Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/
En stunds eftertanke mitt i morgonens nyhetsflöde.
Vad tycker du om programmen? Skriv gärna ett brev, skicka e-post eller följ oss på Facebook!

Lars Hillås

Publicerat onsdag 10 februari 2010 kl 10.42
Lars Hillås

Mitt namn är Lars Hillås. Jag är östgöte, men har bott mer än halva livet i Stockholmsområdet, sedan mitten av 90-talet på Södermalm. Mina båda barn är i tjugoårsåldern.Jag har en teol kandexamen och en fil kand i journalistik och filosofi.
På 80-talet utbildade jag mig till pastor i missionsförbundet, men lämnade tillbaka pastorsbehörigheten i början på 00-talet eftersom jag då blivit journalist och ville undvika risk för konflikt om tystnadsplikten. Sedan början av 2009 jobbar jag som bokförläggare påCordia.

När jag tittar på vad jag sagt under åren, inser jag att ett tema som ofta återkommer är "Se dig själv och ditt ansvar", placerat i olika aktuella händelser. Exempelvis stör det mig när sådana som jag, det vill säga människor som inte själva engagerar sig politiskt, faller in i gnälltrallen om "dom där politikerna". Då är det nödvändigt att hålla upp en spegel – "Se dig själv. Vem är du att klaga?".

Och att utmana min och andras reflex att moralisera över människor som betett sig klandervärt, ser jag som nödvändigt.
Ett annat tema är lidandets meningslöshet. När de stora katastroferna händer, med många människor dödade i ett slag, är det ofta till någon av oss direktsändare som Sveriges Radio ringer med förfrågan om att på kort varsel hålla Tankar för dagen. Då krymper skillnaden mellan att sitta i radiostudion och att sitta hemma vid köksbordet hos en vän som just förlorat sin älskade livskamrat. Skillnaden är att i radion räcker det inte med att vara där, man måste prata. Men det är ett prat som handlar om att visa att man är där. Inte förklara. Inte trösta. Bara vara där. Och det enda som kan sägas i de situationerna är, att detta är meningslöst. Kanske det på sikt går att skapa mening ur detta lidande, denna sorg, men i sig självt är det meningslöst.

Därför är det skönt de gånger när min medverkan inte är ett akutinhopp på grund av en katastrof, då när det finns utrymme för viss lättsamhet i kommentaren av något på dagordningen för det offentliga samtalet just den dagen. En lockande utmaning, och ibland svår balansgång, att säga något med innehåll i en politisk fråga, utan att göra ett politiskt inlägg. Att hitta en vinkel som ingen annan har nämnt.
I ungefär tjugofem år har jag också kört SL-buss, periodvis och på deltid. Ett skönt avbrott mot allt skrivbordsarbete. Jag ser det som en välbetald hobby – det är roligt med alla korta möten med människor i bussen, det är roligt att köra stora grejer inne i stan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".