Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Bohusläns hällristningar - Ainas hjärtesak

Publicerat tisdag 18 juni 2013 kl 15.30
"Det är en magisk upplevelse att se dem belysta på natten"
(13 min)
1 av 2
Aina Barnevik är gäst i Nobel & Myrbäck. Bild: Camila Astorga Díaz/P4 Väst Sveriges Radio
2 av 2
Hällristningar i Lysekil. Foto: Erik Grönlund/Scanpix

Bohusläns hällristningar hör till vårt gemensamma världsarv. En märklig och fascinerande bildvärld från bronsåldern som kittlar vår fantasi om hur människorna då levde och tänkte. Aina Barnevik är grundare av Stiftelsen för dokumentation av Bohusläns hällristningar och blir intervjuad av Birgitta Andersson och Oskar Lodin.

– Vi började fundera på det här för tjugo år sedan, och kom igång med själva dokumentationsarbetet 1995.

Så ni har hållit på ett tag?

– Vi har nog hunnit bli den största aktören, den som dokumenterat flest ristningar i hela norra Europa.

I samarbete med institutionerna?

– I samarbete med institutionerna men utan bidrag från några myndigheter. Och det är ett av våra problem, det här med att skrapa ihop pengar. För vi har arkeologer ute i fält cirka sex veckor på våren och hösten. Och sedan ska materialet bearbetas. Så det blir mycket tid som går åt och som ska bekostas.

Du får passa på att tigga lite nu när du är i radio?

– Det var därför jag så gärna kom hit. Jag tycker att vi har fått detta kulturarv helt gratis och det ligger ute i buskarna runt knuten från där vi bor. Och folk är villiga att resa långt för att titta på Mona Lisa i Paris och andra kulturarv. Men kanske inte alla tänker på värdet av tretusenåriga bilderna som vi har, på nära håll. Och dels tycker jag att fler ska komma ut och titta när de arbetar. Jag har en hälsning från Andreas Toreld och Tommy Andersson som är våra mycket, mycket kunniga dokumenterare.

Arkeologer båda?

– Arkeologer båda och de som har mest erfarenhet, troligen är skickligast i Sverige på det här arbetet. Och de vill gärna ha besök när de är ute i fält.

Jaha, de tycker det är kul?

– I höst så ska de jobba i Skredsvik och Herrestad. De bad om en hälsning till människorna i de trakterna att de skulle komma, eller ta kontakt och berätta om de känner till några ristningar i sin närhet.

Skredsvik och Herrestad, alltså.

– Ja, men de tar gärna emot besök under arbetets gång.

Man förstår att det ligger mycket ideellt arbete bakom det här som ni gör då, det måste finnas ett stort personligt engagemang. Var kommer ditt engagemang för hällristningar ifrån?

– Det kom när jag flyttade till Tanum och skaffade sommarhus där i slutet på sjuttiotalet. Då passerade jag ofta Aspeberget och Vitlycke och sen såg jag själv år från år hur vittringen fortskred på Aspeberget. Och när jag sedan blev närmare bekant med "Mr Hällristning" i Bohuslän, Lasse Bengtsson, så kom vi på det här så att vi startade stiftelsen.

Hur bråttom är det att rädda hällristningarna?

– Det är väldigt bråttom.

Hör mer av intervjun i ljudklippet ovan.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min lista".