbetar på Uppsalaenheten: - Det är det som är det mest frustrerande i det hela, att ännu nu den 8:e januari är det ingen som har frågat oss om vad vi tror själva att vi bäst gör nytta i den nya organisationen. Ulla Bergholtz, chef på Uppsalaenheten, är kritisk mot den uteblivna informationen: - Jag har svårt att se vad det är som gör att man egentligen inte har kunnat fatta beslut om det här tidigare. Det känns inte tillfredsställande att det tagit så lång tid.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.