Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Rasbiologin öppet sår för samer

Publicerat torsdag 22 januari 2015 kl 15.58
Sametingets ordförande: Staten har försökt lägga locket på
(11 min)
Samernas flagga vajar över Uppsala. Foto: Stefan Hesserud Persson/Sveriges Radio
1 av 2
Samernas flagga vajar över Uppsala. Foto: Stefan Hesserud Persson/Sveriges Radio
Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson. Foto: Stefan Hesserud Persson / SR
2 av 2
Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson. Foto: Stefan Hesserud Persson / SR

Arvet efter rasbiologernas framfart i Lappland, med skallmätningar och fotografering av svenska samer, är fortfarande ett öppet sår för många samer idag. Den här veckan diskuteras detta skamfyllda arv i Uppsala.

Världens första statliga rasbiologiska institutet öppnade 1922 i Uppsala, och en del av den forskning som bedrevs gick ut på att på olika sätt mäta och undersöka svenska samer. Syftet var att rädda den svenska folkstammen från att beblanda sig med främmande - och i rasbiologernas ögon - sämre raser.

Den här delen av den svenska historien har länge tystats ner. Det menar åtminstone Sametingets ordförande Stefan Mikaelsson, en av gästerna på veckans symposium om rasbiologins arv som arrangeras på Uppsala universitet:

– Man trodde att dåvarande sameministern Annika Åhnbergs ursäkt 1998 om hur svenska samer behandlats historiskt skulle räcka och att man ingenting mer behövde göra från regeringens sida. Sedan dess har man försökt lägga locket på och istället pratat om tillväxt i norra Sverige, säger han.

Hur mycket vet gemene man om den här delen av den svenska historien?

– De som vet har glömt. Det här var en smärta i norra Sverige för de som var en del av det här. Att känna att nästa gång kanske de kommer och hälsar på min familj. Så man försöker glömma det här för att leva i dagens glada Sverige.

Herman Lundborg var chef för det rasbiologiska institutet mellan 1922-1935, och tillbringade mycket tid med samer i norra Sverige. Konstnären Katarina Pirak Sikku har grävt i denne mans historia.

– De var ute och dokumenterade olika raser. Jag tror att Herman Lundborg var intresserade av norra Sverige på grund av rasblandningen, som han såg som ett hot mot den svenska rasen, säger hon.

Skulle du säga att såren från det här fortfarande ligger öppna hos många samer?

– Jag tror det. Bara skallmätningar kanske inte låter så farligt, men om ser på hur samiskan förbjuds från 1800-talet som följs av folkförflyttningar, så är det väldigt många små saker som man petar på hos oss som folk. Att vi är en underlägsen ras. Jag har tittat på rasbiologin för att det känns om något skamfyllt.

Vad krävs för att såren ska läkas?

– Man måste våga prata om det. "Det här skedde, så här var det". Och det var inte trevligt, säger Katarina Pirak Sikku.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".