Du måste aktivera javascript för att sverigesradio.se ska fungera korrekt och för att kunna lyssna på ljud. Har du problem med vår sajt så finns hjälp på http://kundo.se/org/sverigesradio/

Hon vill anordna gala för barnen som inte överlever

Publicerat onsdag 25 februari 2015 kl 05.00
Monias barn dog i magen
(1:40 min)
Monia Csomai Adielsson. Foto: Evelina Myrbäck/P4 Väst
Redan två månader efter att de mist Hailey gjorde Monia en tatuering med hennes hand- och fotavtryck. Foto: Evelina Myrbäck/Sveriges Radio.

Varje år dör ungefär 450 barn under de sista graviditetsveckorna. Många föräldrar till de barnen engagerar sig nu för att anordna en gala för barnen som inte fick leva.

En av dem är Monia Csomai Adielsson som bor utanför Frändefors. Hennes dotter Hailey dog i vecka 35.

– Jag förstod nästan redan när jag la mig på britsen att det finns ingenting. För nu har det gått nästan två timmar sedan vi vaknade och inte en rörelse eller någonting. Jag tittade inte ens på skärmen, men min man gjorde det och han såg ju med en gång att det inte fanns nåt. Det var helt stilla, inga rörelser, inget hjärtljud, ingenting, berättar hon.

Monia var tvungen att gå igenom en smärtsam förlossning, men då fick de också svaret på varför Hailey dött. Hon hade fått navelsträngen runt halsen, vilket gjorde att hon inte fick något syre och dog i magen.

– Det finns ju barn som dör plötsligt i magen också där de inte vet varför, och så finns det de som dör också bara några dagar efter födseln i plötslig spädbarnsdöd. Man skulle gärna vilja ha mer pengar till forskningen så att man kan få reda på varför det händer.

Monia önskar också att forskarna ska ta fram ett ultraljud som enkelt kan visa om navelsträngen ligger fel. Det skulle kunna rädda många barns liv, menar hon. Därför hoppas hon på en gala för de barn som inte fått leva, just som det finns för att samla pengar åt till exempel cancerforskningen.

Men en gala skulle också kunna få igång ett samtal om att förlora ett barn, något hon menar är tabu att prata om i dag.

– Ja, det tycker jag nog. De vi möter, vi umgås och så, men det är ingen som vill prata eller fråga. Folk tror liksom att man ska bli jätteledsen, men vi blir ju mer glada om folk verkligen vågar och prata om det som har hänt. I vilket fall jag känner så, att det skulle vara skönt om folk frågade.

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Sveriges Radio är oberoende i förhållande till politiska, religiösa, ekonomiska, offentliga och privata särintressen.
Har du frågor eller förslag gällande våra webbtjänster?

Kontakta gärna Sveriges Radios supportforum där vi besvarar dina frågor vardagar kl. 9-17.

Du hittar dina sparade avsnitt i menyn under "Min Lista".