Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
I P4 Sörmland hör du det senaste som händer i länet. Du får aktuella intervjuer, trafik och väder blandat...

Munktell - en teknisk innovatör

Publicerat fredag 24 april 2009 kl 12.00
1 av 3
Munktellsområdet, året är okänt. Foto: Brydolf-Forslunds arkiv / Eskilstuna Stadsmuseeum
2 av 3
Ralph Angestam vid Förstlingen. Foto: Ingela Martinsgård / SR Sörmland
3 av 3
Theofron Munktell. Foto: Okänd / Eskilstuna Stadsmuseum

(Del 3 - Munktell och Volvo)
I vår serie om Eskilstunas historia är vi framme på 1800-talet, då flera industrier började ta form. Till staden värvades uppfinnaren Theofron Munktell, som kom att spela en stor roll för Eskilstunas utveckling.

Hans uppdrag av kungen var att modernisera gevärsfaktoriet, vilket var en mycket viktig uppgift, enligt Ralph Angestam, museichef på Munktellmuseet i Eskilstuna.

– Vår regering och vår riksdag ville att han skulle komma hit eftersom vi hade gevärsfaktoriet inne i stan och de tillverkade alla bössorna till svenska armén och det var katastrof, säger Ralph Angestam. Mer än hälften av de bössorna gick till spillo och kastades direkt. Så dåliga var bössorna.

– Munktell var erkänt duktig på maskinbearbetning, att bygga nya produktionsmaskiner, eftersom han hade byggt upp hela myntverket i Stockholm, genom att bygga om det och modernisera maskiner. Han ville inte hit, men han mer eller mindre tvingades hit.

Theofron Munktell kom från Stockholm till Eskilstuna och fick en hel del förmåner. Han fick pengar för att starta Eskilstuna mekaniska verkstad och genom Fristaden slapp han både skatt och tullar.

Hans främsta uppgift de första åren var att göra tillverkningen av gevär vid det statliga gevärsfaktoriet modernare och mer tillförlitlig. Vid sidan om det arbetet undervisade han många smeder i stan i att läsa ritningar.

Han belönades sen efter flera års arbete med mark från kungen, på norra sidan om ån. Där växte hans eget företag, Eskilstuna mekaniska verkstad, fram, på det området som idag kallas Munktellområdet.

I sin egen verkstad utvecklade han bland annat det första svenska ånglokomotivet kallat ”Förstlingen”.

– Han ville se till att Sverige fick järnvägar, säger Ralph Angestam. Han var motarbetad hela tiden av stat och regering. Men han tar på sig själv att bygga Förstlingen, Sveriges första lokomotiv. 1853 står det färdigt för att åka uppe vid Kärrgruvan utanför Nora. När det här började, så började en ny epok för honom. Han ville också mekanisera jordbruket och en lokomobil är samma grejer, men dras av hästar ut på fälten för att driva tröskverk eller till sågen eller något annat. Det är en ångmaskin på hjul, som kan dra något. Då kom serieproduktionen igång och då kom pengarna.

Vi står bredvid Förstlingen, som är ett ånglokomotiv, vad utmärkte den?

– Det var Sverige första ånglok, men det var inte först i världen. 1804 började järnvägar egentligen, men det var vårt första ånglok. Men det fina var att det började reta Sveriges regering, som tidigare sagt ifrån, så att de började tänka i andra banor. Statens järnvägar kommer igång 1856 och det är otroligt mycket tack vara Munktell. Och vi har delar av ursprungsloket på Munktellmuseet.

Men lokomobilerna användes i jordbruket?

– Ja, man drog ut dem på fälten för att dra framförallt tröskverk, men också andra verktygsmaskiner. Ångan var den stora drivkraften på den här tiden. Då fanns inte elen och oljebaserade produkter.

Munktell hade varit i England för att få inspiration att bygga med ånga?

– Han var där mycket och skickad på specialuppdrag från staten för att lära sig mer om ånga och verkstadsindustri. Mycket kommer från England och det var ju där industrialismen startade. Sen snodde Munktell och många andra över idéer, gjorde om och förbättrade.

Så lokomobilen är ungefär som en kraftstation som gör att andra maskiner kan fungera?

– Ja, så var det.

Den ser väldigt tung ut. Hur lätt var den att förflytta ut på fälten?

– Det var upp till fyra hästar som drog just den här och det är inte den största. Men har det regnat är det inte lätt för hästarna att dra ut den här. De som inte hade råd med hästar hade oxar.

Var man tvungen att förflytta den mycket?

– Ja, det gällde att många kunde utnyttja den, för alla hade inte råd med varsin. Det är likadant idag med de nya skördetröskorna. Det är ofta inte bara en ägare till varje. Många småbönder kan hyra av varandra.

Under Theofron Munktells tid i företaget fram till 1880-talet växte antalet anställda från fem till cirka 700 personer, enligt Ralph Angestam. Många anställda och deras familjer bodde i företagets bostäder på området, som Theofron Munktell vakade över. Han beskrivs ibland som en patriark, som var väldigt bestämd.

– Han var mycket bestämd och hade ett fruktansvärt temperament. Det går en del anekdoter om honom, att man gärna gick runt hörnet om man såg att det kom ånga ur huvudet på honom. Han var känd för att åka runt och inspektera sina ägor med häst och vagn.

Hur var det för dem som jobbade åt Munktell och inom industrin?

– Att jobba på svensk industri då var inte bra. Det var mörkt och dåligt över huvud taget och mycket olyckor var det, men man var mån om folket.

Munktell var, liksom många andra brukspatroner på den tiden, måna om att arbetarna inte skulle supa så mycket. För att försöka få bukt med supandet startade han ett eget ölbryggeri.

– Det söps fruktansvärt i hela Europa. Det var kopiöst och i Frankrike förbjöd man att göra det. Här var det väldigt illa och folk var fulla nästan jämt. Så Munktell bygger ett bryggeri ute på Bryggaregatan, som heter så efter det. Det ölet ger han ut gratis till sina medarbetare under dagtid till och med. Han har även en bierstube dit de får gå på kvällarna. De fick ölet gratis om de skrev på kontrakt om att inte dricka brända och destillerade drycker och alla skrev på. De var tvungna att skriva på, annars hade de förmodligen fått kicken. Efter sju år togs förmånen bort, när folk började fuska och slå i brännvin i ölet.

För att stävja att folk söp, så tillverkade han starkt öl, som man fick dricka på arbetstid?

– Ja, det fick man. Det är helt otroligt. Men det var bättre än brännvinet, som de blev aspropp av. Det brännvin som gjordes då var finkel och de blev sjuka av det också. De fick istället en öl då och då.

Sen blev det totalförbjudet och på 1890-talet var nykterhetsrörelsen igång för fullt. Facket här på företaget var fly förbaskade och krävde en daglig sup, men företaget sa nej. Brännvinet var tyvärr fruktansvärt viktigt för gubbarna.

Eskilstunas mekaniska verkstad har, sen det startade i början av 1800-talet vuxit till att bli Eskilstunas idag största industriföretag, Volvo Construction Equipment. Företaget tillverkar idag anläggningsmaskiner som väghyvlar, grävmaskiner och dumprar och har runt 1700 anställda.

På grund av lågkonjunkturen har företaget nu tvingats göra sig av med anställda, men Ralf Angestam, som själv har jobbat i snart 40 år på företaget, tror ändå starkt på företagets framtid.

– Vi har alltid vetat att det har kunnat rasa ner och det har det gjort många gånger, men det har alltid kommit en morgondag som har grytt väldigt fint. Så här måste det fungera helt enkelt. Kan du dina rötter har du ingen rädsla för framtiden och då törs du titta framåt, då vet du att det går upp och ner.

Ingela Martinsgård
ingela.martinsgard@sr.se

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".